Ovum — den kvinnliga könscellen

Struktur och kännetecken

Oocyten/ovum är ofta större än hannens gamet och innehåller rikligt med cytoplasma och näringsreserv (gula eller energirika vesikler) för att stödja tidiga utvecklingsstadier. Den har en cellkärna (pronukleus när den är befruktad), mitokondrier och skyddande membran såsom zona pellucida eller vitellinmembran beroende på grupp. Cellen är haploid och bär bara en uppsättning kromosomer.

Bildning och befruktning

Bildningen kallas oogenes och innefattar meios där en diploid prekursor ger upphov till en huvudcell och ofta mindre polarlegemer. Hos många djur är äggcellen tillfälligt arresterad i ett meiotiskt stadium tills ägglossning eller befruktning inträder. Vid befruktning tränger spermien in, kärnorna smälter samman och genetiskt material kombineras.

Förekomst bland organismer

Begreppet används för både djurs äggceller och för de honliga könscellerna i landväxter. Djurens celler är vanligen fria eller omslutna i äggstocksstrukturer, medan växternas ägg förekommer i specialiserade strukturer: i många landväxter inom archegonier eller i blomväxterna som en del av embryosäcken. Se även landväxter och embryofyter för mer om växternas reproduktion.

Terminologi och praktisk betydelse

I biologisk terminologi skiljer man ofta mellan oocyt (omogen äggcell), ovum (mogen äggcell redo för befruktning) och begreppet könscell eller gamet. Att förstå dessa skillnader är viktigt inom områden som reproduktiv medicin, djuravel och botanisk forskning. Begreppet kvinnlig i detta sammanhang syftar på gamettypen, inte nödvändigtvis på könsidentitet hos hela organismen.

• Oocyt: omogen äggcell.
• Ovum: mogen, haploid äggcell.
• Polarlegemer: små biprodukter av meiosen.
• Zygot: resultat av sammansmältning mellan ovum och spermie.

Begreppet och dess variationer är grundläggande för förståelsen av sexuell reproduktion i både djur och växter. För vidare läsning om cellcykler, meios och växtanatomi finns specialiserade källor och facklitteratur.