Futsal är en sport som liknar föreningsfotboll, men på hårdplan. Den spelas på inomhusbanor av två lag med fem spelare vardera. Namnet är en förkortning av futebol de salao, som betyder "rumsfotboll" på portugisiska, eller fútbol de sala, som är detsamma på spanska. Futsal är mest populärt i sydamerikanska länder som Brasilien, Argentina och Uruguay. Det spelas dock även i många andra länder.
Planen är mellan 38 och 42 meter lång och mellan 20 och 25 meter bred. Det är kortare och smalare än fotboll. Planen är en hård bana och slät, till skillnad från fotbollens gräs. Spelhalvorna är båda tjugo minuter långa, vilket är kortare än de vanliga 45 minuterna i fotboll. Det finns totalt 6 spelare på planen, inklusive målvakten. Utbyten är obegränsade och det maximala antalet byten är 9. Spelare som bryter mot reglerna kan få gula eller röda kort. Om en spelare får ett rött kort kan han eller hon inte spela i den matchen längre. Laget som fick det röda kortet måste också spela med en spelare mindre i två minuter eller tills det andra laget gör ett mål. En annan skillnad mot fotboll är att när bollen går ut, i stället för att kasta in den igen, sparkas den in. Det finns inte heller någon offside i futsal.
En lärare från Uruguay vid namn Juan Carlos Ceriani skapade spelet 1930. Reglerna fastställdes i Sao Paulo i Brasilien 1933. Han använde regelmallar från fotboll (soccer), basketboll och handboll. Ett världsmästerskap hölls 1971 i Rio de Janeiro i Brasilien. Det första världsmästerskapet i Futsal hölls 1989 i Rotterdam, Nederländerna. Sedan 1992 spelas det vart fjärde år. Vid de olympiska sommarspelen 2016 spelades Futsal för första gången i de olympiska spelen.
