Jättesalamandrarna är en familj av stora vattenlevande amfibier, Cryptobranchidae. De är de största levande amfibierna och har en lång evolutionär historia med fossila släktingar som visar att gruppen funnits i miljontals år.

Andrias japonicus (den japanska jättesalamandern) blir upp till cirka 1,44 m lång, äter fisk, kräftdjur och andra vattenlevande byten och kan leva i över 50 år i fångenskap. Andrias davidianus (den kinesiska jättesalamandern) kan bli ännu större, upp till omkring 1,8 m. I Nordamerika finns släktet Cryptobranchus, med arten ofta kallad hellbender, som blir betydligt mindre men fortfarande kan nå uppemot 60–70 cm.

Kännetecken

Jättesalamandrar är kraftigt byggda, dorsoventralt tillplattade och har små ögon. Ett särskilt kännetecken är de rikligt veckade hudflikarna längs sidorna som ökar hudens yta och underlättar gasutbyte — de andas i hög grad genom huden och är därför beroende av syresatta, kalla vatten.

Utbredning och habitat

De lever främst i klara, kalla och syresatta bäckar, floder och dammar med stenigt botten. Utbredningen omfattar östra USA (där hellbender förekommer) samt delar av Kina och Japan. I dessa miljöer söker de skydd under stenar, i håligheter och i drivved.

Ekologi och beteende

  • Föda: köttätare som fångar fisk, kräftdjur, insektslarver och ibland mindre amfibier.
  • Reproduktion: fortplantningen sker i vattnet; honor lägger ägg i skyddade utrymmen och hanarna vaktar ofta och skyddar äggen tills de kläcks.
  • Longevity: de kan bli mycket gamla, exempelvis över 50 år i fångenskap.

Hot och bevarande

Trots sin storlek är jättesalamandrar ofta hotade. De viktigaste hoten är:

  • Förlust och försämring av habitat genom vattenförorening, reglering av vattendrag och fysisk påverkan på vattendrag.
  • Jakt och insamling för konsumtion och traditionell medicin (särskilt allvarligt för den kinesiska arten).
  • Sjukdomar, bland annat svampinfektioner som kan spridas via handel och utsläpp från odlingar.
  • Genetisk utspädning genom utsläpp av uppfödda eller hybrida individer från kräftodlingar och anläggningar.

För att bevara dessa arter krävs åtgärder som skydd av vattendragen, återställande av naturliga vandrings- och lekplatser, reglering av insamling och handel samt övervakning av sjukdomar. Flera projekt arbetar även med fångenskapssavelningar och återintroduktioner, men framgång försvåras av den genetiska komplexiteten och utbredda hoten i naturen.

Jättesalamandrar har också kulturell betydelse i områden där de finns och uppmärksammas i naturvårdssammanhang som ikoniska arter för friska vattensystem.