DECT

Författare: Leandro Alegsa Skapandedatum: 30 augusti 2021

Digital Enhanced Cordless Telecommunications (DECT), som fram till 1995 kallades Digital European Cordless Telephone, är en ETSI-standard för digitala bärbara telefoner och trådlös dataöverföring. DECT har standardiserats som EN 300 175.

DECT-telefoner består av två delar: Den ena delen är ansluten till telefonnätet och kallas vanligtvis basstation. Den andra delen är en mobiltelefon. För att vara redo att kommunicera måste varje handenhet registreras hos basstationen. Därefter kan de kommunicera och användas som vanliga "trådlösa" telefoner.

DECT använder ett frekvensband som är reserverat för röstöverföring, så kallade olicensierade personliga kommunikationstjänster. I Europa, Asien, Australien, Nya Zeeland och Sydamerika används frekvensbandet från 1880 MHz till 1900 MMHz. I USA är bandet 1920-1930 MHz. För att DECT-utrustningen ska kunna säljas i USA behöver endast små ändringar göras i DECT-utrustningen. Dessa kanaler är reserverade uteslutande för röstkommunikationstillämpningar och det är därför mindre troligt att de utsätts för störningar från andra trådlösa apparater, t.ex. babyvakter och trådlösanätverk.

En nyare standard som liknar DECT kallas CAT-iq.

Ansökan

DECT-standarden specificerar fullständigt hur en bärbar enhet, t.ex. en trådlös telefon, kan få tillgång till ett fast nät med hjälp av radiovågor. Den skiljer sig från andra standarder som GSM genom att den inte anger hur det fasta nätet är uppbyggt. Kommunikationen med det fasta nätet sker via en basstation som kallas "Radio Fixed Part" och som avslutar radiovågorna. Basstationen använder sedan en gateway för att koppla samtalen till det fasta nätet. I de flesta fall sker anslutningen till telefonnätet. Vissa enheter möjliggör också en anslutning till nyare teknik, t.ex. Voice over IP. Vissa babytelefoner använder också DECT-teknik. Sådana babytelefoner har ingen gateway.

Många PABX-system som installeras på kontor har en del som kan hantera DECT. Många systemleverantörer erbjuder nu även hybridsystem där kommunikation med röst över IP eller med det klassiska telefonnätet är möjlig. I sådana system sker kommunikationen med lurarna med hjälp av DECT och PABXen kan hantera SIP. Vissa leverantörer föreslår WLAN-baserade lösningar för att ansluta lurarna, men denna lösning är ofta mer komplex än att använda DECT.

Funktioner

DECT har olika profiler. Ett domestiskt DECT-system med generisk åtkomstprofil (GAP) har vanligtvis följande funktioner:

Flera lurar till en basstation och ett telefonlinjeuttag. Detta gör det möjligt att placera flera trådlösa telefoner runt om i huset, som alla fungerar från samma telefonuttag. Ytterligare handenheter har vanligtvis en batteriladdningsstation i stället för en basstation. De extra handenheterna kräver inga extra telefonuttag eller extra sändare.
Trådlös drift utan störningar på upp till cirka 100 meter utomhus. Fungerar tydligt i vanliga överbelastade situationer med inhemsk radiotrafik. Till exempel generellt immun mot störningar från Wi-Fi-nätverk eller videosändare, Bluetooth-teknik, babyvakter och andra trådlösa enheter.
Möjlighet att ringa interna samtal (intercom) mellan lurar.
En utökad räckvidd mellan telefonen och basen (vilket ger ett större fysiskt avstånd mellan de två enheterna).
Kommunikationen mellan luren och basstationen är krypterad, men krypteringen är ganska svag. Från och med 2010 har krypteringen brutits.

DECT för datanät

DECT-standarderna har andra typer av driftskompatibilitet. DPRS (DECT Packet Radio Services) kan använda DECT som en trådlös LAN- och trådlös Internetåtkomsttjänst. Räckvidden är upp till 200 m inomhus och 6 km med riktantenn utomhus.) Den har ett särskilt spektrum, hög störningsimmunitet, öppen driftskompatibilitet och datahastigheter på cirka 500 kbit/s. När DECT var nytt verkade det vara bättre än Wi-Fi. DECT-nätverksprotokollstandarderna var särskilt bra på att stödja snabb roaming på offentliga platser mellan hotspots som drivs av konkurrerande men anslutna leverantörer. Den första DECT-produkten som kom ut på marknaden, Olivettis Net3, var ett trådlöst LAN, och de tyska företagen Dosch & Amand och Höft & Wessel byggde upp nischade verksamheter på leverans av dataöverföringssystem baserade på DECT.

DECT började användas i mitten av 1990-talet, för tidigt för att få en bred tillämpning för trådlösa data. Medan dagens leverantörer av Wi-Fi kämpade med samma problem drog sig DECT-leverantörerna tillbaka till trådlösa telefoner där de kunde tjäna pengar omedelbart. De kunde inte sälja i USA på grund av FCC:s spektrumrestriktioner vid den tiden. När masstillämpningar för trådlöst Internet hade uppstått och USA hade öppnat upp för DECT, långt in på det nya århundradet, hade branschen gjort Wi-Fi bättre och DECT:s tid som trådlös datatransport var förbi.

Ironiskt nog blev DECT:s misslyckande som dataprotokoll en styrka när DECT 6.0-telefoner äntligen dök upp i USA i slutet av 2005. Vid denna tidpunkt hade ISM-banden blivit överfulla i USA, särskilt 2,4 GHz-bandet som används av både de vanligaste varianterna av Wi-Fi, 802.11b och 802.11g, och många trådlösa telefoner. Eftersom Wi-Fi inte är verksamt i UPCS-bandet och DECT-enheter förhandlar med varandra om det tillgängliga spektrumet, är DECT 6.0-telefoner inte bara immuna mot denna typ av störningar, utan deras drift påverkar inte heller andra närliggande enheter som arbetar på samma frekvens, vilket är ett vanligt problem med trådlösa 2,4 GHz-telefoner. ^[]

Radiolänkar

DECT fungerar i 1880-1900 MHz-bandet och definierar tio kanaler från 1881,792 MHz till 1897,344 MHz med ett bandgap på 1728 kHz. Varje basstationsram tillhandahåller 12 duplextalkanaler med varje tidsintervall som upptar någon av kanalerna. DECT fungerar i en struktur med flera bärare/TDMA/TDD. DECT erbjuder också frekvenshoppande spritt spektrum över TDMA/TDD-strukturen. Om frekvenshoppning undviks kan varje basstation tillhandahålla upp till 120 kanaler i DECT-spektrumet före återanvändning av frekvenser. Varje tidslucka kan tilldelas en annan kanal för att dra nytta av frekvenshopp och undvika störningar från andra användare på ett asynkront sätt.

Frågor och svar

F: Vad är DECT?

S: DECT står för Digital Enhanced Cordless Telecommunications, vilket är en standard för digitala bärbara telefoner och trådlös dataöverföring.

F: Vad var det tidigare namnet på DECT?

S: Digital European Cordless Telephone var det tidigare namnet på DECT fram till 1995.

F: Hur många delar består DECT-telefoner av?

S: DECT-telefoner består av två delar, bland annat en basstation som är ansluten till telefonnätet och en mobiltelefon.

F: Vad krävs för att varje handenhet ska kunna kommunicera i DECT?

S: Varje handenhet måste vara registrerad i basstationen för att vara redo att kommunicera i DECT.

F: Vilket frekvensband används i DECT och vad är det reserverat för?

S: Det frekvensband som används i DECT är reserverat för röstöverföringar, så kallade personliga kommunikationstjänster utan licens. I Europa, Asien, Australien, Nya Zeeland och Sydamerika används frekvensbandet från 1880 MHz till 1900 MMHz. I USA är bandet 1920-1930 MHz.

F: Vilken typ av störning är mindre sannolik för DECT-kanaler?

S: DECT-kanaler är mindre benägna att drabbas av störningar från andra trådlösa enheter, t.ex. babyvakter och trådlösa nätverk, eftersom de uteslutande är reserverade för röstkommunikationstillämpningar.

F: Vad heter en liknande standard som DECT?

S: CAT-iq är en nyare standard som liknar DECT.