En diya, diyo, deya, divaa, deepa, deepam eller deepak är en oljelampa. Den används på den indiska subkontinenten, främst i Indien och Nepal. Den tillverkas vanligtvis av lera och en bomullsväv som doppas i ghee eller vegetabiliska oljor. Diyas är inhemska på den indiska subkontinenten. Den används ofta vid religiösa festivaler för hinduer, sikher, jainer och zoroastrier, t.ex. diwali eller Kushti-ceremonin.

Ursprung och symbolik

Diyans historia går långt tillbaka och är förankrad i antika vediska ritualer där ljus och eld spelade en central roll. Symboliskt representerar en diya ljuset som driver bort mörker och okunnighet och symboliserar renhet, visdom och välgång. Vid Diwali påminner ljusen både om gudomliga berättelser (t.ex. hemkomsten för Rama i Ramayana) och om det allmänna temat att fira ljusets seger över mörker.

Material och utformning

Traditionellt tillverkas diyas av bränd lera och målas ibland med färg eller glans. Utöver lera förekommer metallvarianter i mässing, brons, silver eller koppar, särskilt för permanenta altarlampor. Veken är oftast gjord av bomullsväv och bränns med ghee (klarnat smör) eller vegetabiliska oljor såsom sesam- eller senapsolja.

Diyas kommer i många former och storlekar: små enkla skålar för individuellt bruk, större dekorativa varianter för tempel eller processioner, och flytande diyas som tänds och placeras i vatten för speciella ceremonier.

Användning och ritualer

Diyas tänds i samband med olika högtider och ceremonier. Exempel på tillfällen då diyas ofta används:

  • Diwali – tusentals lampor tänds i hem, tempel och längs gator för att fira och välkomna välgång.
  • Karthika Deepam och Kartik Purnima – regionala ljusfestivaler i södra och östra Indien.
  • Religiösa puja-ceremonier, personliga altaren och minnesstunder.
  • Vissa jain-, sikh- och zoroastriska ceremonier där ljus har rituell betydelse.

Vid högtider ställs diyas ofta i rader längs fönsterbrädor, trappsteg, takterasser eller runt en särskild rangoli (dekoration på marken). I tempel riktas lamporna mot gudabilder och altare som en offerhandling och tecken på vördnad.

Moderna varianter och miljöpåverkan

Moderna varianter inkluderar elektriska lampor och batteridrivna "diya"-liknande ljus som ett brandsäkert alternativ, samt massproducerade färgglada och målade lerlampor för dekoration. Samtidigt har medvetenheten om miljö och säkerhet lett till rekommendationer att använda vegetabiliska oljor istället för petroleumprodukter och att välja återvinningsbara eller biologiskt nedbrytbara material.

Säkerhet och praktiska råd

När man tänder många diyas samtidigt är det viktigt att tänka på brandsäkerhet och ventilation. Några enkla tips:

  • Placera diyas på stabila, värmetåliga underlag och håll dem borta från gardiner och lättantändliga dekorationer.
  • Tänd inte ljus i närheten av barn eller husdjur utan tillsyn.
  • Använd små behållare eller fat under lerlampor för att fånga spillolja.
  • Överväg elektriska eller batteridrivna alternativ i trånga eller offentliga utrymmen.

Kulturell betydelse idag

För många är diyas idag både ett religiöst uttryck och en kulturell tradition som förenar familjer och samhällen under högtider. De små lamporna har också blivit en del av konst- och hantverkstraditioner, där hantverkare skapar dekorativa och nytolkade diyas som kombinerar tradition och modern estetik.