Hästsko krabba

Beskrivning

Hästskogskräftan har fyra små ögon på sin kupolformade pansarsköldpadda. Den har två sammansatta ögon på sidorna av pansarskalet och två enkla ögon på framsidan.

En hästskogskrabba har tolv ben: fem par gångben och en uppsättning små tänger. Den långa, taggiga svansen används inte som ett vapen eller för att försvara sig. I stället används den bara för att styra och vända kroppen om den vänds upp och ner.

Distribution

Atlanten

Hästskokrabbar, Limulus polyphemus, finns över hela den nordamerikanska och mexikanska östkusten. De grävs ner under lera eller sand och äter små musslor, kräftdjur och maskar. Över hela kusten hittar man deras skal som spolas upp på stranden. Vissa av dessa skal är ganska stora, eftersom hästskogskräftan kan bli upp till en meter lång och en meter bred. Hästskogskrabbarna går igenom skal för att nå den storleken.

Hästskogskrabben finns från Yucatánhalvön till norra Maine, men den är vanligast i den mellanatlantiska regionen mellan Virginia och New Jersey. Varje större flodmynning längs kusten har sin egen population av hästskoskrabbor, som skiljer sig från varandra genom storlek, färg och ögonpigment. Honorna lägger omkring 100 000 ägg.

Andra arter

De tre andra arterna kallas också för hästskoskrabbor. Den japanska hästskoskrabban (Tachypleus tridentatus) finns i Seto inlandshav och anses vara en utrotningshotad art på grund av förlust av livsmiljöer. Två andra arter förekommer längs Indiens östkust: Tachypleus gigas och Carcinoscorpius rotundicauda. Alla fyra är ganska lika till form och beteende.

Äts som mat

Hästskogskräftor kan hotas av överkonsumtion i Asien.

Immunförsvar

Hästskogskräftan har ett effektivt immunförsvar. Dess bräckta havsmiljö är ett perfekt hem för bakterier. Hästskoskrabbans blod innehåller ett enzym som orsakar en mycket snabb koagulering som svar på förekomsten av smittsamma bakterier. Denna reaktion används av medicinska och farmaceutiska företag för att upptäcka sådana bakterier i produkter innan de säljs.

Ursprung

Hästsko krabbor är släkt med Eurypteriderna (havsskorpioner), vars första fossil dök upp vid samma tid. De är ganska gamla. De fanns definitivt i det tidiga Ordovicium, för 450 miljoner år sedan, i en miljö av Burgess Shale-typ. Deras kroppsform har inte förändrats mycket sedan dess, även om fossil i denna grupp är sällsynta. Den atlantiska hästskoskrabban i sig har inga fossil överhuvudtaget, och släktet Limulus går bara omkring 20 miljoner år tillbaka i tiden, inte 200 miljoner år.

Den ordning de tillhör, Xiphosura, är basal i en klad med Eurypterida och Arachnida. Man uppskattar att Xiphosura skilde sig från Arachnida för 480 miljoner år sedan.

Utveckling

Eftersom de är berömda som så kallade "levande fossil" har hästskoskrabbornas evolutionära historia och genetik studerats med intresse.

1. Det är uppenbart att det har skett en utveckling och anpassning inom den allmänna kroppsformen.
2. Från och med för cirka 200 miljoner år sedan skedde det få synliga förändringar. "Limulus... är morfologiskt mycket lik former som levde för cirka 200 miljoner år sedan". "De levande arterna i släktet Limulus, är praktiskt taget identiska med fossila arter i en annan familj som existerade 150 mya".
3. Genetisk och molekylär analys av Limulus visar att djuret har lika stor genetisk variation som alla andra arter.