Storhertiginnan Tatiana Nikolaevna av Ryssland (född 10 juni 1897 i Ryssland) var dotter till tsar Nikolaus II av Ryssland och tsarinna Alexandra Fjodorovna. Hon var syster till Olga, Anastasia, Maria och tsarjevitj Aleksej av Ryssland. Hennes vänner sade att hon var vackrare än sina systrar. Hon var Röda korsets sjuksköterska under första världskriget. Hon var praktiskt lagd och tyckte om att hjälpa sin mor. Hennes religion var rysk-ortodox. Hon talade flytande ryska, engelska och franska.

Tatiana dödades av bolsjevikerna den 17 juli 1918 tillsammans med resten av sin familj och några av deras tjänare under den ryska revolutionen. Deras massgrav hittades senare i Sibirien efter vissa spekulationer om att en av hennes systrar, som huvudsakligen antas vara Anastasia, hade rymt. Tatiana och hennes familj begravdes sedan i S:t Petersburg i Ryssland den 17 juli 1998. De blev helgonförklarade av den rysk-ortodoxa kyrkan år 2000.

Tatiana växte upp i ett relativt slutet hovliv i Alexanderpalatset nära St. Petersburg. Hennes barndom präglades av strikt uppfostran, hög samhällsställning och en noggrann utbildning i språk, musik och hushållsskick—färdigheter som senare kom väl till pass när hon engagerade sig i praktiskt arbete under krigstid. Hon var känd för sin eleganta hållning och sin reserverade stil, men också för sin ansvarskänsla.

Under första världskriget utbildade sig Tatiana som sjuksköterska och arbetade inom Röda korset. Hon tjänstgjorde på militärsjukhus nära hovet där hon både vårdade sårade soldater och skötte administration och organisation. Tatiana fick särskilt beröm för sin disciplin och förmåga att leda, och hon deltog även i att organisera kök och hygien för de skadade—en roll som skiljde henne från sina systrar genom dess praktiska inriktning.

Personligt beskrevs Tatiana ofta som tsarinnans närmaste följeslagare, praktisk och plikttrogen. Hon hade ett nära förhållande till familjen och deltog aktivt i det dagliga livet kring sina föräldrar och syskon. Hennes utseende och elegans gjorde henne populär i kretsar kring hovet, men det var i arbetet som hon främst visade sin styrka.

Händelserna i juli 1918 slutade i tragedi när familjen mördades i Ipatiev-huset i Jekaterinburg. Efter mordet gömdes kropparna; fynd och utgrävningar från slutet av 1900‑talet ledde till att resterna identifierades med hjälp av modern DNA‑teknik. Den långdragna processen kring fynd, identifiering och officiell begravning väckte stort internationellt intresse och även spekulationer om eventuella överlevare, särskilt i fallet med Anastasia‑myten.

Efter att resterna identifierats och familjen begravts i St. Petersburg har Tatianas minne bevarats i såväl kyrkliga som kulturella sammanhang. Hon och resten av familjen helgonförklarades 2000 av den rysk‑ortodoxa kyrkan som passionbearare, en titel som hedra deras lidande. Tatianas liv och öde har skildrats i historisk litteratur, dokumentärer och fiktion, där både hennes roll som sjuksköterska och hennes familjs öde fortsatt att fascinera allmänheten.

Snabba fakta