Douglas Jardine

Turerna i "bodyline

Jardine är mest känd för att han var kapten för det engelska laget under Ashes-turnén 1932-33 i Australien. Där använde hans lag "bodyline"-taktik mot Donald Bradman och andra australiensiska slagmän. En bodyline-leverans var en leverans där cricketbollen kastades kort så att den steg mot motståndarens kropp på linjen av benstubben. Planen var att få bollar som kunde fångas av en av flera fielders på bensidan. Denna taktik ansågs av många vara skrämmande och fysiskt hotfull. Jardine anses allmänt av kommentatorer och författare vara den person som är ansvarig för denna strategi.

Spjutspetsen i det engelska anfallet var kolgruvans son Harold Larwood, den snabbaste bowlaren för dagen. Larwoods partner var Bill Voce, också han en snabbbowlare i toppklass. Mot dem stod den store Don Bradman, som då hade ett snitt på över 100 i testmatcher.

Jardine var en kontroversiell person bland cricketspelare och var välkänd för sin ovilja mot australiensiska spelare och publik. I gengäld var han impopulär i Australien på grund av sitt sätt och sin bodyline-strategi. Många av hans spelare tyckte att han var en utmärkt kapten, även om inte alla tyckte att han var lika bra på att hantera människor.

Karriär under andra världskriget

Jardine gick med i den brittiska armén i augusti 1939. När andra världskriget började blev han inskriven i Royal Berkshire Regiment och följde med den brittiska expeditionsstyrkan till Frankrike. Han tjänstgjorde vid Dunkerque, där han lyckligtvis lyckades komma undan men ådrog sig vissa skador. Efter att ha tjänstgjort som stabskapten i St. Albans blev han stationerad i Indien för resten av kriget. Han tjänstgjorde i Quetta och sedan i Simla som major. Han blev flytande i det hindustanska språket. Han höll föreläsningar och spelade lite cricket när han var i Indien. Han lämnade armén 1945.