Lärjunge i kristendomen – betydelse, ursprung och skillnad från apostel
Upptäck lärjungens roll i kristendomen: ursprung, betydelse och skillnader mot apostlar — historisk bakgrund, bibelns perspektiv och dagens betydelse.
Inom kristendomen var lärjungarna de elever som följde och studerade Jesus under hans tjänst. I vardagligt språk används ibland ordet bara om de tolv apostlarna, men i evangelierna och i andra nytestamentliga texter nämns ett större och mer varierat antal personer som kallades lärjungar. I Apostlagärningarna framgår också att apostlarna själva hade sina egna lärjungar och att begreppet kom att användas brett för dem som följde den tidiga rörelsen. Idag används lärjunge ofta av människor som vill uttrycka att de aktivt lär sig av och eftersträvar att leva enligt kristen tro och undervisning.
Ursprung och etymologi
Begreppet lärjunge kommer från det gamla grekiska ordet μαθητής (mathētēs), som betyder "elev" eller "student". På vägen in i nordiska språk och engelska har ordet gått via det latinska discipulus och sedan vidare in i engelskan och andra europeiska språk. Grundbetydelsen är alltså en person som lär sig av en lärare genom undervisning, umgänge och efterföljelse.
Skillnaden mellan lärjunge och apostel
Det är viktigt att skilja mellan lärjunge och apostel. En lärjunge är i första hand en efterföljare eller elev — någon som tar emot undervisning och formar sitt liv efter en lärare. En apostel kommer av grekiskans ἀπόστολος (apostolos) och betyder "den som är utsänd" eller "sändebud". Apostlarna var alltså inte bara elever, utan särskilt utvalda och utsända företrädare som fick i uppdrag att sprida undervisningen vidare och att grunda och leda församlingar. I den tidiga kyrkan användes termen apostel i första hand om de tolv, men också om andra som Paulus som identifierade sig som apostel på grund av sin utsändning och missionsuppgift.
Lärjungarna i evangelierna och i Apostlagärningarna
I evangelierna skildras både de inre kretsarna av lärjungar (de tolv) och en större skara följare. I Lukasevangeliet finns också berättelsen om att Jesus sände ut 70 (eller 72 i vissa manuskript) lärjungar för att vittna och helbredda i andra städer — ett exempel på hur begreppet kan omfatta fler än de tolv. Evangelierna framhäver dessutom att flera kvinnor följde Jesus och stödde hans verksamhet, exempelvis Maria Magdalena och andra namngivna kvinnliga följare.
I Apostlagärningarna ser vi hur lärjungaskapet blir organiserat i den växande kyrkan: apostlarna undervisar, förmanar och sänder ut missionärer, och nya människor blir lärjungar genom undervisning, dop och gemenskap. Begreppet får där också en praktisk innebörd i den tidiga kyrkans utbildning och förberedelse av nya ledare.
Bakgrund i judiskt lärjungaskap
Lärjungaskapsidealet var inte nytt i den judiska kulturen på Jesus tid. Relationer mellan rabbi och lärjunge kännetecknades ofta av nära och vardagligt umgänge — lärjungen lärde sig genom att följa mästaren i undervisning, handling och livsföring. Denna tradition hjälper oss förstå evangeliernas framställning av vad det innebar att vara en lärjunge till Jesus.
Nutida betydelse
Idag används ordet lärjunge både i teologiska sammanhang och i praktiska former av kristet liv: lärjungaträning, smågrupper, mentorskapsprogram och mission. Att kalla sig lärjunge innebär ofta en betoning på att aktivt följa Jesu exempel i tro, handling och gemenskap, snarare än enbart att ha en intellektuell förståelse av läran. Begreppet används brett över olika kristna traditioner — från katolska och ortodoxa former av undervisning till protestantiska discipelprogram — och blir en samlande term för livet som efterföljare.
Sammanfattningsvis är en lärjunge främst en elev eller efterföljare som lär sig och formar sitt liv efter en lärare, medan en apostel är en utsänd förkunnare och ledare vars uppgift är att föra undervisningen vidare och etablera församlingar.
Lärjungar till Jesus från Nasaret
De fyra
Både Markusevangeliet (1:16-20) och Matteusevangeliet (4:18-22) innehåller avsnitt där Jesus till en början kallar fyra fiskare bland dem som befinner sig vid Galileiska sjön. Dessa är Simon (senare kallad "Klippan" eller Petrus) och hans bror Andreas samt bröderna Jakob och Johannes (senare kallade "Åskans söner" eller Boanerges). I en mycket liknande rapport i Lukasevangeliet 5:1-11 talas det inte om Andreas. Johannes 1:35-51 innehåller också en första kallelse av lärjungar, men dessa är: en icke namngiven lärjunge, Andreas, Simon, Filippos och Natanael.
Eftersom Andreas inte finns med i Lukasevangeliet, och på grund av olika ställen i de fyra evangelierna där Simon Petrus, Jakob och Johannes kallas till mötet med Jesus separat från de tolv, kallas de vanligen "de tre". Användningen av "de fyra" framför "de tre" är fortfarande en punkt som vissa kristna debatterar, men aldrig som en väsentlig läropunkt.
De tolv
Den största uppmärksamheten i evangelierna ägnas åt en särskild grupp lärjungar som Jesus kallade till sig på toppen av ett berg och gav dem i uppdrag att bli de tolv apostlarna. Dessa män är:
| Viktiga händelser i Jesu liv i evangelierna |
Den här lådan: · se · prata · redigera |
- Simon, kallad Petrus
- Andreas, Simon Petrus' bror
- Jakob (kallas Sebedaios son av Markus och Matteus).
- Johannes (Markus och Matteus identifierar honom som bror till Jakob, Sebedaios son).
- Philip
- Bartholomeus, som i Johannes kallas Nathanael.
- Matteus (som evangelisten Matteus identifierar som en publikanare), som kallas Levi i Lukas och Markus.
- Thomas
- Jakob, Alfeus' son
- Simon, som kallas en fanatiker i Markus, Matteus och Lukas.
- Judas Iskariot
- Judas Thaddaeus, kallad Thaddaeus av Markus, Lebbaeus Thaddaeus av Matteus och Judas, Jakobs bror av Lukas.
- Paulus blev apostel efter Jesu död och uppståndelse.
I Johannesevangeliet nämns en lärjunge som den som Jesus älskade. Eftersom aposteln Johannes, till skillnad från de andra tolv, aldrig nämns i detta evangelium, antas den "älskade lärjungen" vara han.
Den stora skaran och de sjuttio
Antalet eller antalet personer bland Jesu lärjungar anges inte alltid i evangelieberättelserna. En mycket större grupp människor identifieras som lärjungar i inledningen av det avsnitt av predikan på slätten som börjar i Lukas 6:17.
Dessutom skickas sjuttio (eller sjuttiotvå, beroende på vilken källa som används) personer ut i par för att bereda vägen för Jesus (Lukas 10). De kallas ibland "de sjuttio" eller "de sjuttio lärjungarna". De ska äta all mat som erbjuds, bota de sjuka och sprida budskapet om att Guds rike är på väg, att den som hör dem hör Jesus, att den som förkastar dem förkastar Jesus och att den som förkastar Jesus förkastar den som har sänt honom. Dessutom får de stora krafter över fienden och deras namn är skrivna i himlen.
Vägen till Emmaus
Kleopas är en av de två lärjungar som den uppståndne Herren visade sig för i Emmaus (Luk 24:18). Kleopas och en icke namngiven av Jesu lärjungar vandrar från Jerusalem till Emmaus på dagen för Jesu uppståndelse. Kleopas och hans vän diskuterade de senaste dagarnas händelser när en främling frågade dem vad de talade om. Den främmande mannen bad att få följa med Kleopas och hans vän till kvällsmaten. Efter att ha välsignat och brutit brödet avslöjade sig främlingen som den uppståndne Jesus och försvann sedan. Kleopas och hans vän skyndade sig till Jerusalem för att föra nyheten vidare till de andra lärjungarna, där Jesus sedan också visade sig för dem. Händelsen saknar motsvarighet i Matteus, Markus och Johannes.
Kvinnor
I Lukas (10:38-42) ställs Maria, syster till Lasaros, mot sin syster Marta, som var "upptagen av många saker" medan Jesus var deras gäst, medan Maria hade valt "den bättre delen", nämligen att lyssna till mästarens tal. Johannes nämner henne som "den som hade smort Herren med parfymerad olja och torkat hans fötter med sitt hår" (11:2). I Lukas är det en oidentifierad "syndare" i en farisées hus som smörjer Jesu fötter. Någon befintlig relation mellan Jesus och Lasaros själv, före miraklet, är ospecificerad av Johannes. I katolsk folklore ses Maria, Lazarus syster, som samma som Maria Madgalene.
Lukas nämner ett antal personer som följer med Jesus och de tolv. Bland dem nämner han tre kvinnor: "Maria, som kallas Magdalena, ... och Johanna, hustru till Herodes' förvaltare Chuza, och Susanna och många andra, som försörjde dem med sina egna medel" (Luk 8:2-3). Maria Magdalena och Joanna är bland de kvinnor som gick för att förbereda Jesu kropp i Lukas berättelse om uppståndelsen, och som senare berättade för apostlarna och andra lärjungar om den tomma graven och orden om "de två männen i bländande kläder". Maria Magdalena är den mest kända av lärjungarna utanför de tolv. I evangelierna skrivs mer om henne än om de andra kvinnliga efterföljarna. Det finns också ett stort antal lärdomar och litteratur om henne.
Andra evangelistförfattare skiljer sig åt när det gäller vilka kvinnor som bevittnar korsfästelsen och vittnar om uppståndelsen. Markus tar med Maria, Jakobs mor, och Salome (inte att förväxla med Salomé, Herodias dotter) vid korsfästelsen och Salome vid graven. Johannes inkluderar Maria, Clopas' hustru, vid korsfästelsen.
Relaterade sidor
- Dop
- Stora uppdraget, som innehåller klausulen "och gör alla nationer till lärjungar".
- Kyrkans pelare
Frågor och svar
F: Vad betyder ordet "lärjunge" inom kristendomen?
S: Inom kristendomen är en lärjunge någon som försöker lära sig av kristendomen.
F: Från vilket språk kommer begreppet "lärjunge"?
S: Termen "lärjunge" kommer från det forntida grekiska ordet "μαθἡτἡς", som kommer till engelska via latinets discipulus.
F: Vilka var Jesu lärjungar under hans verksamhet?
S: Under Jesu verksamhet var hans lärjungar hans elever, vilket ibland endast avser de tolv apostlarna men kan också avse andra antal lärjungar som nämns i evangelierna.
F: Hur ska man skilja lärjunge från apostel?
S: Medan en lärjunge är en person som lär sig av en lärare eller elev, är en apostel utsänd för att förmedla denna undervisning till andra.
F: Finns det någon skillnad mellan lärjunge och elev?
S: Ja, även om båda är inlärare, avser en lärjunge specifikt någon som lär sig om kristendomen och dess läror medan en elev kan avse mer allmänt vem som helst som lär sig något.
F: Nämns det i Apostlagärningarna att apostlarna har lärjungar?
S: Ja, i Apostlagärningarna nämns det att även apostlarna själva har lärjungar.
Sök