Fasciola hepatica – leverflundran: definition, spridning och påverkan

Fasciola hepatica (leverflundran) – allt om spridning, påverkan på djur och människa, ekonomiska konsekvenser och fascioliasis. Lär dig symptom, risker och förebyggande.

Fasciola hepatica är den vanliga leverflundran. Det är en parasitär trematod (fluke eller plattmask) i fylum Platyhelminthes. Den vuxna masken är dorsalt avplattad och vanligtvis några centimeter lång; Fasciola-arter skiljer sig i storlek från andra trematoder.

Den infekterar levern hos olika däggdjur, inklusive människor. Sjukdomen som orsakas av leverflundran kallas fascioliasis. WHO har klassificerat fascioliasis som en försummad tropisk sjukdom (neglected tropical disease) på grund av dess påverkan på folkhälsa i vissa områden.

F. hepatica är spridd över hela världen och har varit känd som en viktig parasit hos får och nötkreatur i hundratals år. Den orsakar stora ekonomiska förluster hos får och nötkreatur genom minskad tillväxt, nedsatt mjölkproduktion och gallgångsskador som leder till kondemnering av levern. På grund av sin storlek och ekonomiska betydelse har den varit föremål för många vetenskapliga undersökningar och kan vara den mest kända av alla trematodarter.

Livscykel och smittspridning

Fasciola hepatica har en komplicerad livscykel med en mellanvärd, vanligtvis sötvattenssnäckor i familjen Lymnaeidae. Huvudstegen är:

• Ägg utsöndras med värddjurets avföring till vatten.
• Miracidier kläcks ur äggen och infekterar snäckor, där parasiten genomgår flera utvecklingsstadier (sporocyst, redia, cercaria).
• Cercarier lämnar snäckan och encysteras som metacercarier på vattenväxter eller i vattenmiljön.
• Människor och djur blir infekterade genom att äta förorenade vattenväxter (t.ex. vattenkrasse) eller dricka förorenat vatten med metacercarier.
• I värden excysterar metacercarien i tarmen, penetrerar tarmväggen, migrerar genom bukhålan och penetrerar leverkapseln för att mogna i gallvägarna.

Geografisk utbredning

F. hepatica förekommer globalt i områden där klimat, vattenmiljöer och snäckpopulationer möjliggör livscykeln. Infektioner är vanliga i tempererade såväl som i vissa tropiska regioner — exempelvis delar av Europa, Nord- och Sydamerika (bl.a. Anderna), Afrika, Mellanöstern och Asien. Lokala riskområden är kopplade till våtmarker, bevattnade bete och områden där vattenväxter konsumeras råa.

Symtom och sjukdomsförlopp

Fascioliasis kan delas in i två faser:

• Akut (parenkymatös) fas: inträffar under larval migration till levern. Vanliga symtom är feber, buksmärta (ofta i övre högra kvadranten), illamående, viktminskning, hepatomegali och uttalad eosinofili.
• Kronisk (biliär) fas: när vuxna maskar etablerat sig i gallgångarna. Symtomen kan omfatta gallvägsobstruktion, kolik, återkommande buksmärtor, ikterus och sekundära bakteriella infektioner. Långvarig infektion kan ge fibros och nedsatt leverfunktion.

Diagnos

Diagnosen baseras på klinik, laboratoriefynd och ibland bilddiagnostik:

• Blodprover: eosinofili är vanligt, särskilt i akut fas.
• Serologi (t.ex. ELISA) används ofta för att påvisa antikroppar vid tidiga stadier när ägg ännu inte finns i avföringen.
• Avföringsmikroskopi för ägg är standard i kronisk fas, men ägg kan saknas under de första veckorna efter infektion.
• Bilddiagnostik (ultraljud, CT, MR) kan visa förändringar i lever och gallvägar.

Behandling

Triclabendazol är generellt förstahandsval för behandling av fascioliasis hos både människor och djur och är effektiv mot både adulta maskar och migrerande larver. Andra läkemedel (som nitazoxanid eller bithionol) har använts i vissa situationer men är vanligen mindre effektiva. Behandlingsval och dosering bör alltid ske i samråd med läkare eller veterinär. Resistens mot anthelmintika har rapporterats i vissa områden, vilket försvårar kontrollen.

Förebyggande och kontroll

Eftersom parasiten sprids via vatten och vattenväxter är förebyggande åtgärder viktiga:

• Undvik att äta råa eller otillräckligt rengjorda vattenväxter (t.ex. vattenkrasse) i riskområden.
• Använd rent dricksvatten och undvik orent bevattningsvatten.
• Kontrollera infektioner hos boskap med regelbunden avmaskning och veterinär övervakning för att minska smittspridning.
• Snäckkontroll och förändrad vattenhantering (t.ex. dränering där möjligt) kan bryta livscykeln lokalt.
• Utbildning av lokalbefolkning och djurägare om risker och hygieniska åtgärder.

Betydelse för djurhållning och ekonomi

Infektioner hos får och nötkreatur ger stora ekonomiska förluster globalt genom minskad tillväxt, sämre slaktkvalitet, lägre mjölkproduktion och kondemnering av levern vid slakt. Kontrollprogram för boskap är därför viktiga för både ekonomi och folkhälsa i endemiska områden.

Sammanfattningsvis är Fasciola hepatica en globalt spridd leverparasit med betydelse för både människors och djurs hälsa. Effektiv kontroll kräver kombination av diagnos, behandling, hygienåtgärder och åtgärder mot mellanvärdar och smittspridning i miljön.

Livscykel

För att fullborda sin livscykel behöver F. hepatica en sötvattenssnigel som mellanvärd, där parasiten kan föröka sig asexuellt.

Vuxna fascioler fångas upp i fårens gallgång eller många förökar sig genom parthenogenes.

En fasciola kan bestå av 3000-4000 ägg åt gången.

Zygoten bildas i ootypen och får äggula från vitalinkörteln och hårt inre hölje från skalkörteln.

Fasciola hepaticas livscykel i och utanför människans eller djurets kropp.

Frågor och svar

Q: Vad är Fasciola hepatica?

F: Vilken sjukdom orsakas av Fasciola hepatica?

F: Vilket fylum tillhör Fasciola hepatica?

F: Är Fasciola hepatica en försummad tropisk sjukdom?

F: Vilka djur drabbas vanligtvis av Fasciola hepatica?

F: Vilken är den globala utbredningen av Fasciola hepatica?

F: Varför har Fasciola hepatica varit föremål för många vetenskapliga undersökningar?

Sök med bokstav