De flesta världsreligioner innehåller läror om förlåtelse. Dessa läror ligger till grund för moderna traditioner och metoder för förlåtelse.
Judendom
I judendomen måste en person som orsakar skada gå till dem som han eller hon har skadat och be om förlåtelse. Om han eller hon uppriktigt och ärligt ber om ursäkt till den person som han eller hon har skadat och försöker rätta till orättvisan, måste den förorättade personen förlåta honom eller henne.
"[J]ust som jag förlåter alla, så må du ge mig nåd i andras ögon så att de också förlåter mig helt och hållet." -Tefila Zaka
Varje år firar judarna jom kippur, eller försoningsdagen. Före jom kippur ber judarna om förlåtelse för dem som de har gjort fel under det gångna året (om de inte redan har gjort det). Under själva jom kippur fastar judarna och ber om Guds förlåtelse för de synder de begått mot Gud under det gångna året. Gud kan bara förlåta en för de synder man har begått mot Gud. Därför är det nödvändigt för judar att också söka förlåtelse från de människor som de har gjort fel.
Kristendom
Inom kristendomen talade Jesus om vikten av att förlåta andra, eller visa barmhärtighet. I Nya testamentet finns flera exempel på detta.
"Saliga är de barmhärtiga, för de skall få barmhärtighet." -Matteus 5:7 (NIV)
"Men jag säger till er som hör mig: Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, välsigna dem som förbannar er, be för dem som misshandlar er. Om någon slår er på ena kinden, vänd honom också den andra till." -Lukas 6:27-29 (NIV)
"Var barmhärtiga, precis som er Fader är barmhärtig." -Lukas 6:36 (NIV)
"Döm inte, så blir du inte dömd. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så kommer ni att bli förlåtna." -Lukas 6:37 (NIV)
Jesus använde liknelsen om den oförlåtande tjänaren (Matteus 18:21-35) för att säga att vi ska förlåta utan gränser. Liknelsen om den förlorade sonen är kanske den mest kända liknelsen om förlåtelse och hänvisar till Guds förlåtelse för sitt folk.
Islam
Islam lär att Allah är Al-Ghaffur ("Den ofta förlåtande") och att Allah är den ursprungliga källan till all förlåtelse (ghufran غفران). Att söka förlåtelse från Allah med ånger är en dygd.
Det finns många verser i Koranen och Haditherna som rekommenderar förlåtelse.
"Allah förlåter det som är förflutet." -Koranen 5:95
Islam rekommenderar förlåtelse mellan troende, eftersom Allah värdesätter förlåtelse. Islam tillåter dock också hämnd, i den mån det är möjligt för den skada som har orsakats.
"En skada som man gör är en lika stor skada, men om en person förlåter och försonar sig, så får han sin belöning från Allah, för Allah älskar inte dem som gör fel." -Koranen 42:40
Förlåtelse mellan troende uppmuntras, med ett löfte om belöning från Allah.
Bahá'í-tro
I Bahá'í-tro förklarar Bahá'í-litteraturen hur man kan vara förlåtande mot andra.
"Älska varelserna för Guds skull och inte för deras egen skull. Du kommer aldrig att bli arg eller otålig om du älskar dem för Guds skull. Mänskligheten är inte perfekt. Det finns ofullkomligheter i varje människa, och du kommer alltid att bli olycklig om du ser till människorna själva. Men om du ser till Gud kommer du att älska dem och vara snäll mot dem, för Guds värld är en värld av perfektion och fullständig barmhärtighet. Se därför inte på någons brister utan se med synen av förlåtelse." -`Abdu'l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace, s. 92.
Shoghi Effendi, Bahá'í-troens väktare, skriver att du bör "förlåta och glömma" en persons handlingar mot dig, så att du kan bli förlåten.
Buddhism
Inom buddhismen förhindrar förlåtelse skadliga tankar från att skada en persons mentala välbefinnande. Buddhismen erkänner att känslor av hat har en bestående effekt på karma. Buddhismen uppmuntrar tankar som har en positiv effekt.
"När vi betraktar karmalagen inser vi att det inte handlar om att söka hämnd utan om att praktisera mettā och förlåtelse, för den som är offer är verkligen den mest olyckliga av alla."
När det finns agg är den buddhistiska praktiken att lugnt släppa dem. Buddhismen fokuserar på att frigöra sig från lidande genom meditation.
Buddhismen ifrågasätter de känslor som gör förlåtelse nödvändig.
"Om vi inte har förlåtit, fortsätter vi att skapa en identitet kring vår smärta, och det är den som återföds. Det är det som lider."
Buddhismen betonar mettā (kärleksfullhet), karuṇā (medkänsla), mudita (glädje) och upekkhā (jämnmod) som sätt att undvika att man överhuvudtaget blir förbittrad. Dessa idéer hjälper till att förstå lidandet i världen, både vårt eget och andras lidande.
Hinduism
Förlåtelse är en av hinduismens sex huvuddygder. En person som inte förlåter bär på ett bagage av dåliga minnen, negativa känslor och olösta känslor som påverkar både nuet och framtiden. Inom hinduismen måste man förlåta andra, och man måste också söka förlåtelse för att ha gjort någon annan orätt.
Även i hinduiska epos och i den antika litteraturen diskuteras förlåtelse. Till exempel:
"Förlåtelse är dygd, förlåtelse är offer, förlåtelse är Veda, förlåtelse är Shruti, ... förlåtelse är helighet, och genom förlåtelse ... hålls universum samman." -Mahabharata, bok 3, Vana Parva, avsnitt XXIX.
"Rättfärdighet är det högsta goda, förlåtelse är den högsta freden, kunskap är den högsta tillfredsställelsen och välvilja är den enda lyckan." -Mahabharata, bok 5, Udyoga Parva, avsnitt XXXIII.
Inom hinduismen söker man förlåtelse från dem man har gjort fel och från samhället i stort genom välgörenhet, rening, fasta, ritualer och meditation. Förlåtelse inom hinduismen kräver inte att en person sluter fred med sin förövare och det utesluter inte försoning i vissa situationer. Förlåtelse i hinduisk filosofi är att vara medkännande, öm, snäll och att släppa taget om den skada eller smärta som orsakats av någon eller något annat. Förlåtelse är viktigt för att man ska kunna frigöra sig från negativa tankar och kunna fokusera på att lyckligt leva ett moraliskt och etiskt liv (dharmiskt liv). I det högsta självförverkligade tillståndet blir förlåtelse essensen av ens personlighet, där den förföljda personen förblir opåverkad, utan oro, utan att känna sig som ett offer, fri från ilska (akrodhi).
Jainism
Inom jainismen är förlåtelse en av de viktigaste dygderna som jainister måste lära sig. Förlåtelse (eller kṣamāpanā) är en del av en av dharmas tio egenskaper. Jaintexter citerar Māhavīra om förlåtelse:
Genom att praktisera prāyaṣcitta (omvändelse) blir en själ av med synder och begår inga överträdelser; den som korrekt praktiserar prāyaṣcitta vinner vägen och belöningen för vägen, han vinner belöningen för gott uppförande. Genom att be om förlåtelse får han sinnets lycka; därigenom får han en vänlig läggning mot alla slags levande varelser; genom denna vänliga läggning får han en ren karaktär och frihet från rädsla." - Māhavīra i Uttarādhyayana Sūtra 29:17-18
I Jains bön pratikramana ber Jains upprepade gånger om förlåtelse från olika varelser - till och med från varelser som växter och mikroorganismer som de kan ha skadat när de äter och arbetar.
Jag ber alla varelser om förlåtelse, må alla varelser förlåta mig. Må jag ha vänskap med alla varelser och fiendskap med ingen.
I sina dagliga böner ber Jains om förlåtelse från alla varelser:
Jag söker förlåtelse från alla de levande varelser som jag kan ha plågat när jag gick, kom och gick, trampade på levande organismer, frön, grönt gräs, daggdroppar, myrstackar, mossa, levande vatten, levande jord, spindelväv och andra. Jag söker förlåtelse från alla dessa levande varelser, vare sig de är en-, två-, tre-, fyra- eller femsinnade. Som jag kanske har sparkat, täckt med damm, gnidit med marken, kolliderat med andra, vänt upp och ner, plågat, skrämt, flyttat från en plats till en annan eller dödat och berövat dem deras liv. (Genom att bekänna) må jag bli befriad från alla dessa synder.
Man ber om förlåtelse genom att säga frasen Micchāmi dukkaḍaṃ. Denna fras betyder: "Må allt det onda som har gjorts vara fruktlöst". På samvatsari hälsar Jains sina vänner och släktingar genom att säga micchāmi dukkaḍaṃ och be dem om förlåtelse. Man skickar brev och ringer telefonsamtal till vänner och släktingar och ber dem om förlåtelse. Det finns inga argument eller dispyter efter samvatsari.
