Greklands skuldkris

Den grekiska statsskuldkrisen inträffade efter finanskrisen 2007-2008. I Grekland är den känd som krisen (grekiska: Η Κρίση. Den började med plötsliga reformer och åtstramningsåtgärder. Men detta gjorde att människor blev fattiga och förlorade pengar och mark.

Den grekiska ekonomin befinner sig i den längsta recessionen i någon avancerad kapitalistisk ekonomi hittills. Den är till och med längre än den stora depressionen i USA. Många välutbildade greker har lämnat landet.

Ett handelsunderskott innebär att ett land köper mer än det producerar, så det måste låna från andra. Både Greklands handelsunderskott och budgetunderskott ökade från under 5 % av BNP 1999 till en toppnotering på omkring 15 % av BNP under perioden 2008-2009. Grekland uppfattades som en högre kreditrisk ensamt än vad det var som medlem i euroområdet. Investerarna trodde därför att EU skulle hjälpa Grekland.

Rapporter under 2009 om den grekiska regeringens oordning ökade lånekostnaderna. Grekland kunde inte längre låna för att finansiera sina handels- och budgetunderskott till en rimlig kostnad.

Den stora recessionen

Den grekiska krisen utlöstes av den stora recessionen, som ledde till att budgetunderskotten i flera västländer nådde eller översteg 10 procent av BNP. Grekland hade höga budgetunderskott (10,2 % och 15,1 % av BNP 2008 respektive 2009). Men samtidigt hade landet en hög statsskuld i förhållande till BNP. Grekland tycktes förlora kontrollen över denna kvot, som redan nådde 127 % av BNP 2009. Som medlem av euroområdet hade landet i princip ingen autonom penningpolitisk flexibilitet.

Interna faktorer

I januari 2010 offentliggjorde det grekiska finansministeriet stabilitets- och tillväxtprogrammet 2010. I rapporten anges fem huvudorsaker: dålig BNP-tillväxt, statsskuld och underskott, efterlevnad av budgeten och trovärdighet av uppgifterna. Andra orsaker som hittades av andra var överdrivna offentliga utgifter, underskott i bytesbalansen, skatteflykt och skatteundandragande.