Digambar (Digambara) — Jainismens himmelsklädda sekt: fakta

Upptäck Digambar — en av jainismens huvudsekter. Lär dig om dess historia, strikta tolkning, klädtraditioner och viktiga fakta på ett klart och engagerande sätt.

Digambar (himmelsklätt) är en av de två huvudsekterna inom jainismen, den andra är Svetambar. Ordet digambara består av två ord, "dig" och "ambar" — ungefär "de som bär riktningarnas (dig) klädnad (ambar)". Digambar har en strängare tolkning av jainismen än andra sekter och betonar extrem asketism, icke-ägande och avskildhet för munkar.

Ursprung och historia

Digambarsekten utvecklades i norra och centrala Indien under de första århundradena före och efter vår tideräknings början, som en av de tidiga inriktningarna inom jainismen. Sekten etablerade egna klostertraditioner, texter och ritualer. Genom medeltiden och framåt spreds Digambara framför allt i centrala och södra Indien och bildade flera etablerade monastiska skolor (gacch).

Lära och centrala idéer

• Ahimsa (icke-våld): Som i all jainism är icke-våld grundläggande — både i tanke, tal och handling.
• Asketism och icke-ägande: Digambar betonar strikt asketisk praktik. Manliga munkar (munis) praktiserar nakenhet (skyler inte kroppen) för att visa fullständigt avstående från ägande och kroppsliga band.
• Frälsning och själens rening: Målet är att rena själen (jiva) från karmiska föroreningar och uppnå moksha (befrielse).
• Synen på kvinnor: I klassisk Digambar-tanke anses en kvinna inte kunna nå befrielse i sin nuvarande kropp utan måste återfödas som man för att nå moksha. Detta skiljer sig från Svetambarers mer inkluderande uppfattning. Det finns dock moderna diskussioner och olika tolkningar även inom Digambara.

Praktiska uttryck och ritualer

• Munkarnas liv: Manliga munkar lever utan kläder, äger inget, vandrar, ber och utför svåra asketiska övningar. De bär ofta bara en kvast av naturliga fibrer för att sopa marken och undvika att skada insekter.
• Levliv för lekmän: LeKMän och leKMär tenderar att följa strikta moraliska regler, fasta och donationer till munkar samt besök i tempel där tirthankaras (andliga förebilder) representeras i ikonform.
• Ritualer och festivaler: Digambara deltar i jainismens gemensamma festivaler som Paryushana och Mahavir Jayanti, men har egna ritualformer och tempeltraditioner.
• Sallekhana: Den frivilliga, medvetna avskedsceremonin genom gradvis frivillig fasta (sallekhana) före döden praktiseras även inom Digambara under vissa omständigheter.

Heliga texter och litteratur

Digambar har egna klassiska skrifter och kommentatorer. Vissa tidiga jain-textsamlingar accepteras olika av sekterna. Bland viktiga verk i Digambara-traditionen återfinns äldre agamer och särskilt textsamlingar och kommenterarverk som bevarats i prakrit och sanskrit, inklusive verk som Shatkhandagama och Kasayapahuda som är centrala i Digambara-kanoniken.

Skillnader mot Svetambar

• Klädsel för munkar: Digambara-munkar är nakna; Svetambar-munkar bär vita kläder.
• Texter och kanon: Sekterna accepterar delvis olika kanoniska texter och kommentarslitteratur.
• Syn på nunnor och kvinnor: Svetambar tillåter nunnor som kan nå befrielse i kvinnokropp; Digambara har traditionellt en annan ståndpunkt, vilket påverkat kvinnors religiösa roller.
• Ikonografi: Avbildningar av tirthankaras skiljer sig i stil och framställning (t.ex. nakenhet i Digambara-ikonografi).

Geografisk spridning

Digambara finns främst i Indien, med betydande gemenskaper i delstater som Karnataka, Maharashtra, Madhya Pradesh, Rajasthan och vissa delar av norra Indien. Det finns också diasporagrupp­er i västvärlden och andra länder där indisk diaspora etablerat tempel och samhällen.

Modern utveckling

Idag finns både konservativa och reforminriktade rörelser inom Digambara. Vissa moderna grupper omprövar traditionella uppfattningar om kön och frågor kring kvinnors roll, medan man samtidigt försöker bevara klassiska läror och klostertraditioner. Diskussioner pågår också kring hur strikt asketism ska förstås i ett modernt samhälle.

Sammanfattning

Digambara är en framstående och historiskt viktig riktning inom jainismen som utmärks av extrem asketism, strikta moraliska ideal och särskilda uppfattningar om texter, ritualer och könsroller. Sekten har djupa kulturella och religiösa rötter i Indien och fortsätter att spela en central roll i jainismens mångfald idag.

En munks löften

Varje Digambara-munk måste följa 28 löften (vrats).

Antal	Digambar-munkens löften
1-5	Fem stora löften (Mahavrat)
6-10	Femfaldig reglering av verksamheten
11-15	Strikt kontroll av fem sinnen
16-21	Utföra sex viktiga uppgifter
22	Att inte bada
23	Använd inte tandpulver för att rengöra tänderna
24	Att vila endast på jord eller på en träpall
25	Ät mat i stående ställning
26	Att äta mat och vatten en gång om dagen.
27	Att dra ut håret för hand
28	Att vara naken (digambar)

• Femfaldig reglering av verksamheten (samiti)

1. Kontroll över talet - Att inte kritisera någon.
2. Kontroll av tanken
3. Reglering av rörelser - För att förhindra att små levande varelser dödas.
4. Försiktighet när du lyfter saker
5. Undersöka mat och dryck innan de konsumeras.

 
Adinatha-bilden (Kayotsarga-ställning)  

Frågor och svar

F: Vad är Digambar?

F: Vad är den andra huvudsekten inom jainismen förutom Digambar?

F: Vad betyder ordet "Digambara"?

F: Hur tolkar Digambar jainismen?

F: Hur översätts Digambar till engelska?

F: Vad är betydelsen av ordet "ambar" i Digambar?

F: Vad betyder ordet "dig" i Digambar?

Sök med bokstav