Den östortodoxa kyrkan – vad är ortodox kristendom och dess traditioner?
Upptäck den östortodoxa kyrkans historia, läror, gudstjänst och traditioner — ursprunglig ortodox kristendom, liturgi och global närvaro.
Den östortodoxa kyrkan, officiellt den ortodoxa kyrkan, är en kristen kyrka. Deras typ av kristendom kallas också ortodox kristendom eller ortodoxi. Deras medlemmar kallas ortodoxa kristna, även om det finns en annan grupp kyrkor som kallas orientaliskt ortodoxa och som inte står i gemenskap med den ortodoxa kyrkan. Det finns uppskattningsvis mellan 200 och 300 miljoner ortodoxa kristna i världen. De flesta ortodoxa kristna finns i Östeuropa och Mellanöstern, men det finns ortodoxa församlingar och diaspora över hela världen.
Kort historik
Den östortodoxa kyrkan ser sig själv som den fortsättning av den kyrka som grundades av Jesus Kristus genom apostlarna. Den utvecklades i det bysantinska östromerska riket och formade många av sina viktigaste teologiska och liturgiska former under de första århundradena efter Kristus. År 1054 brukar anges som en formell brytning (den stora schismen) mellan öst och väst, vilket ledde till att den östortodoxa kyrkan och den romersk-katolska kyrkan kom att gå skilda vägar i kyrkopolitik och vissa teologiska frågor.
Tron och traditionen
Kyrkan betonar kontinuiteten med den tidiga kyrkan och upprätthåller det den kallar den heliga tradition som apostlarna förde vidare. Traditionen innefattar bibelns undervisning, kyrkofädernas skrifter, liturgiska texter, kanonisk lag och den andliga praktiken i klostren. Teologiskt läggs stor vikt vid treenighetsläran, inkarnationen och frälsningen som ett mysterium där Gud förenar sig med människan.
Gudstjänst och liturgi
Den centrala gudstjänsten kallas den gudomliga liturgin. Den är högt symbolisk och kännetecknas av lång bön, psalm- och körsång, rökelse, processioner och rik användning av ikoner. Liturgin firas ofta med långsam, meditativ rytm och med stark tonvikt på deltagande snarare än framträdande tal. Ritualerna och tron kring nattvarden liknar eukaristin i den romersk-katolska kyrkan, men formen (t.ex. bruket av jäst bröd i många ortodoxa traditioner) och vissa teologiska betoningar skiljer sig åt. De två mest använda liturgierna är den av Johannes Chrysostomos och den av Basileios den store.
Sakrament och andliga praktiker
Ortodoxa talar ofta om de heliga mysterierna (sakramenten). De vanligaste sju som nämns är:
- Dop
- Myrrasmörjelse (konfirmation)
- Nattvarden (eukaristin)
- Botens sakrament (bikt)
- Äktenskap
- Prästvigning
- Helig oljesmärrjelse för sjuka
Andra viktiga andliga praktiker är fasta (särskilt fastan före påsk, fastan inför jul, samt onsdagar och fredagar), nattvardens centrala roll i det kristna livet, kyrkans kalender med helgondagar, och klostrens roll som centrum för teologi, bön och hantverk.
Ikoner och helgon
Ikoner har en särskild plats i östlig ortodox gudspraxis. De betraktas inte som idolbilder utan som fönster mot det heliga, hjälpa till att fokusera bönen och ge en visuell katekes. Helgonens liv och deras fester är också viktiga; de ses som förebilder och som förbörare inför Gud.
Organisation och kyrkostruktur
Den östortodoxa kyrkan är inte en enda centraliserad organisation utan består av flera självstyrande (autocefala) och autonoma kyrkor, som ofta organiseras nationellt eller regionalt. Exempel är den rysk-ortodoxa, grekisk-ortodoxa, rumänska, serbiska, bulgariska, georgiska, antiochiska och jerusalemiska kyrkan. Den högst rankade är patriarken av Konstantinopel (Konstantinopels ekumeniske patriark), som har en hedersposition men inte samma slags överhöghet som påven i den katolska kyrkan. Ledarskapets struktur bygger på biskopar, präster och diakoner, där biskopen ses som den som bevarar läran och enheten i sin stift.
Högtider och kalender
Den största högtiden är påsken (Pascha), som firas som minnet av Kristi uppståndelse. Beroende på kyrklig kalender (juliansk eller reviderad/julianskt korrigerad) kan datumet för påsk och andra rörliga helgdagar skilja sig mellan ortodoxa kyrkor och den västerländska kyrkliga kalendern. Julen är också viktig, liksom många lokala helgondagar och fastetider.
Relationer till andra kyrkor
Den östortodoxa kyrkan har i modern tid fört dialog med både den romersk-katolska kyrkan och olika protestantiska samfund, samt med de orientaliskt ortodoxa och somn, med vilka den har teologiska och historiska skillnader men också samarbeten. Skillnader gäller bland annat frågor om kyrkans myndighet, vissa teologiska formuleringar och kulturella traditioner, men det finns också en stark betoning på gemensamt arv i den tidiga kyrkans tro och praxis.
Nutida utbredning och utmaningar
Ortodoxa samhällen finns i många länder och har en ökande diaspora i Västeuropa, Nordamerika, Australien och andra delar av världen. Idag står kyrkorna inför utmaningar som sekularisering, migration, politiska konflikter i hemländerna och behovet av att nå yngre generationer, samtidigt som de vårdar en rik liturgisk och andlig tradition.
Sammanfattningsvis är den östortodoxa kyrkan en historiskt djup och liturgiskt rik gren av kristendomen med stark tonvikt på tradition, sakramental gemenskap, ikoner och kontinuitet med den tidiga kyrkans tro.
Historia
År 395 delades Romarriket i en västlig och en östlig del. Den västra delen bestod till 500- eller 600-talet. De exakta datumen är en fråga som diskuteras. Den östra delen, som vanligen kallas det bysantinska riket, varade fram till 1400-talet. Romarrikets splittring påverkade också kyrkan, som utvecklades på olika sätt i de båda delarna. År 1054 inträffade den öst-västliga schismen. Den västra delen utvecklade det som nu är den romersk-katolska kyrkan, och den östra delen kallas nu för den östliga ortodoxa kyrkan. I väst finns Roms patriark, som brukar kallas påven. I öst finns patriarken av Konstantinopel. På grund av den historiska utvecklingen har många östortodoxa kyrkor också en lokal patriark. I väst är påven en absolut ledare. Patriarken av Konstantinopel är "den förste bland jämlikar"; hans makt är inte absolut, vilket man kan se när han möter andra patriarker. Hans makt är densamma som för alla biskopar, vilket är vad en patriark är.
Viktigt att veta om de ortodoxa kyrkorna
Några helgdagar är jul och påsk.
Ortodoxa tror på allt som står i den nicenska trosbekännelsen:
Jag tror på en enda Gud, Fadern, den Allsmäktige, skapare av himmel och jord och av allt synligt och osynligt.
Och i en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde son, som är född av Fadern före alla tider.
Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och inte skapad, av samma väsen som Fadern, genom vilken allting har skapats.
För oss människor och för vår frälsning kom han ner från himlen och blev inkarnerad med den heliga anden och Jungfru Maria och blev människa.
Han korsfästes för oss under Pontius Pilatus, och han led och begravdes.
På tredje dagen uppstod han enligt Skrifterna.
Han steg upp till himlen och sitter nu vid Faderns högra sida.
Han kommer tillbaka i härlighet för att döma levande och döda. Hans rike skall inte ha något slut.
Och i den helige Ande, Herren, livets givare, som utgår från Fadern, som tillsammans med Fadern och Sonen dyrkas och förhärligas, och som har talat genom profeterna.
I en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Jag erkänner ett dop för syndernas förlåtelse.
Jag förväntar mig de dödas uppståndelse.
Och livet i kommande tider. Amen.
Sammanfattningsvis tror de på en enda Gud. Han har tre delar (Fadern, Sonen och Anden) som är en och samma (av samma väsen). Som sonen (Jesus) kom han från himlen, dog och återuppstod. Han kommer så småningom att återvända som domare för hela mänskligheten, vilket nämns i Bibeln.
Kyrkan i dag
Den ortodoxa kyrkans många kyrkor skiljer sig åt när det gäller administration och lokal kultur, men för det mesta existerar de i full gemenskap med varandra. De flesta av dessa kyrkor leds av patriarker. De flesta patriarker erkänner patriarken av Konstantinopel som sin andliga ledare.
Följande förteckning innehåller ett urval av östliga ortodoxa kyrkor. Om inget annat anges är de i gemenskap:
- Athos (ett samhälle av kloster)
- Albaniens ortodoxa kyrka
- Antiochiska ortodoxa kyrkan
- Bulgarisk-ortodoxa kyrkan
- Grekisk-ortodoxa kyrkan
- Grekisk-ortodoxa kyrkan i Alexandria
- Sinaibergets kyrka (ett kloster)
- Rysk-ortodoxa kyrkan
- Den rysk-ortodoxa kyrkan utanför Ryssland
- Rumänska ortodoxa kyrkan
På 1600-talet splittrades en grupp människor från den östliga ortodoxa kyrkan eftersom de inte höll med om vissa förändringar som infördes. Dessa människor är idag kända som gammaltroende. Det finns två stora grupper av gammaltroende och några mindre grupper. Old Believers står inte i gemenskap med de andra östortodoxa kyrkorna.

Fördelning av östlig ortodoxi i världen per land
Relaterade sidor
- Kristendom
- Östlig kristendom
- Kristendomens historia
- Gamla kalendarister
- Orientalisk-ortodoxa kyrkan
Frågor och svar
F: Vad är den östliga ortodoxa kyrkan?
S: Den östliga ortodoxa kyrkan, officiellt den ortodoxa kyrkan, är en kristen kyrka.
F: Vilken typ av kristendom praktiseras av den östortodoxa kyrkan?
S: Den typ av kristendom som praktiseras av den östortodoxa kyrkan kallas också ortodox kristendom eller ortodoxi.
F: Vad kallas medlemmar av den östortodoxa kyrkan?
S: Medlemmar av den östortodoxa kyrkan kallas ortodoxa kristna.
F: Finns det andra grupper av kyrkor som inte är i gemenskap med den ortodoxa kyrkan?
Svar: Ja, det finns en annan grupp kyrkor som kallas orientaliskt ortodoxa och som inte står i gemenskap med den ortodoxa kyrkan.
F: Var finns de flesta ortodoxa kristna?
S: De flesta ortodoxa kristna finns i Östeuropa och Mellanöstern, men det finns ortodoxa kristna överallt i världen.
F: Vad lär den östliga ortodoxa kyrkan om sitt ursprung?
S: Den östliga ortodoxa kyrkan lär att den är den kyrka som startades av Jesus Kristus i hans instruktioner till apostlarna.
F: Vad kallas gudstjänsten i den östortodoxa kyrkan?
S: Den östortodoxa kyrkans gudstjänst kallas den gudomliga liturgin.
Sök