Ektara – ensträngat folkstränginstrument från Indien, Bangladesh och Pakistan
Upptäck Ektara — det traditionella ensträngade folkinstrumentet från Indien, Bangladesh och Pakistan: historia, konstruktion, spelstil och varianter.
Ektara (bokstavligen "ensträngad", även kallad iktar, yaktaro eller gopichand) är ett ensträngat instrument som förekommer i traditionell folkmusik i Bangladesh, Indien och Pakistan. Liknande ensträngade instrument finns även i andra delar av världen, exempelvis i Egypten. Ektara räknas till stränginstrument och är särskilt förknippad med vandrande barder och religiösa sångtraditioner som baul- och sufimusik.
Konstruktion
Ektara är byggd av en enkel resonanslåda eller skål (ofta en torkad pumpa eller gurka, kokosnötsskål eller träruta) täckt med ett djurskinn eller tunn platta som ljudhölje. En enkel sträng dras över resonatorn och fästs i en hals som vanligtvis är en stav eller ett bamburör — ofta kluvet så att de två halvorna kan röra sig i förhållande till varandra. Materialval och dekoration varierar regionalt.
Spelteknik och ljudbild
Instrumentet spelas genom att plocka strängen med ett finger eller plektrum. Genom att trycka ihop eller släppa de två halvorna av den kluvna halsen förändras strängens spänning, vilket i sin tur sänker eller höjer tonen. Denna enkla mekanism ger ektara dess karaktäristiska glidande, dronande ljud och möjliggör uttrycksfull tonböjning med små handrörelser.
Varianter och närbesläktade instrument
- Standardektara: den klassiska ensträngade formen som oftast följer sång och rytm.
- Gopichand / gopichand-variant: en populär form bland baul-sångare, med en flexibel hals som ger starkt rytmiskt twang.
- Större varianter: vissa större versioner kallas lokalt för andra namn; ibland används termen dotara för flersträngade, basigare modeller. Dotara är i grunden ett närbesläktat instrument med två eller flera strängar och används också i västra Bengal och Bangladesh.
Användning och kulturell betydelse
Ektara används främst som följeinstrument till vokal folkmusik och religiösa sånger, där det skapar en enkel, meditativ drone som stödjer sångaren. Bland bauler i Bengal och bland vissa sufiska utövare är ektara ett centralt instrument i både utövande och ritual. Dess enkla uppbyggnad och låga kostnad gjorde det också vanligt bland kringvandrande musiker.
Trots sin enkelhet finns stora regionala variationer i utseende, spelteknik och namn. Instrumentets uttrycksfulla möjligheter kommer framför allt från den dynamiska kontrollen av strängspänningen, vilket gör ektara till ett mycket personligt och levande folkmusikinstrument.
Ektara
Frågor och svar
Q: Vad är en ektara?
S: Ektara är ett ensträngat instrument som oftast används i traditionell musik från Bangladesh, Indien, Egypten och Pakistan.
F: Vad är ursprunget till ektara?
S: Ektara var ett vanligt stränginstrument för vandrande barder och trubadurer från Indien.
F: Hur spelar man ektara?
S: Ektara plockas med ett finger.
F: Vilka material används för att tillverka en ektara?
S: En ektara har vanligtvis en sträckt enkelsträng. Ett djurskinn sitter över ett huvud av torkad pumpa/gurka, trä eller kokosnöt. Halsen är en stolpe eller delad bambukäpp.
F: Hur ändrar man ljudet på en ektara?
S: Ljudet kan ändras på många olika sätt genom små förändringar i trycket.
F: Vad finns det för olika storlekar på ektara?
S: De olika storlekarna på ektara är sopran, tenor och bas.
F: Har alla ektaror en sträng?
S: En ektara har oftast en sträckt enkelsträng, men en basektara, ibland kallad dotara, har ofta två strängar.
Sök