Fascism | högerextrem regeringsform där de flesta av landets makt innehas av en härskare eller en liten grupp

Huvudsakliga idéer

Alla forskare är inte överens om vad fascism är. Filosofen Jason Stanley vid Yale University säger att det är "en kult av ledaren som lovar nationell återupprättelse inför förödmjukelser orsakade av förmodade kommunister, marxister och minoriteter och invandrare som antas utgöra ett hot mot en nations karaktär och historia". Det vill säga, fascismen fokuserar på en person som ledare, fascismen säger att kommunismen är dålig och fascismen säger att minst en grupp människor är dålig och har orsakat nationens problem. Denna grupp kan vara människor från andra länder eller grupper av människor inom landet. Under Hitlers fascistiska Tyskland beskyllde regeringen judar, kommunister, homosexuella, handikappade, romer och andra människor för Tysklands problem, arresterade dessa människor och förde dem till läger för att dödas.

År 2003 skrev Laurence W. Britt "14 definierande kännetecken för fascism":

• 1. Starka och fortsatta uttryck för nationalism.
• 2. förakt för de mänskliga rättigheternas betydelse.
• 3. Identifiering av fiender/ syndabockar som en förenande orsak.
• 4. Militärens överhöghet/avidisk militarism.
• 5. En utbredd sexism.
• 6. En kontrollerad massmedia.
• 7. Besatthet av nationell säkerhet.
• 8. Religionen och den styrande eliten är sammanlänkade.
• 9. Företagens makt skyddas.
• 10. Arbetskraftens makt undertryckt eller avskaffad.
• 11. Förnekelse och förtryck av intellektuella och konst.
• 12. Besatthet av brott och straff.
• 13. Vildartad kumpanverksamhet och korruption.
• 14. Bedrägliga val.

• Källa:

Namn

Namnet fascism kommer från det italienska ordet fascio för bunt. Ordet kommer från det latinska ordet fasces som var en yxa omgiven av en bunt med pinnar. I det gamla Rom bar ledare fasces som en symbol för sin makt.

Ursprung

En journalist vid namn Benito Mussolini uppfann fascismen. Han startade Italiens fascistparti 1919. Han blev Italiens premiärminister 1922. Han var inte vald. Hans anhängare gick in i Rom i stort antal och Italiens kung gjorde honom till premiärminister. Även om det fascistiska partiet i Italien officiellt styrdes av ett "stort råd" från 1922 till slutet av andra världskriget hade Benito Mussolini i själva verket nästan all makt i landet.

Enligt forskaren Ruth Ben-Ghiat ansåg Mussolini att demokratin hade misslyckats. Han hade varit socialist, men lämnade rörelsen eftersom han ansåg att den inte var tillräckligt stark, och den hade vägrat att delta i första världskriget. Han ansåg att demokratin misslyckades på grund av social klass och att den var för svag för att stå emot kommunismen. Under fascismen skulle människor fokusera på nationen och människor skulle inte tänka på social klass utan istället dra åt samma håll för det nationella bästa.

Mussolini trodde dock också att han och hans anhängare måste ta bort allt som kunde distrahera folk från nationen för att fascismen skulle fungera. Han ansåg också att han borde få bestämma vem i Italien som räknades som en del av den italienska nationen och han borde få kasta ut eller arrestera alla som enligt honom inte ansågs vara riktiga italienare. Han ansåg att det var rätt att använda våld för att avlägsna dessa distraktioner och dessa människor. Grupper av människor med vapen skulle gå ut på gatorna och misshandla eller till och med döda människor som Mussolini inte gillade.

Mussolini tillät inte journalister att skriva vad de ville.

Mussolini ansåg att Italien borde bestå av vita människor, så han uppmuntrade vita kvinnor att föda fler barn och förföljde människor som inte var vita.

Fascism kontra andra typer av totalitarism

En av anledningarna till att fascismen spreds i början av 1900-talet var att den ryska revolutionen just hade ägt rum och att folk var rädda för kommunismen. Ibland stödde markägare och företagare fascister eftersom de var rädda för vad som skulle hända om landet blev kommunistiskt i stället.

I sitt verk The Origins of Totalitarianism, som publicerades 1951, jämförde Hannah Arendt nationalsocialismen, stalinismen och maoismen. Hon talar inte om att dessa regimer är fascistiska; enligt henne är de totalitära. År 1967 varnade den tyske filosofen Jürgen Habermas för en "vänsterfascism" i en proteströrelse i Tyskland på 1960-talet, allmänt känd som Ausserparlametarische Opposition, eller APO.

Opposition

Det finns mer än en anledning till varför människor som lever i demokratiska stater motsätter sig fascismen, men den viktigaste anledningen är att i en fascistisk regering har den enskilda medborgaren inte alltid möjlighet att rösta, och inte heller har de möjlighet att leva en livsstil som kan ses som omoralisk, onödig och improduktiv för samhället. Om du inte är heterosexuell (homosexuell, crossdressing, byte av kön osv.) kan du arresteras och ställas inför rätta.

1900-talet

De fascistiska regeringarna i Italien och Tyskland avsattes efter att de förlorat andra världskriget, men fascismen fortsatte som militärdiktaturer under Salazar i Portugal, Franco i Spanien, i vissa delar av Latinamerika, Afrika och Asien.

2000-talet

På 2000-talet finns det fascistiska politiska rörelser i många länder.

Relaterade sidor

• Högerpopulism
• Högerextrem auktoritärt styre
• Ultranationalism
• Nazism
• Tredje riket