Najaf (arabiska: النجف; translittererat: An Najaf; persiska: نجف) är en stad i Irak. Den ligger cirka 160 km söder om Bagdad. År 2008 bodde cirka 900 583 personer där. Staden är huvudstad i Najafprovinsen. Den är en av de sju heliga städerna inom shiaislam och fungerar som ett viktigt centrum för den shiitiska religiösa auktoriteten och politiska inflytandet i Irak. Najaf är ett mål för stora pilgrimsvandringar och religiös utbildning, vilket starkt påverkar stadens ekonomi och vardagsliv.
Religiös betydelse
I staden finns Imam Ali-moskén, där Alī ibn AbīṬālib, den fjärde kalifen, ligger begravd. Shiamuslimer anser att moskén är en av de allra heligaste platserna inom islam (ofta nämnd som den tredje heligaste platsen efter Mecka och Medina i vissa traditioner). Moskékomplexet kännetecknas av sin guldbelagda kupol, höga minareter och rikt utsmyckade inre helgedomar. Varje år kommer hundratusentals till miljontals pilgrimer till Najaf för att besöka helgedomen och för att söka religiös välsignelse eller bli begravda i närliggande gravfält.
Religiöst lärande och gravfält
Najaf rymmer en av shiaislamens mest betydelsefulla hawza (religiösa högskolor), där studenter från hela världen studerar islamisk teologi, rättsvetenskap och filosofi. Här verkar flera framstående religiösa ledare och marjaʿer, vilket gör staden till ett centrum för teologiska debatter och religiös praxis. I utkanten av Najaf finns också det stora begravningsfältet Wadi al-Salam (”Fridens dal”), som ofta beskrivs som världens största kyrkogård och där många troende önskar bli begravda.
Historia
Hārūn ar-Rashīd grundade staden på platsen för Alī ibn AbīṬālibs grav på 700-talet. Under medeltiden och senare epoker utvecklades Najaf från en liten pilgrimsort till ett betydande religiöst och administrativt centrum. Staden påverkades av maktförskjutningar i regionen, bland annat under safavidernas och osmannerna tid, vilket bidrog till dess roll som shiitisk lärdoms- och kultursäte.
Modern tid och konflikter
Najaf skadades svårt under kriget mellan Iran och Irak och under Gulfkriget. År 1991 utbröt ett stort shiitiskt uppror i södra Irak, inklusive i Najaf; upproret slogs ned av Saddam Hussein och ledde till många dödsfall. Runt staden finns massgravar som vittnar om denna tid. I augusti 2003 orsakade en självmordsbombning omfattande skador i Najaf och dödade omkring 120 personer, däribland den inflytelserike imamen Muhammad Baqir al-Hakim.
I april 2004 inledde Muqtada as-Sadrs anhängare uppror i flera södra städer, och Najaf blev en av skådeplatserna för våldsamma sammandrabbningar mellan Mahdiarmén och koalitions-/irakiska styrkor. Striderna kulminerade i en större konfrontation senare under 2004, som avslutades genom förhandlingar där religösa ledare spelade en avgörande roll för att förhandla fram ett eldupphör. Före och under valet 2004 drog vissa utländska ockupationsstyrkor sig tillbaka från känsliga helgedomsområden för att undvika ytterligare konfrontationer.
Kultur, ekonomi och vardagsliv
Religion och pilgrimsturism dominerar Najafs ekonomi. Butiker kring helgedomen säljer religiösa föremål, böcker och gåvor åt pilgrimer. Staden har också utbildningsinstitutioner, moskéer, basarer och ett nätverk av välgörenhetsorganisationer som hjälper pilgrimer och lokalbefolkning. I vardagen blandas religiösa ceremonier med vanligt civilt liv — marknader, skolor och familjeliv — men besökstopp under helgdagar och religiösa högtider skapar stora flöden av människor och temporär belastning på stadens infrastruktur.
Geografi och klimat
Najaf ligger på den syd-irakiska slätten, i ett i huvudsak torrt och varmt klimat. Somrarna är mycket heta och torra, medan vintrarna är mildare och kortare. Staden är omgiven av öken och jordbruksområden som utnyttjar bevattning där det är möjligt.
Najaf förblir en central plats för shiaislamens religiösa liv och irakisk politik, med betydelse för både troende, studenter och politiker nationellt och regionalt.