Esofaguscancer, eller cancer i matstrupen, är en allvarlig sjukdom där maligna celler växer i slemhinnan eller underliggande vävnad i matstrupen. Sjukdomen kan utvecklas i olika delar av organet och förekommer i flera histologiska former. För mer allmän information se ytterligare resurser.

Typer och histologi

De två huvudtyperna är skivepitelcancer och adenokarcinom. Skivepitelcancer uppstår i de platta cellerna som täcker matstrupens yta och är den vanligaste formen globalt. Adenokarcinom utgår från körtelceller, ofta i den nedre delen av matstrupen och kan ha samband med förlängd refluxsjd (Barretts esofagus). I många västländer har andelen adenokarcinom ökat över tid.

Symptom och diagnostik

Vanliga tidiga tecken är sväljningsbesvär (dysfagi), snabb viktnedgång, smärta vid sväljning, heshet eller kräkningar av blod. Diagnos ställs vanligen med endoskopi och vävnadsprov (biopsi). Ytterligare bilddiagnostik, som datortomografi eller PET, används för att bedöma sjukdomens utbredning och för planering av behandling.

Riskfaktorer och förebyggande

  • Rökning och högt alkoholanvändande ökar risken för skivepitelcancer.
  • Långvarig reflux och Barretts esofagus är viktiga riskfaktorer för adenokarcinom.
  • Övervikt, kostvanor och vissa infektions- eller miljöfaktorer spelar också roll.

Behandling och prognos

Behandlingen beror på tumörtyp, läge och stadium. Alternativ kan vara kirurgi (esofagektomi), kombinerad cytostatika och strålbehandling, samt endoskopiska tekniker för tidiga tumörer (t.ex. endoskopisk mucosaresektion). Vid avancerad sjukdom är målet ofta palliativt för att lindra symtom, till exempel med stentning för att underlätta sväljning. Prognosen varierar kraftigt med upptäcktsstadiet; tidig diagnos ger betydligt bättre utsikter.

Notabla fakta

  1. Globalt utgör skivepitelcancer en majoritet av fallen, medan adenokarcinom är relativt vanligare i väst.
  2. Förebyggande åtgärder såsom tobaksstopp, minskat alkoholintag och behandling av refluxsjukdom kan minska risken.
  3. Ökad medvetenhet om tidiga symptom och rutiner för utredning förbättrar chansen för tidig upptäckt.

Den vård som erbjuds och prognosten varierar med geografi och tillgång till specialiserade centra. För specifika rekommendationer och stöd bör man vända sig till vården eller sakkunniga resurser via länkar.