Förstorad sköldkörtel (struma): orsaker, diagnos och behandling

Orsaker

Orsakerna till struma är flera. En vanlig orsak i globala perspektiv är när kroppen inte får tillräckligt med jod, vilket kan leda till att sköldkörteln växer för att kompensera. Andra orsaker inkluderar autoimmuna sjukdomar (till exempel Hashimotos tyreoidit eller Graves sjukdom), knutor i sköldkörteln (inklusive multinodulär struma), vissa läkemedel, genetiska faktorer, graviditet och inflammation.

Klassificering

• Non-toxisk (euthyroid) struma: förstorad körtel utan över- eller underfunktion.
• Toxisk struma: förstorad körtel med överproduktion av sköldkörtelhormon (hypertyreos).
• Diffus struma: jämn generaliserad förstoring.
• Nodulär struma: förekomst av en eller flera knutor.

Symtom

Många med struma har få eller inga symtom utöver en synlig eller kännbar svullnad i halsen. Vid större förstorningar kan det uppstå obehag, tryckkänsla, hosta, heshet eller svårigheter att svälja eller andas. Om struman är förenad med hormonrubbning kan symtom som viktförändringar, trötthet, hjärtklappning eller värmeintolerans förekomma beroende på om sköldkörteln är över- eller underaktiv.

Utredning och diagnos

Utredning börjar ofta med klinisk undersökning och anamnes. Blodprov för thyreoideastatus (TSH, fritt T4 och ibland fritt T3) används för att bedöma sköldkörtelfunktionen. Ultraljud är standard för att beskriva körtelns storlek och eventuella knutor. Finnålspunktion (cytologi) kan bli aktuell vid misstanke om malignitet eller för att bedöma en knutas natur. Vid behov kompletteras med skintigrafi eller andra bilddiagnostiska metoder.

Behandling

Behandlingen beror på orsak, storlek, symtom och sköldkörtelfunktion. Möjliga åtgärder är:

• Bevakning utan aktiv behandling om struman är liten och asymptomatisk.
• Läkemedelsbehandling med levotyroxin kan användas i vissa fall för att minska hormonell stimulans av körteln.
• Radiojodbehandling för att krympa körteln vid vissa typer av toxisk struma eller multinodulär struma.
• Kirurgi (thyreoidektomi eller partiell resektion) vid stora förändringar, andnings- eller sväljningssvårigheter, kosmetiska besvär eller misstanke om cancer.

Förebyggande

I områden med låg jodtillgång har jodberikning av salt eller annan livsmedelsberikning minskat förekomsten av endemisk struma. Övervakning av jodintag i befolkningen och riktlinjer för kosttillskott är viktiga preventiva åtgärder.

Prognos och komplikationer

Prognosen varierar med orsak och behandling. Komplikationer kan vara progressiv tillväxt med trycksymtom, utveckling av hormonrubbning eller i sällsynta fall malignitet i en knuta. Regelbunden uppföljning hos läkare rekommenderas vid kvarstående eller växande struma.

Epidemiologi

Förekomsten av struma varierar geografiskt beroende på jodtillgång och andra lokala faktorer. I länder med adekvat jodberikning är stora endemiska strumor numera mindre vanliga, men individuella fall och andra orsaker fortsatt förekomma.