Ökenvandringsgräshoppa – fakta om Schistocerca gregaria

Utseende och livscykel

Ökenvandringsgräshoppan är en stor gräshoppa som kan leva i två olika faser: en ensam fas och en svärmfas. När tätheten är låg lever individerna mer spritt och orsakar vanligtvis begränsade problem. När miljön förändras och det finns gott om föda och lämpliga förhållanden för fortplantning kan populationen öka snabbt, och då utvecklas mer flockbildande beteende.

Arten kan få två till fem generationer per år, beroende på klimat och tillgång till fukt och växtlighet. Äggen läggs i fuktig jord, och nymferna, som kallas hoppande stadier eller nymfer, utvecklas stegvis till vuxna individer. Hela utvecklingen går snabbare när temperaturen är hög och när det finns rikligt med näring.

Varför svärmar uppstår

De destruktiva svärmarna av gräshoppor bildas inte varje år, utan endast när förhållandena är lämpliga. Ofta krävs en period med regn efter en längre torr tid. Då växer vegetationen snabbt fram, vilket ger goda möjligheter för gräshopporna att lägga ägg och för ungarna att överleva. Om flera generationer hinner växa till på kort tid kan beståndet plötsligt explodera.

När gräshopporna blir många förändras deras beteende. De samlas, rör sig mer tillsammans och kan bilda svärmarna som flyger långa sträckor med vinden. En svärm kan täcka mycket stora områden och snabbt förstöra grödor, buskar och annan grönska på sin väg.

Betydelse för människor

Ökenvandringsgräshoppan anses vara en av de mest hotfulla gräshopporna eftersom den kan sprida sig över stora avstånd och påverka flera länder på kort tid. Den är inte ensam ansvarig för svältkatastrofer, men den kan vara en starkt bidragande orsak när skördar förstörs och boskapens bete minskar.

Den senaste stora ökenspridningen 2004–05 orsakade skördeförluster i Västafrika och förvärrade den redan pressade livsmedelsförsörjningen i området. När en svärm passerar kan bönder förlora stora delar av sin skörd på mycket kort tid, vilket får konsekvenser för både lokala samhällen och regional ekonomi.

Övervakning och bekämpning

För att minska skadorna övervakas populationerna kontinuerligt i utsatta områden. Tidig upptäckt är avgörande, eftersom små bestånd är betydligt lättare att hantera än stora svärmar. Bekämpning kan ske med biologiska och kemiska metoder, men insatserna måste ofta vara snabba och samordnade mellan flera länder.

Eftersom arten påverkas starkt av väder, nederbörd och vegetation är prognoser och internationellt samarbete viktiga delar av arbetet med att förebygga utbrott. Ju tidigare en växande population upptäcks, desto större är chansen att begränsa skadorna på jordbruk och försörjning.