Huvudsälen (Cystophora cristata) är en arktisk finnfisk. Den finns endast i centrala och västra Nordatlanten. Den sträcker sig från Svalbard i öster till Sankt Lawrencebukten i väster.

Utseende och särskilda kännetecken

Hanen har en mycket karakteristisk uppblåsbar blåsa på huvudet. När den är avslappnad hänger blåsan mellan ögonen och ner över överläppen, men han kan blåsa upp en stor ballongliknande säck från ena näsborröppningen. Denna "huvudblåsa" — det som givit arten dess engelska namn "hooded seal" — utvecklas hos hanarna vid ungefär fyra års ålder och kan blåsas upp så att den blir ungefär lika stor som huvudet. Blåsan används i parningsspel och som signal till andra sälar; den kan också bidra i läte- och visuella uppvisningar.

Storlek och livslängd

Huvudsälar uppvisar tydlig sexualdimorfism: hannarna blir generellt större än honorna. Fullvuxna individer kan vara ungefär 1,9–3,0 m långa och väga från cirka 150 kg upp till flera hundra kilogram beroende på kön och individ. Huvudsälen kan bli omkring 30–35 år gammal i naturen.

Ekologi och beteende

Arten lever i områden med drivis och packis, där den föder sina ungar och tar skydd. Huvudsälen är främst ensamlevande eller ses i små grupper på isflak, men kan samlas i större antal under parning och ruvningsperioder. Den dyker för att fånga fisk, bläckfisk och andra havsdjur och kan göra längre nedsänkningar för födosök.

Fortplantning och ungar

Fortplantningen sker på is under sen vinter och vår. Det mest anmärkningsvärda är den extremt korta digivningsperioden: valparna diar sin mamma endast i ungefär fyra dagar. Under den tiden får valpen mycket energirik mjölk — mycket fet — och går upp i vikt mycket snabbt. Efter detta lämnar modern ofta valpen, som måste klara sig själv relativt tidigt jämfört med många andra sälarter.

Kost

Huvudsälar äter främst fisk och blötdjur, men dieten kan variera med tillgången. Vanliga byten är bland annat strandlevande och bottenlevande fiskarter samt bläckfisk och kräftdjur.

Status och hot

Hot:

  • Förlust och förändring av havs- och ismiljöer på grund av klimatförändringar, vilket påverkar födosök, födosätt och födelseplatser.
  • Historisk och fortsatt jakt i vissa områden samt oavsiktlig fångst i fiskeredskap (bifångst).
  • Föroreningar och förändringar i näringsväv som kan påverka beståndens hälsa.

Huvudsälen har tidigare jagats intensivt, vilket har påverkat populationerna. Idag övervakas och regleras jakten i flera områden, och arten följs i internationella beståndsundersökningar. Enligt nyligen publicerade bedömningar klassas arten som sårbar i vissa listningar, vilket innebär att den kan vara utsatt för beståndsnedgångar om negativa faktorer fortsätter.

Skydd och åtgärder

Bevarandeinsatser innefattar övervakning av bestånd, reglering av jakt, minskad bifångst i fiske och arbete för att begränsa klimatförändringar och marin förorening. Internationellt samarbete är viktigt eftersom arten rör sig över stora delar av Nordatlanten.

Sammanfattningsvis är huvudsälen en unik arktisk sälart med ett iögonfallande parningsutseende (uppblåsbar blåsa) och särskilda reproduktionsstrategier. Dess framtid är beroende av hur väl ismiljöerna och havets tillstånd kan bevaras.