Boxgrove Quarry – halvmiljonårig paleolitisk fyndplats i West Sussex

Fyndmaterial och beteendeindikatorer

På platsen framkom stora mängder flintverktyg i form av yxor, kärnor, avslag och andra stenredskap typiska för det lägre paleolitikum. Verktygen återfanns ofta i samband med djurben, vilket tillsammans med skärmärken och percussionsskador på benen ger starka indikationer på köttstyckning och bearbetning av ben för att komma åt märg. Många av stenfynden kunde återfogas (refitting), vilket visar på platsens användning som både slakteri och verkstadsområde där redskap tillverkades och användes.

Djurmaterialet är omfattande och välbevarat. Bland fynden finns ben från häst, rådjur och andra stora däggdjur samt fåglar — bland annat ett vingben från en stor alk som upptäcktes 1989. Flera av de osteologiska fynden är bland de äldsta kända exemplaren för sina arter i Europa. Kombinationen av benmaterial, stenredskap och den geologiska kontexten ger en ovanligt komplett bild av landskapet och människornas aktiviteter på en kustslätt för en halv miljon år sedan.

Hominider och mänsklig identitet

Fynden inkluderar fragment av hominidben. Ett partiellt skenben (tibia) från en vuxen individ är särskilt uppmärksammat och tolkas ofta som lämningar efter en tidig människa som tillhör samma breda grupp som Homo heidelbergensis-lika populationer i Europa under mellans pleistocen. Benmaterialet i kombination med verktygen ger viktiga ledtrådar till anatomi, rörelsemönster och beteende hos dessa tidiga människor, även om viss osäkerhet i artbestämningar kvarstår.

Geologi, miljö och datering

Platsen ligger i sediment som döljer en begravd kritklippa och en platt strandzon med ett långsträckt vattenhål som en gång sträckte sig cirka 1 km söderut mot havet. Stratigrafi, sedimentologiska analyser, taphonomiska studier och andra geovetenskapliga metoder har använts för att rekonstruera den forna miljön: ett tempererat kustnära landskap med sjö- eller flodpärlor och öppna gräsmarker som attraherade stora hovdjur.

Dateringsarbete har kombinerat biostratigrafi, geokronologi och kontextuell tolkning för att placera aktivitet på platsen till omkring 500 000 år före nu. Tack vare att fynden låg begravda flera meter ner i ostörda sediment kunde arkeologerna göra säkrare kopplingar mellan redskap, ben och sedimentära enheter än vad som ofta är möjligt på mer störda fyndplatser.

Utgrävningar, forskning och bevarande

Delar av platsen undersöktes systematiskt mellan 1983 och 1996 av en utgrävningsgrupp ledd av Mark Roberts från Institute of Archaeology, University College London. Forskningen på Boxgrove har varit tvärvetenskaplig och involverat arkeologer, geologer, paleontologer och tänder- och benanalytiker. Metoder som mikromorfologi, skärmärkesanalys och teknologiska studier av stenfynd har bidragit till detaljerade rekonstruktioner av aktivitetsområden och tillverkningsprocesser.

Som område av särskilt vetenskapligt intresse är Boxgrove skyddat och föremål för fortsatt vetenskaplig dokumentation och bevarande. Fyndmaterialen är fördelade i forsknings- och museisamlingar där de studeras vidare och delvis visas i publika utställningar.

Betydelse

Boxgrove Quarry är en nyckelplats för förståelsen av tidig mänsklig närvaro i norra Europa. Den unika kombinationen av välbevarade redskap, djurben och en tydlig geologisk kontext gör att forskare kan rekonstruera både tekniska aspekter av stenredskapsframställning och konkreta beteenden som jakt, butchering och utnyttjande av kustnära resurser. Platsen har därför stor betydelse för studier av människans ekologiska anpassningar under det lägre/mellersta paleolitikum i Europa.