Inom kristendomen var lärjungarna de elever som följde och studerade Jesus under hans tjänst. I vardagligt språk används ibland ordet bara om de tolv apostlarna, men i evangelierna och i andra nytestamentliga texter nämns ett större och mer varierat antal personer som kallades lärjungar. I Apostlagärningarna framgår också att apostlarna själva hade sina egna lärjungar och att begreppet kom att användas brett för dem som följde den tidiga rörelsen. Idag används lärjunge ofta av människor som vill uttrycka att de aktivt lär sig av och eftersträvar att leva enligt kristen tro och undervisning.

Ursprung och etymologi

Begreppet lärjunge kommer från det gamla grekiska ordet μαθητής (mathētēs), som betyder "elev" eller "student". På vägen in i nordiska språk och engelska har ordet gått via det latinska discipulus och sedan vidare in i engelskan och andra europeiska språk. Grundbetydelsen är alltså en person som lär sig av en lärare genom undervisning, umgänge och efterföljelse.

Skillnaden mellan lärjunge och apostel

Det är viktigt att skilja mellan lärjunge och apostel. En lärjunge är i första hand en efterföljare eller elev — någon som tar emot undervisning och formar sitt liv efter en lärare. En apostel kommer av grekiskans ἀπόστολος (apostolos) och betyder "den som är utsänd" eller "sändebud". Apostlarna var alltså inte bara elever, utan särskilt utvalda och utsända företrädare som fick i uppdrag att sprida undervisningen vidare och att grunda och leda församlingar. I den tidiga kyrkan användes termen apostel i första hand om de tolv, men också om andra som Paulus som identifierade sig som apostel på grund av sin utsändning och missionsuppgift.

Lärjungarna i evangelierna och i Apostlagärningarna

I evangelierna skildras både de inre kretsarna av lärjungar (de tolv) och en större skara följare. I Lukasevangeliet finns också berättelsen om att Jesus sände ut 70 (eller 72 i vissa manuskript) lärjungar för att vittna och helbredda i andra städer — ett exempel på hur begreppet kan omfatta fler än de tolv. Evangelierna framhäver dessutom att flera kvinnor följde Jesus och stödde hans verksamhet, exempelvis Maria Magdalena och andra namngivna kvinnliga följare.

I Apostlagärningarna ser vi hur lärjungaskapet blir organiserat i den växande kyrkan: apostlarna undervisar, förmanar och sänder ut missionärer, och nya människor blir lärjungar genom undervisning, dop och gemenskap. Begreppet får där också en praktisk innebörd i den tidiga kyrkans utbildning och förberedelse av nya ledare.

Bakgrund i judiskt lärjungaskap

Lärjungaskapsidealet var inte nytt i den judiska kulturen på Jesus tid. Relationer mellan rabbi och lärjunge kännetecknades ofta av nära och vardagligt umgänge — lärjungen lärde sig genom att följa mästaren i undervisning, handling och livsföring. Denna tradition hjälper oss förstå evangeliernas framställning av vad det innebar att vara en lärjunge till Jesus.

Nutida betydelse

Idag används ordet lärjunge både i teologiska sammanhang och i praktiska former av kristet liv: lärjungaträning, smågrupper, mentorskapsprogram och mission. Att kalla sig lärjunge innebär ofta en betoning på att aktivt följa Jesu exempel i tro, handling och gemenskap, snarare än enbart att ha en intellektuell förståelse av läran. Begreppet används brett över olika kristna traditioner — från katolska och ortodoxa former av undervisning till protestantiska discipelprogram — och blir en samlande term för livet som efterföljare.

Sammanfattningsvis är en lärjunge främst en elev eller efterföljare som lär sig och formar sitt liv efter en lärare, medan en apostel är en utsänd förkunnare och ledare vars uppgift är att föra undervisningen vidare och etablera församlingar.