Handyxa – definition och historia av den paleolitiska stenyxan
Handyxa – upptäck definitionen och fascinerande historia bakom paleolitiska stenyxan, dess tillverkning, användare och spridning från Afrika till Eurasien.
En handyxa är ett stenverktyg från den lägre (tidiga) och mellersta paleolitiska stenåldern. Den var bifacial, likadan på båda sidor, och hölls i handen, inte med ett handtag som en modern yxa. Den hölls direkt i handen, kanske lindad i en läderbit.
Denna typ av yxa är typisk för kulturerna Acheulean och Mousterian och är det äldsta använda verktyget i mänsklighetens historia. Handyxor har säkert använts i minst en och en halv miljon år. De tillverkades av tidigare människoarter, som Homo erectus och Homo neanderthalensis (neandertalaren); det var ett av deras viktigaste verktyg. Handyxekulturerna föregicks av en ännu äldre Oldowan-kultur med primitiva stenverktyg (för 2,6-1,7 miljoner år sedan) i Afrika. Nu vet man att de första stenverktygen troligen tillverkades av Australopitheciner. De har hittats i Afrikas Great Rift Valley från cirka 3,3 miljoner år sedan.
Nya arkeologiska bevis från Baise i Guangxi i Kina visar att det förekom enstaka handyxor i östra Asien. Som framgår av referensen var artefakterna dock till övervägande del huggare och fläkbitar. Författarna säger att "stenverktygssamlingen visar nära samband med stenverktygsindustrin ... i södra Kina".
En linje som kallas Movius-linjen delar den gamla världen i två delar: i väster finns områdena med handöxor och i öster finns områdena med huggare eller flak och flisor. Det antas att det fanns minst två olika kulturella traditioner.
Utformning och tillverkning
Handyxan är bifacialt huggd, vilket innebär att skärpan formas genom att slå av flisor från båda sidor tills en tunn egg uppstår. Materialval var ofta flinta, kvarts, kvartsit eller basalt beroende på lokala tillgångar. Tillverkningsmetoderna inkluderade hårt hammarslag för grov formgivning och mjukare hammare (ben eller trä) för finare retuschering och slipning av eggen. I senare skeden utvecklades mer avancerade tekniker som Levallois-retusch i Mousteriankulturerna för att framställa förutsägbara flak.
Typologi och former
- Ovate/ovoid – äggrund form, vanligt för allround-bruk.
- Teardrop/pear-shaped – spetsigare bakända och bredare framände, typisk för Acheulean.
- Pointed – spetsiga handyxor som kan ha haft penetrerande funktioner.
- Cleaver-lika varianter – med bred rak egg, ibland svår att skilja från andra flacktillverkade verktyg.
Användningsområden
Arkeologiska undersökningar, experimentell arkeologi och mikroslitageanalyser visar att handyxor var mångsidiga verktyg. De användes sannolikt för:
- Styckning och tömning av kadaver (butcheringsarbete och benmargsexponering).
- Skärning och formning av trä och växtmaterial.
- Grävning efter rötter eller vatten i marken.
- Som slagverktyg för att krossa ben eller knäcka nötter.
- Möjligen i jakt eller dödande av byten, men rollen i storskalig jakt debatteras.
Tidsmässig och geografisk spridning
Handyxan är central i Acheulean-industrin som dominerade stora delar av Afrika och Europa från ungefär mellan 1,7–1,0 miljoner år sedan och framåt i olika regioner. Den fortsatte i olika former in i mellersta paleolitikum genom Mousterian-kulturen. Oldowan-verktyg är äldre och enklare och föregick handyxan. De tidigaste kända stenverktygen (även äldre än klassisk Oldowan) från östra Afrika antyder att verktygstillverkning började långt tidigare, vilket nämns i texten ovan.
Movius-linjen och öst-väst-skillnader
Movius-linjen beskriver ett mönster där klassiska stora bifaciala handyxor är vanliga i Afrika, västra Asien och Europa, medan stora delar av östra och sydöstra Asien istället visar flacktillverkade huggare och flisor. Förklaringar till detta mönster inkluderar skillnader i råmaterial (t.ex. brist på lämplig flinta i öst), alternativa tekniska traditioner, och kulturhistoriska faktorer. Fynd som de från Baise i Guangxi visar att gränsen inte är absolut och att spridning och regional anpassning förekommit.
Forskningsfrågor och tolkningar
Det finns flera tolkningar av handyxans roll i förhistorien. Några forskningsfrågor och hypoteser är:
- Multifunktionell-verktygshypotesen: handyxan som ett universalt redskap, ibland kallat för "förhistorisk schweizisk armékniv".
- Sexuell selektion/visuell signal: vissa forskare har föreslagit att välformade handyxor kan ha fungerat som status- eller parningssignal genom att visa skicklighet och resurser hos tillverkaren.
- Kulturell och teknisk spridning: varför vissa regioner utvecklade stora bifaciala verktyg medan andra utvecklade flakbaserade traditioner.
- Haftning: bevis för att handyxor hölls i handen är starkast, men forskning fortsätter kring om och när vissa axliknande redskap haft skaft.
Metoder för studier
Modern forskning använder kombinationer av fältarkeologi, experimentella reproduktioner, mikroslitageanalys (use-wear), residuanalys (för att hitta spår av blod, växtrester eller hartser) samt teknologisk typologi för att förstå produktion och användning av handyxor. Experimentella studier där moderna forskare tillverkar och använder kopior ger viktig kunskap om hur verktygen beter sig i praktiken.
Sammanfattningsvis är handyxan ett av de mest ikoniska och långlivade stenverktygen i mänsklighetens historia — ett uttryck för tidiga människors tekniska förmåga, anpassningsförmåga och kulturella variation.
Dessa verktyg var kanske gjorda av flinta .Acheuleiska handyxor från Kent. De typer som visas är (medurs från toppen) hjärtformade, ficron och ovala. De två nedre yxorna är förminskade i skala.
Handyxa från Um-Quatfa
Produktion
Äldre handyxor tillverkades genom direkt slagning med en stenhammare och kan särskiljas genom sin tjocklek och sin böjda kant. Senare musteriska handyxor tillverkades med en mjuk stång av hjorthorn eller trä och är mycket tunnare, mer symmetriska och har en rak kant.
En erfaren flintavverkare behöver mindre än 15 minuter för att tillverka en handyxa av god kvalitet. En enkel handyxa kan tillverkas av en strandsten på mindre än 3 minuter.
Råvaror
Handyxor är huvudsakligen tillverkade av flinta, men rhyoliter, fonoliter, kvartsiter och andra ganska grova stenar användes också. Det beror på vilka stenar som fanns tillgängliga i närheten. Obsidian användes sällan, eftersom den inte är allmänt förekommande. Den ger ett briljant blad, men splittras lättare än flinta.
Former
Flera grundläggande former, som hjärtformad, oval och triangulär, har identifierats, men man är inte överens om deras betydelse.
Verktyg av hög kvalitet som återfanns i Boxgrove stenbrott, tillverkade för ca 500 000 år sedan och som tillskrivs antingen Homo heidelbergensis eller tidig H. neanderthalensis.
Funktion
Handyxor var utan tvekan ett verktyg med många olika användningsområden. Forskning om deras skärande kanter har visat att de i många fall användes för att slakta kött. Detta innebar bland annat att man utvann benmärg (vilket skulle förklara den spetsiga änden) och att man hackade sig igenom ben, muskler och senor. Experimenten i Boxgrove stenbrott tycks bekräfta detta. Vi vet med säkerhet att åtminstone neandertalarna var jägare av stora däggdjur, t.ex. mammutar, och det kan stämma för andra kulturer med handyxor. Behovet av ett så tungt verktyg är därför lätt att förstå. Att hantera en handyxa kräver en avsevärd styrka, men neandertalarna var starkare än vi i sina överkroppar.
Studier på 1990-talet i Boxgrove, där en slaktare försökte skära upp ett kadaver med en handöxa, visade att handöxan var perfekt för att komma åt benmärgen, som innehåller mycket protein och vitaminer och därför var mycket uppskattad som livsmedelskälla.
Relaterade sidor
- Stenverktyg
- Paléolitisk tidsepok
Frågor och svar
Fråga: Vad är en handöxa?
S: En handyxa är ett stenverktyg från den lägre (tidiga) och mellersta paleolitiska stenåldern. Den var bifacial, likadan på båda sidor, och hölls i handen utan ett handtag som moderna yxor.
F: Vem tillverkade handyxor?
S: Handyxor tillverkades av tidigare människoarter som Homo erectus och Homo neanderthalensis (neandertalaren).
F: Hur länge har människan använt handyxor?
S: Handyxor har använts i minst 1,5 miljoner år.
F: Vad föregick användningen av handyxor?
Svar: Användningen av handyxor föregicks av en ännu äldre Oldowan-kultur med primitiva stenverktyg som går tillbaka till för 2,6-1,7 miljoner år sedan i Afrika. Det är nu känt att de första stenverktygen troligen tillverkades av Australopitheciner för cirka 3,3 miljoner år sedan i Afrikas Great Rift Valley.
F: Finns det några exempel på användning av handöxor utanför Afrika?
S: Ja, nya arkeologiska bevis från Baise i Guangxi i Kina visar att man ibland hittade handyxor i östra Asien, men att dessa föremål till övervägande del var hackor och flingor snarare än riktiga handyxor.
F: Vad är det som delar den gamla världen i två delar när det gäller användningen av verktyg?
S: Moviuslinjen delar upp den gamla världen i två delar när det gäller verktygsanvändning. I väster finns områden där människorna främst använde handyxor, medan det i öster finns områden där människorna i stället använde hackor eller fläk- och spånverktyg.
F: Varför tror forskarna att det fanns minst två olika kulturella traditioner när det gäller verktygsanvändning?
S: Forskarna tror att det måste ha funnits minst två olika kulturella traditioner eftersom vissa kulturer föredrog att använda en typ av verktyg framför en annan beroende på var de befann sig i den gamla världen. De som befann sig i väster tenderade att föredra att huvudsakligen använda handyxor medan de som befann sig i öster föredrog hackor eller flak- och spånverktyg i stället.
Sök