Alexandra Fjodorovna (ryska: Императрица Александра Фёдоровна) (född prinsessan Alix av Hessen och Rhen 6 juni 1872-17 juli 1918) var kejsarinna och gemål till Nikolaus II, det ryska rikets siste tsar. Hon var ett barnbarn till drottning Victoria av Storbritannien. Den rysk-ortodoxa kyrkan helgonförklarade henne som den heliga Alexandra år 2000.

Alexandra är mest ihågkommen som Rysslands sista tsarinna. Hon är också en av de mest kända kungliga bärarna av blödarsjukdomen. Hennes vänskap med den ryske mystikern Grigori Rasputin var också en viktig del av hennes liv.

Tidigt liv och bakgrund

Född som prinsessan Alix av Hessen och Rhen var Alexandra dotter till storhertig Ludvig IV av Hessen och prinsessan Alice, en dotter till drottning Victoria. Hon växte upp i en familj präglad av religiös fromhet och sjukvård. Efter mötet med den blivande tsaren konverterade hon till den ryska-ortodoxa tron och antog namnet Alexandra Fjodorovna vid sin giftermål 1894.

Äktenskap och familj

Alexandra gifte sig med Nikolaus II 1894. Paret fick fem döttrar — Olga, Tatjana, Maria och Anastasia — och en son, Aleksej. Familjelivet var centralt för Alexandra; hon var djupt knuten till sina barn och tillbringade mycket tid vid deras sida, särskilt efter att sonen Aleksej insjuknat i hemofili.

Hemofili och dess följder

Sonens blödarsjuka (hemofili) kom att prägla Alexandra starkt. Sjukdomen, som hade sitt ursprung i drottning Victorias ätt, var förrädisk och oförutsägbar: blödningar kunde bli livshotande vid minsta skada. Alexejs sjukdom gjorde Alexandra överbeskyddande och beredd att söka ovanliga lösningar när modern medicin inte hjälpte. Detta ökade hennes beroende av personer som utgav sig för att kunna lindra eller bota pojkens besvär.

Rasputin och hovets politik

Grigori Rasputin, en kontroversiell rysk mystiker, blev nära förtrogen med familjen efter att hans närvaro ibland sammanföll med förbättringar i Alexejs tillstånd. Rasputins inflytande över Alexandra — och indirekt över hovet — väckte stark misstro och skandal i det ryska samhället. Många ansåg att Rasputin gav råd i politiska frågor och utnyttjade sin ställning, något som bidrog till att ytterligare undergräva monarkins anseende inför revolutionen.

Rollen under Första världskriget

När Första världskriget bröt ut 1914 engagerade sig Alexandra i sjukvårdsarbete och stödde bildandet av fältsjukhus där hon besökte sårade soldater. Samtidigt förvärrades den politiska situationen: Alexandras tyska ursprung gjorde henne misstänkt i folkets ögon, och krigets påfrestningar, livsmedelsbrist och missnöje med militärledningen ökade trycket mot dynastin.

Revolution, fångenskap och avrättning

Under 1917 ledde folkliga protester och misslyckad militär insats till att Nikolaus II abdikerade. Familjen hölls därefter i husarrest, först vid Alexanderpalatset och senare förflyttad till olika platser, slutligen till Yekaterinburg. Den 17 juli 1918 avrättades Alexandra tillsammans med sin make och deras barn av bolsjevikiska styrkor i Ipatiev-huset.

Helgonförklaring och eftermäle

År 2000 förklarade den rysk-ortodoxa kyrkan Alexandra och hennes familj som helgon (ofta benämnda passionsbärare), vilket speglar en syn på dem som lidande av tron snarare än politiska figurer. Historiker bedömer hennes roll och ansvar för imperiets kollaps olika — hon framställs både som en ömtålig familjemor som stod under enorm press och som en politiskt naiv person vars val förvärrade dynastins problem.

Idag fortsätter Alexandra Fjodorovnas liv att fascinera: hennes brev, dagböcker och den omfattande dokumentationen kring Rasputin, hemofili och Romanov-familjens sista år har gjort henne till ett återkommande ämne i populärhistoria, akademisk forskning och kulturframställningar. Delar av familjens kvarlevor hittades och identifierades genom DNA-analyser, vilket bidragit till att klargöra ödet för de kungliga medlemmarna.