Smörjelse av de sjuka är ett sakrament (en helig ceremoni) i romersk-katolska kyrkan och i flera andra kristna samfund. Det ges till människor som är "i fara på grund av sjukdom eller ålderdom" och syftar till att föra tröst, förlåtelse och andlig styrka i en svår livssituation.
Vem kan ta emot och när
En person behöver inte vara döende för att ta emot smörjelsen av de sjuka. Den kan ges närhelst någon har ett allvarligt medicinskt tillstånd som kan leda till dö eller när sjukdomen är livshotande, men också i situationer där sjukdom eller åldrande allvarligt försvårar livet. Den kan även ges före en större operation eller när en kronisk sjukdom förvärras. Smörjelsen kan upprepas om tillståndet försämras eller nya farliga omständigheter uppstår.
Vad sker vid ceremonin
Smörjelse av de sjuka kallas ofta kortfattat för smörjelse. Förr användes även beteckningen extrema smörjelsen eller extrema unctionen. Vid själva ritualen smörjer en präst den sjuke med välsignad olja på pannan och ibland på händerna, samtidigt som han uttalar särskilda böner och välsignelser. Oljan är en väsentlig del av ceremonin: den symboliserar Helig Ande, läkedom och Guds närvaro.
Vem kan förrätta sakramentet
I den romersk‑katolska traditionen får sakramentet endast förrättas av en präst eller biskop. Målet är att ge andlig vård — ibland i kombination med bikt och nattvard (i sista stunderna kallas nattvarden för viaticum). I nödfall kan man kontakta sin församling eller ambulanssjukvård för att få kontakt med en präst.
Syfte och teologisk betydelse
Smörjelsen har flera avsikter:
- att ge den troende kraft och tröst vid lidande,
- att, om det är Guds vilja, bringa kroppslig läkning,
- att erbjuda förlåtelse för synder när bikt inte är möjlig,
- att förena den lidande med Kristi lidande och hopp om uppståndelse.
Sakramentets bibliska grund brukar ofta hänvisas till Jakobsbrevet 5:14–15, där de sjuke anropas att låta de äldste smörja dem med olja och be för dem.
Historia och nutida praxis
Smörjelsen har använts i den kristna kyrkan sedan de första århundradena. Efter andra Vatikankonciliet betonades helandets och den andliga omsorgens aspekt, och termen "smörjelse av de sjuka" återinfördes i stället för att enbart betrakta sakramentet som förberedelse inför döden. I praktiken betonas i dag både den själsliga trösten och möjligheten till fysisk läkning, beroende på Guds vilja.
Skillnader mellan kyrkotraditioner
Olika kristna samfund har olika former av smörjelse eller salvingar. I den ortodoxa kyrkan finns ett större, ibland mer liturgiskt omfattande sakrament som kallas helig salvelse (ung. "salvelse") och kan firas som en gemensam tjänst med flera präster. Inom anglikanska, lutherska och andra protestantiska traditioner förekommer anointing/olyssalvningar i varierande grad — praxis skiljer sig mellan församlingar och betoningar.
Praktiska råd
- Kontakta församlingen eller din präst när någon i familjen är svårt sjuk eller åldras och behöver andlig vård.
- Smörjelsen kan kombineras med bikt och nattvard om det är lämpligt.
- Det är tillåtet och ofta uppmuntrat att ta emot sakramentet flera gånger vid återkommande eller förvärrade sjukdomstillstånd.
- Familjemedlemmar och vårdpersonal kan delta i böner och stöd under ceremonin.
Smörjelse av de sjuka är därmed både en liturgisk handling och en pastoral uttrycksform för kyrkans omsorg om dem som lider, med målet att föra tröst, Andens närvaro och - om det är Guds vilje - läkedom.
