Den östortodoxa kyrkan, officiellt den ortodoxa kyrkan, är en kristen kyrka. Deras typ av kristendom kallas också ortodox kristendom eller ortodoxi. Deras medlemmar kallas ortodoxa kristna, även om det finns en annan grupp kyrkor som kallas orientaliskt ortodoxa och som inte står i gemenskap med den ortodoxa kyrkan. Det finns uppskattningsvis mellan 200 och 300 miljoner ortodoxa kristna i världen. De flesta ortodoxa kristna finns i Östeuropa och Mellanöstern, men det finns ortodoxa församlingar och diaspora över hela världen.
Kort historik
Den östortodoxa kyrkan ser sig själv som den fortsättning av den kyrka som grundades av Jesus Kristus genom apostlarna. Den utvecklades i det bysantinska östromerska riket och formade många av sina viktigaste teologiska och liturgiska former under de första århundradena efter Kristus. År 1054 brukar anges som en formell brytning (den stora schismen) mellan öst och väst, vilket ledde till att den östortodoxa kyrkan och den romersk-katolska kyrkan kom att gå skilda vägar i kyrkopolitik och vissa teologiska frågor.
Tron och traditionen
Kyrkan betonar kontinuiteten med den tidiga kyrkan och upprätthåller det den kallar den heliga tradition som apostlarna förde vidare. Traditionen innefattar bibelns undervisning, kyrkofädernas skrifter, liturgiska texter, kanonisk lag och den andliga praktiken i klostren. Teologiskt läggs stor vikt vid treenighetsläran, inkarnationen och frälsningen som ett mysterium där Gud förenar sig med människan.
Gudstjänst och liturgi
Den centrala gudstjänsten kallas den gudomliga liturgin. Den är högt symbolisk och kännetecknas av lång bön, psalm- och körsång, rökelse, processioner och rik användning av ikoner. Liturgin firas ofta med långsam, meditativ rytm och med stark tonvikt på deltagande snarare än framträdande tal. Ritualerna och tron kring nattvarden liknar eukaristin i den romersk-katolska kyrkan, men formen (t.ex. bruket av jäst bröd i många ortodoxa traditioner) och vissa teologiska betoningar skiljer sig åt. De två mest använda liturgierna är den av Johannes Chrysostomos och den av Basileios den store.
Sakrament och andliga praktiker
Ortodoxa talar ofta om de heliga mysterierna (sakramenten). De vanligaste sju som nämns är:
- Dop
- Myrrasmörjelse (konfirmation)
- Nattvarden (eukaristin)
- Botens sakrament (bikt)
- Äktenskap
- Prästvigning
- Helig oljesmärrjelse för sjuka
Andra viktiga andliga praktiker är fasta (särskilt fastan före påsk, fastan inför jul, samt onsdagar och fredagar), nattvardens centrala roll i det kristna livet, kyrkans kalender med helgondagar, och klostrens roll som centrum för teologi, bön och hantverk.
Ikoner och helgon
Ikoner har en särskild plats i östlig ortodox gudspraxis. De betraktas inte som idolbilder utan som fönster mot det heliga, hjälpa till att fokusera bönen och ge en visuell katekes. Helgonens liv och deras fester är också viktiga; de ses som förebilder och som förbörare inför Gud.
Organisation och kyrkostruktur
Den östortodoxa kyrkan är inte en enda centraliserad organisation utan består av flera självstyrande (autocefala) och autonoma kyrkor, som ofta organiseras nationellt eller regionalt. Exempel är den rysk-ortodoxa, grekisk-ortodoxa, rumänska, serbiska, bulgariska, georgiska, antiochiska och jerusalemiska kyrkan. Den högst rankade är patriarken av Konstantinopel (Konstantinopels ekumeniske patriark), som har en hedersposition men inte samma slags överhöghet som påven i den katolska kyrkan. Ledarskapets struktur bygger på biskopar, präster och diakoner, där biskopen ses som den som bevarar läran och enheten i sin stift.
Högtider och kalender
Den största högtiden är påsken (Pascha), som firas som minnet av Kristi uppståndelse. Beroende på kyrklig kalender (juliansk eller reviderad/julianskt korrigerad) kan datumet för påsk och andra rörliga helgdagar skilja sig mellan ortodoxa kyrkor och den västerländska kyrkliga kalendern. Julen är också viktig, liksom många lokala helgondagar och fastetider.
Relationer till andra kyrkor
Den östortodoxa kyrkan har i modern tid fört dialog med både den romersk-katolska kyrkan och olika protestantiska samfund, samt med de orientaliskt ortodoxa och somn, med vilka den har teologiska och historiska skillnader men också samarbeten. Skillnader gäller bland annat frågor om kyrkans myndighet, vissa teologiska formuleringar och kulturella traditioner, men det finns också en stark betoning på gemensamt arv i den tidiga kyrkans tro och praxis.
Nutida utbredning och utmaningar
Ortodoxa samhällen finns i många länder och har en ökande diaspora i Västeuropa, Nordamerika, Australien och andra delar av världen. Idag står kyrkorna inför utmaningar som sekularisering, migration, politiska konflikter i hemländerna och behovet av att nå yngre generationer, samtidigt som de vårdar en rik liturgisk och andlig tradition.
Sammanfattningsvis är den östortodoxa kyrkan en historiskt djup och liturgiskt rik gren av kristendomen med stark tonvikt på tradition, sakramental gemenskap, ikoner och kontinuitet med den tidiga kyrkans tro.
