Fimbria är tunna vävnadsutsprång som sitter vid ändarna av äggledarna och som ofta liknas vid små fingrar eller fransar. Den största av dessa, fimbria ovarica, är fäst vid äggstocken. Fimbriae bildar tillsammans en lätt trattform som hjälper till att fånga upp den äggcell ( ovum ) som släpps vid ägglossningen och att leda den in i äggledaren på väg mot livmodern.

Struktur

Ytan på fimbriae är täckt av ett tunt lager av cylindriskt epitel med cilier (flimmerhår) och sekretoriska celler (så kallade peg-celler). Ciliernas rytmiska rörelser och det sekret som produceras hjälper till att föra ägget in i äggledaren. Fimbriae är en förlängning av den delen av äggledaren som kallas infundibulum.

Funktion och betydelse

  • Uppfångning av ägget: vid ägglossning sveper fimbriae över äggstockens yta och fångar upp ägget i den flytande miljön i bukhålan.
  • Transport: cilier och muskelrörelser i äggledaren transporterar ägget (och senare ett befruktat ägg) mot livmodern.
  • Gynnsam miljö för befruktning: den proximala delen av äggledaren (ampulla) är vanligtvis platsen där spermie och ägg möts och befruktning sker; fimbriae ser till att ägget når detta område.

Klinisk betydelse

Fimbriae kan påverkas vid flera tillstånd som kan ge nedsatt fertilitet eller komplikationer:

  • Infektion och inflammation (salpingit/PID): inflammation kan skada cilier och ge ärrbildning, vilket försämrar äggtransporten.
  • Adhesioner och endometrios: sammanväxningar kan göra att fimbriae inte kan röra sig fritt och fånga upp ägget.
  • Ektopisk (extrauterin) graviditet: skador eller blockering i äggledaren kan göra att ett befruktat ägg implanterar i tuban istället för i livmodern.
  • Hydrosalpinx och fimbrialcystor: vätskeansamling eller cystbildning kan störa funktionen.

Undersökning och behandling

Fimbriae är svåra att avbilda direkt med vanlig gynekologisk ultraljudsundersökning; laparoskopi (titthålsoperation) ger bäst möjlighet att bedöma deras rörlighet och yttillstånd. Behandling beror på orsak: infektioner behandlas med antibiotika, adhesionsbildning kan åtgärdas kirurgiskt i vissa fall, och vid kronisk tubarskada kan assisterad befruktning (t.ex. IVF) vara ett alternativ eftersom den kringgår äggledarna.

Utvecklingsmässigt härstammar äggledarna (inklusive fimbriae) från de paramesonefriska (Müllerska) gångarna under fosterutvecklingen och är därför en del av kvinnans inre reproduktionsorgan.