Alexandra Fjodorovna – Rysslands sista tsarinna (1872–1918)

Alexandra Fjodorovna – Rysslands sista tsarinna: liv, roll som Nikolaj II:s maka, vänskap med Rasputin, blödarsjukans påverkan och helgonförklaring.

Alexandra Fjodorovna (ryska: Императрица Александра Фёдоровна) (född prinsessan Alix av Hessen och Rhen 6 juni 1872-17 juli 1918) var kejsarinna och gemål till Nikolaus II, det ryska rikets siste tsar. Hon var ett barnbarn till drottning Victoria av Storbritannien. Den rysk-ortodoxa kyrkan helgonförklarade henne som den heliga Alexandra år 2000.

Alexandra är mest ihågkommen som Rysslands sista tsarinna. Hon är också en av de mest kända kungliga bärarna av blödarsjukdomen. Hennes vänskap med den ryske mystikern Grigori Rasputin var också en viktig del av hennes liv.

Tidigt liv och bakgrund

Född som prinsessan Alix av Hessen och Rhen var Alexandra dotter till storhertig Ludvig IV av Hessen och prinsessan Alice, en dotter till drottning Victoria. Hon växte upp i en familj präglad av religiös fromhet och sjukvård. Efter mötet med den blivande tsaren konverterade hon till den ryska-ortodoxa tron och antog namnet Alexandra Fjodorovna vid sin giftermål 1894.

Äktenskap och familj

Alexandra gifte sig med Nikolaus II 1894. Paret fick fem döttrar — Olga, Tatjana, Maria och Anastasia — och en son, Aleksej. Familjelivet var centralt för Alexandra; hon var djupt knuten till sina barn och tillbringade mycket tid vid deras sida, särskilt efter att sonen Aleksej insjuknat i hemofili.

Hemofili och dess följder

Sonens blödarsjuka (hemofili) kom att prägla Alexandra starkt. Sjukdomen, som hade sitt ursprung i drottning Victorias ätt, var förrädisk och oförutsägbar: blödningar kunde bli livshotande vid minsta skada. Alexejs sjukdom gjorde Alexandra överbeskyddande och beredd att söka ovanliga lösningar när modern medicin inte hjälpte. Detta ökade hennes beroende av personer som utgav sig för att kunna lindra eller bota pojkens besvär.

Rasputin och hovets politik

Grigori Rasputin, en kontroversiell rysk mystiker, blev nära förtrogen med familjen efter att hans närvaro ibland sammanföll med förbättringar i Alexejs tillstånd. Rasputins inflytande över Alexandra — och indirekt över hovet — väckte stark misstro och skandal i det ryska samhället. Många ansåg att Rasputin gav råd i politiska frågor och utnyttjade sin ställning, något som bidrog till att ytterligare undergräva monarkins anseende inför revolutionen.

Rollen under Första världskriget

När Första världskriget bröt ut 1914 engagerade sig Alexandra i sjukvårdsarbete och stödde bildandet av fältsjukhus där hon besökte sårade soldater. Samtidigt förvärrades den politiska situationen: Alexandras tyska ursprung gjorde henne misstänkt i folkets ögon, och krigets påfrestningar, livsmedelsbrist och missnöje med militärledningen ökade trycket mot dynastin.

Revolution, fångenskap och avrättning

Under 1917 ledde folkliga protester och misslyckad militär insats till att Nikolaus II abdikerade. Familjen hölls därefter i husarrest, först vid Alexanderpalatset och senare förflyttad till olika platser, slutligen till Yekaterinburg. Den 17 juli 1918 avrättades Alexandra tillsammans med sin make och deras barn av bolsjevikiska styrkor i Ipatiev-huset.

Helgonförklaring och eftermäle

År 2000 förklarade den rysk-ortodoxa kyrkan Alexandra och hennes familj som helgon (ofta benämnda passionsbärare), vilket speglar en syn på dem som lidande av tron snarare än politiska figurer. Historiker bedömer hennes roll och ansvar för imperiets kollaps olika — hon framställs både som en ömtålig familjemor som stod under enorm press och som en politiskt naiv person vars val förvärrade dynastins problem.

Idag fortsätter Alexandra Fjodorovnas liv att fascinera: hennes brev, dagböcker och den omfattande dokumentationen kring Rasputin, hemofili och Romanov-familjens sista år har gjort henne till ett återkommande ämne i populärhistoria, akademisk forskning och kulturframställningar. Delar av familjens kvarlevor hittades och identifierades genom DNA-analyser, vilket bidragit till att klargöra ödet för de kungliga medlemmarna.

Tidigt liv

Alexandra Fjodorovna föddes som prinsessan Alix Alix Viktoria Helene Luise Beatrix i Darmstadt, Hessen och vid Rhen. Det området var en del av det tyska riket vid den tiden. Hennes far var storhertig Ludvig IV. Hennes mor var den tidigare prinsessan Alice, andra dotter till drottning Viktoria och prins Albert.

I november 1878 drabbades Hessen av difteri. Alix, hennes systrar Irene och May och bror Ernst smittades av sjukdomen. Systern May dog strax före månadens slut, men de andra blev bättre. Alix mamma blev sjuk efter att ha tagit hand om Ernie när han insjuknade i sjukdomen. Prinsessan Alice dog den 14 december 1878. Prinsessan Alix kom att stå sin mormor mors mormor mycket nära. Hon ansågs ofta vara Victorias favoritbarnbarn. På grund av detta tillbringade Alix många av sina tidiga år i Storbritannien. År 1892, när hon var tjugo år gammal, dog hennes far och hennes bror Ernst blev storhertig av Hessen och vid Rhen.

Prinsessan Alix av Hessen 1890


Alix och hennes systrar (från vänster till höger) Irene, Victoria, Elisabeth och Alix

Äktenskap

När hon växte upp var Alix en vacker kvinna med rödblont hår, höga kindben, blek hud, mörkblå ögon och långa mörka ögonfransar. Alix gifte sig relativt sent för en prinsessa på den tiden. Hon hade redan vägrat att gifta sig med prins Albert Victor, hertig av Clarence (äldsta sonen till prinsen av Wales) trots att hennes familj ville att hon skulle gifta sig med honom. Hon hade dock redan träffat en släkting genom äktenskap, Tsesarevitj av Ryssland. Hans farbror storhertig Sergej Alexandrovitj var gift med Alix syster Elizabeth. Till en början sa Nikolajs far, tsar Alexander III, att de inte kunde gifta sig. Han ändrade sig senare då hans hälsa började bli dålig. Alix gillade inte att hon var tvungen att vända sig bort från sin lutherska tro. Den ryska tsarinnan var tvungen att vara ortodox. Hon ändrade sig senare och blev med tiden en stark konvertit till tron. Hon och Nikolaj förlovade sig i april 1894. Alexander III dog i november samma år och Nikolaus blev Rysslands tsar vid tjugosex års ålder. Paret gifte sig den 14 november 1894.

Tsar Nikolaus II (till vänster) och Alexandra Fjodorovna (till höger)


Alexandra Fyodorovna 1900


Nicholas och Alexandra

Avrättning av kungafamiljen

Tsaren och tsarinnan och hela deras familj, tillsammans med flera av familjens tjänare, avrättades tidigt på morgonen natten till den 17 juli 1918 av en grupp bolsjeviker under ledning av Jakov Jurovskij. Alexandra såg på mordet på sin make och två tjänare innan Peter Ermakov dödade henne med ett pistolskott i vänster sida av huvudet innan hon hann göra klart korsets tecken. Ermakov, i ett berusat rus, högg hennes och hennes mans döda kropp och krossade båda deras bröstkorgar.

Nikolaus II och Alexandra Fjodorovna med sin dotter Olga


Sista kända fotografiet av Alexandra. Olga till vänster och Tatiana till höger.

Identifiering och begravning

Efter avrättningen av familjen Romanov avkläddes Alexandras kropp, tillsammans med Nicholas, deras barn och några tjänare som dog med dem, och kläderna brändes. Först kastades kropparna ner i ett oanvänt gruvschakt, 12 mil norr om Jekaterinburg. En kort tid senare återfanns de. Deras ansikten och kroppar var svårt skadade så att de inte kunde kännas igen. Alla kroppar utom två av barnen begravdes senare igen. De kroppar som saknas tros vara en dotter - Maria eller Anastasia - och Alexis. I början av 1990-talet, efter Sovjetunionens fall, hittades och identifierades det som tros vara kropparna av större delen av familjen.

OTMA från vänster till höger Tatiana, Olga, Maria Anastasia

Sök med bokstav