Fin de siècle – definition och kulturfenomen vid sekelskiftet 1900

Fin de siècle vid sekelskiftet 1900 – definition och kulturfenomen: konst, dekadens, pessimism och revolt mot materialism som formade kultur och politik.

Författare: Leandro Alegsa

Fin de siècle betyder sekelskiftet på franska. Begreppet används ofta om tiden runt år 1900, men också mer allmänt för slutet av en gammal epok och början på en ny. Termen fångar både en känsla av avslut och en förväntan inför förändring — en mix av melankoli, oro och förväntan.

Vad kännetecknar fin de siècle-känslan?

Med fin de siècle-anda avses ofta de kulturella, estetiska och sociala dragen som var framträdande under 1880- och 1890-talen. Bland typiska kännetecken märks:

  • Pessimism och en utbredd oro för civilisationens framtid — tron att framsteg också leder till dekadens.
  • Estetisk kraft och fokus på konstnärlig upplevelse framför moralisk eller nyttomässigt värde (esteticism och symbolismen).
  • Experimentlusta i form, färgsättning och komposition inom konst, litteratur och scenkonst.
  • Rebellisk attityd gentemot det etablerade borgerliga livet och dess normer.
  • Intresse för det morbida och gränsöverskridande, ofta uttryckt genom teman som sjukdom, sex, död och dekadens.

Konst, litteratur och estetik

Fin de siècle är starkt förknippat med rörelser som symbolism, aestheticism och den så kallade dekadentrörelsen. Inom litteraturen framträdde författare som utforskade subjektivitet, drömvärldar och moralisk ambivalens. Inom konsten kom jugend/Art Nouveau och expressionistiska tendenser att bryta mot tidigare klassiska ideal. Konst och scenkonst spelade en central roll i att ge uttryck åt tidens stämningar: dekorativa element, stiliserade former och ett fokus på atmosfär snarare än naturalistisk återgivning.

Social och intellektuell kontext

Perioden präglades av snabba samhällsförändringar: industrialisering, urbanisering, vetenskapliga framsteg och nya sociala klasser. Samtidigt fanns en utbredd oro inför vad dessa förändringar innebar för identitet, moral och gemenskap. Den tiden kunde uppfattas som både slutet på en era och början på en osäker framtid — en känsla som ofta beskrivs med begreppet fin de siècle.

Politik och kontroverser

Den politiska kulturens teman under fin de siècle var komplexa och ibland kontroversiella. En viktig aspekt var revolt mot det dominerande materialismen, rationalismen och den framväxande positivismen. Många intellektuella och konstnärer riktade kritik mot det borgerliga samhället och dess värderingar, och ifrågasatte den liberala demokratins förmåga att ge ett meningsfullt liv.

Dessutom har vissa teman från perioden — såsom romantisering av elitism, anti‑liberala stämningar och förakt för masskultur — diskuterats som ett av flera tänkbara inflytanden på senare politiska riktningar, däribland fascismen. Det är viktigt att betona att sambanden är mångfacetterade och att fin de siècle i sig inte är liktydigt med någon enskild politisk rörelse; dess idéer användes och tolkades på olika sätt av olika aktörer.

Kända uttryck och personligheter

Fin de siècle gav upphov till en rad kända konstnärer, författare och tänkare som formade tidens estetik. Exempel (urval) är symbolistiska poeter, dekadentförfattare och konstnärer som experimenterade med form och innehåll. Teman som dekadens, sensualism och det groteska återkommer i verk från både Västeuropa och Norden.

Eftermäle och påverkan

Fin de siècle lever vidare som begrepp när historiker och kulturkritiker vill beskriva perioder av gränsdragning mellan epoker — tider då gamla värden ifrågasätts och nya former växer fram. Estetiska idéer från epoken har påverkat 1900‑talets konst, litteratur och design, inte minst genom symbolismen och Art Nouveau, och lämnar spår i senare modernistiska experiment.

Sammanfattningsvis betecknar fin de siècle både en historisk tidpunkt runt år 1900 och en särskild kulturell känsla: en dubbelriktad upplevelse av slut och början, av förfall och förnyelse, uttryckt i konst, litteratur, politik och vardagsliv.

På Moulin Rouge (1895), en målning av Henri Toulouse-Lautrec som fångar den livliga och dekadenta andan i samhället under fin de siècle.  Zoom
På Moulin Rouge (1895), en målning av Henri Toulouse-Lautrec som fångar den livliga och dekadenta andan i samhället under fin de siècle.  

Teckning av Aubrey Beardsley för Oscar Wildes pjäs Salome.  Zoom
Teckning av Aubrey Beardsley för Oscar Wildes pjäs Salome.  

Exempel i litteraturen


 

Referens

  1. Schaffer, Talia. 2008. Litteratur och kultur i fin de siècle. New York: Longman, 3.
  2. 2.02.1 Sternhell, Zeev. 1998. Krisen i fin-de-siècle-tänkandet. I International Fascism: Theories, causes and the new consensus. London och New York, 169.
  3. Payne, Stanley G. A history of fascism, 1914-1945. Oxon, England, Storbritannien: Routledge, (1995, 2005): 23-24.


 

Frågor och svar

F: Vad betyder "fin de siטcle"?


S: Fin de siטcle är en fransk fras som betyder "sekelskiftet". Det används ofta för att hänvisa till tiden runt 1900, eller slutet på en gammal epok och början på en ny.

F: Vilken typ av konst, kultur och sätt att bete sig förknippades med fin de siטcle?


S: "Andan" i fin de siטcle hänvisar ofta till kulturella kännetecken som var framträdande på 1880- och 1890-talen, såsom pessimism och en tro på att civilisationen leder till dekadens.

F: Vilka var några av de teman som förknippades med fin de siטcle politiska kultur?


S: Teman i fin de siטcle politiska kultur var bland annat revolt mot materialism, rationalism, positivism, det borgerliga samhället och liberal demokrati.

F: Hur såg människor på civilisationen under denna period?


S: Människor under den här perioden ansåg att civilisationen ledde till dekadens.

F: Fanns det något hopp om en ny början under denna tid?


S: Ja, trots att det kändes som om det var en period av degeneration fanns det också hopp om en ny början.

F: Har fin de siטcle citerats som något inflytande på fascismen?


Svar: Ja, det har nämnts att det har haft ett stort inflytande på fascismen.


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3