Eta Carinae
Eta Carinae (η Carinae eller η Car) är en superljusstark hypergigantstjärna i stjärnbilden Carina, cirka 7 500-8 000 ljusår från solen.
Systemet innehåller minst två stjärnor, varav den primära är en lysande blå variabel (LBV) som ursprungligen hade omkring 150 solmassor, varav den har förlorat minst 30. En varm superjätte med cirka 30 solmassor är i omloppsbana runt den primära stjärnan. En enorm tjock röd nebulosa som omger Eta Carinae gör det omöjligt att se denna följeslagare optiskt, men det dumbellformade gasmolnet bildas av två stjärnor.
Eta Carinae-systemet ligger i Homunculus-nebulosan, som i sin tur är en del av den mycket större Carina-nebulosan. Tillsammans har de en sammanlagd ljusstyrka på över fem miljoner gånger solens ljusstyrka. Det är inte synligt norr om latitud 30°N och ses röra sig runt polen söder om latitud 30°S. På grund av sin massa och sitt livsstadium förväntas den explodera som en supernova i framtiden.
Eta Carinae har en superstjärna i sitt centrum, vilket syns på den här bilden från Chandra. Den nya röntgenobservationen visar tre tydliga strukturer: en yttre, hästskoformad ring med en diameter på cirka 2 ljusår, en het inre kärna med en diameter på cirka 3 ljusmånader och en het central källa med en diameter på mindre än 1 ljusmånad som kan innehålla den superstjärna som är ansvarig för Homunculusnebulosan. Den yttre ringen ger bevis för en annan stor explosion som inträffade för över 1 000 år sedan. Foto: Chandra Science Center och NASA
Bild från Hubble Space Telescope som visar Eta Carinae och den bipolära Homunculus-nebulosan som omger stjärnan. Homunculus bildades i ett utbrott av Eta Carinae, vars ljus nådde jorden 1843. Eta Carinae själv framträder som en vit fläck nära bildens mitt, där de två lobbarna i Homunculus rör vid varandra.
En bild av Carinanebulosan tagen av European Southern Observatory's Very Large Telescope (ultrahög bild tillgänglig genom att klicka).
Historia
Eta Carinae registrerades först som en stjärna med fjärde magnitud. Den blev ljusare mellan 1837 och 1856 under en händelse som kallas "det stora utbrottet". Eta Carinae blev den näst ljusaste stjärnan på himlen mellan den 11 och 14 mars 1843 innan den försvann långt under synligheten för blotta ögat.
Den har blivit ljusare sedan omkring 1940 och nådde en topp över magnitud 4,5 år 2014. Eta Carinae är cirkumpolär söder om latitud 30°S, så den syns aldrig norr om latitud 30°N.
System och egenskaper
Detta stjärnsystem är för närvarande ett av de mest massiva som kan studeras i detalj. Fram till nyligen trodde man att Eta Carinae var den mest massiva enskilda stjärnan, men 2005 visade det sig att det var ett binärt system. Den mest massiva stjärnan i Eta Carinaes multipelstjärnsystem har förmodligen mer än 100 gånger solens massa. Det finns andra massiva stjärnor som är kända för att vara mer ljusstarka och mer massiva.
Stjärnor som Eta Carinae producerar över en miljon gånger mer ljus än solen. De är ganska sällsynta - endast några dussin finns i en galax av Vintergatans storlek. Man antar att de ligger nära eller över Eddingtongränsen. Det innebär att det yttre trycket från deras strålning nästan är tillräckligt starkt för att motverka gravitationen. Stjärnor över 120 solmassor överskrider Eddingtongränsen, och deras gravitation är knappt tillräckligt stark för att hålla kvar deras strålning och gas.
Eta Carinaes främsta betydelse för astrofysiken är dess jätteutbrott, som observerades runt 1843. På några år producerade Eta Carinae nästan lika mycket synligt ljus som en supernovaexplosion, men den överlevde. Den var en "supernovaimpostor" eller "misslyckad supernova". Eta Carinaes jätteutbrott var prototypen för detta fenomen.
En anmärkningsvärd aspekt av Eta Carinae är dess växlande ljusstyrka. Den klassificeras för närvarande som en dubbelstjärna med en lysande blå variabel (LBV) på grund av att den har ett märkligt mönster av ljusare och svagare ljusförhållanden.
Den joniserande strålning som sänds ut av den sekundära stjärnan i Eta Carinae är den viktigaste strålningskällan i systemet. Mycket av denna strålning absorberas av den primära stjärnvinden.
Relaterade sidor
- S Doradus
Frågor och svar
Fråga: Vad är Eta Carinae?
S: Eta Carinae är ett superljusa hypergigantiska stjärnsystem som ligger i stjärnbilden Carina, cirka 7 500 till 8 000 ljusår från solen.
F: Innehåller Eta Carinae mer än en stjärna?
S: Ja, Eta Carinae innehåller minst två stjärnor, varav den primära är en lysande blå variabel (LBV) och en varm superjätte stjärna i omloppsbana runt den.
F: Vilken massa har primärstjärnan i Eta Carinae?
S: Primärstjärnan i Eta Carinae hade ursprungligen cirka 150 solmassor, varav den har förlorat minst 30.
Fråga: Vad är Homunculusnebulosan?
S: Homunculusnebulosan är en tjock röd nebulosa som omger Eta Carinae och som bildats av två stjärnor. Den är också en del av den mycket större Carina-nebulosan.
F: Är kompanjonstjärnan i Eta Carinae synlig i optiska teleskop?
Svar: Nej, den enorma tjocka röda nebulosan som omger Eta Carinae gör det omöjligt att se följeslagaren optiskt.
F: Hur ljusstarka är Eta Carinae och Homunculusnebulosan?
S: Eta Carinae och Homunculusnebulosan har en sammanlagd ljusstyrka på över fem miljoner gånger solens ljusstyrka.
F: Förväntar man sig att Eta Carinae kommer att explodera som en supernova i framtiden?
S: Ja, på grund av sin massa och sitt livsskede förväntas Eta Carinae explodera som en supernova i framtiden.
