Hästskokrabba (Limulus polyphemus) – fakta, utseende och livsmiljö
Hästskokrabba (Limulus polyphemus) – upptäck fakta, unikt utseende och livsmiljöer vid kuster och flodmynningar. Inte en krabba utan en nära släkting till spindeldjur.
Hästskokrabban eller kungskrabba är en bentisk eller bottenlevande varelse. Den är inte en krabba, utan en släkting till spindeldjuren. Dess huvudsakliga livsmiljöer är kustområden och flodmynningar, där den lever på sand- och lerbottnar i grunt vatten.
Limulus polyphemus är den mest kända av de fyra arterna och finns främst längs nordöstra Nordamerikas kust.
Utseende och anatomi
Hästskokrabban har en karakteristisk, halvmåne- eller hästskoformad karapax (sköld) som skyddar kroppen. Den har ingen klorliknande framställning som vanliga krabbor, utan tre tydliga kroppsdelar: framsköld (prosoma), bakkropp (opisthosoma) och en lång piggformad stjärtspets (telson) som används för att rätta till kroppen om den välter.
- Storlek: vuxna kan bli upp till 60–90 cm i karapaxbredd beroende på art och ålder, men vanligare är mindre storlekar för Limulus polyphemus.
- Färg: vanligtvis brun till grå, vilket ger god kamouflage mot bottnar.
- Sinnen: flera enkla ögon sitter på karapaxet samt ljuskänsliga strukturer vid frambenen; synen är inte lika utvecklad som hos ryggradsdjur men tillräcklig för att orientera sig vid ytan och under lek.
Föda och beteende
Hästskokrabbor är främst åtare av bottendjur. De äter maskar, musslor, småkräftor och annat organiskt material som de hittar i sedimentet. De använder sina framben för att föra födan mot munnen och kan gräva sig ned i botten.
De är mest aktiva under natt och skymning, men kommer också upp till ytan i samband med parningssäsongen när honor kryper upp på stränder för att lägga ägg.
Fortplantning
Parning och äggläggning sker ofta vid högvatten på sandstränder under våren och sommaren. Hanarna klamrar sig fast på honans rygg medan honan gräver ned sig och lägger tusentals ägg i rader i strandzonen. Äggen utvecklas till larver som senare släpper sig ut i vattnet och genomgår flera larvstadier innan de blir bottenlevande unga individer.
Ekologisk roll och betydelse för människan
- Ekosystem: hästskokrabbor är viktiga för kustekosystem — deras ägg utgör föda åt många kustfåglar, bland annat migrerande arter som födosöker i stora mängder under lekperioden.
- Medicin: blodet från hästskokrabbar innehåller amebocyter som reagerar mycket känsligt på bakteriers endotoxiner. Detta utnyttjas i Limulus Amebocyte Lysate (LAL)-testet för att upptäcka bakteriekontaminering i läkemedel och medicintekniska produkter.
- Fiske: i vissa områden fångas hästskokrabbor för fiskebete (bland annat för ål- och fiskeryrken), vilket kan påverka bestånden om det inte regleras.
Hot och skydd
Hot mot hästskokrabbor inkluderar habitatförlust (strandutbyggnad och föroreningar), överfiske för bete och biologisk provtagning, samt klimatrelaterade förändringar i havsnivå och temperatur. Särskilt viktigt är att skydda lekstränderna där äggen läggs.
Åtgärder för att bevara arten består av fiskeregleringar, begränsad och kontrollerad användning för medicinska ändamål, restaurering av lekstränder och övervakning av bestånd. Det pågår också forskning för att hitta alternativ till blodutvinning som reducerar påverkan på vilda populationer.
Fakta i korthet
- Vetenskapligt namn: Limulus polyphemus (en av de mest kända arterna)
- Levnadssätt: bottenlevande, kustnära
- Föda: bottendjur som maskar och musslor
- Betydelse: ekologiskt viktig, medicinskt värdefull (LAL-test)
Man kan se små ögon.
De vitala organen och bihang är skyddade av pansarskalet.
Beskrivning
Hästskogskräftan har fyra små ögon på sin kupolformade pansarsköldpadda. Den har två sammansatta ögon på sidorna av pansarskalet och två enkla ögon på framsidan.
En hästskogskrabba har tolv ben: fem par gångben och en uppsättning små tänger. Den långa, taggiga svansen används inte som ett vapen eller för att försvara sig. I stället används den bara för att styra och vända kroppen om den vänds upp och ner.
Distribution
Atlanten
Hästskokrabbar, Limulus polyphemus, finns över hela den nordamerikanska och mexikanska östkusten. De grävs ner under lera eller sand och äter små musslor, kräftdjur och maskar. Över hela kusten hittar man deras skal som spolas upp på stranden. Vissa av dessa skal är ganska stora, eftersom hästskogskräftan kan bli upp till en meter lång och en meter bred. Hästskogskrabbarna går igenom skal för att nå den storleken.
Hästskogskrabben finns från Yucatánhalvön till norra Maine, men den är vanligast i den mellanatlantiska regionen mellan Virginia och New Jersey. Varje större flodmynning längs kusten har sin egen population av hästskoskrabbor, som skiljer sig från varandra genom storlek, färg och ögonpigment. Honorna lägger omkring 100 000 ägg.
Andra arter
De tre andra arterna kallas också för hästskoskrabbor. Den japanska hästskoskrabban (Tachypleus tridentatus) finns i Seto inlandshav och anses vara en utrotningshotad art på grund av förlust av livsmiljöer. Två andra arter förekommer längs Indiens östkust: Tachypleus gigas och Carcinoscorpius rotundicauda. Alla fyra är ganska lika till form och beteende.
Äts som mat
Hästskogskräftor kan hotas av överkonsumtion i Asien.
Immunförsvar
Hästskogskräftan har ett effektivt immunförsvar. Dess bräckta havsmiljö är ett perfekt hem för bakterier. Hästskoskrabbans blod innehåller ett enzym som orsakar en mycket snabb koagulering som svar på förekomsten av smittsamma bakterier. Denna reaktion används av medicinska och farmaceutiska företag för att upptäcka sådana bakterier i produkter innan de säljs.
Ursprung
Hästsko krabbor är släkt med Eurypteriderna (havsskorpioner), vars första fossil dök upp vid samma tid. De är ganska gamla. De fanns definitivt i det tidiga Ordovicium, för 450 miljoner år sedan, i en miljö av Burgess Shale-typ. Deras kroppsform har inte förändrats mycket sedan dess, även om fossil i denna grupp är sällsynta. Den atlantiska hästskoskrabban i sig har inga fossil överhuvudtaget, och släktet Limulus går bara omkring 20 miljoner år tillbaka i tiden, inte 200 miljoner år.
Den ordning de tillhör, Xiphosura, är basal i en klad med Eurypterida och Arachnida. Man uppskattar att Xiphosura skilde sig från Arachnida för 480 miljoner år sedan.
Utveckling
Eftersom de är berömda som så kallade "levande fossil" har hästskoskrabbornas evolutionära historia och genetik studerats med intresse.
- Det är uppenbart att det har skett en utveckling och anpassning inom den allmänna kroppsformen.
- Från och med för cirka 200 miljoner år sedan skedde det få synliga förändringar. "Limulus... är morfologiskt mycket lik former som levde för cirka 200 miljoner år sedan". "De levande arterna i släktet Limulus, är praktiskt taget identiska med fossila arter i en annan familj som existerade 150 mya".
- Genetisk och molekylär analys av Limulus visar att djuret har lika stor genetisk variation som alla andra arter.
Frågor och svar
F: Vad är en hästskokrabba?
S: Hästskokrabban är en bentisk eller bottenlevande varelse som inte är en krabba, utan snarare en släkting till spindeldjuren.
F: Var lever hästskokrabban huvudsakligen?
S: Hästskokrabban lever huvudsakligen i kustområden och flodmynningar.
F: Vilken är den mest välkända arten av hästskokrabba?
S: Den mest välkända arten av hästskokrabba är Limulus polyphemus.
F: Är hästskokrabban en typ av krabba?
S: Nej, hästskokrabban är inte en krabba, utan snarare en släkting till spindeldjuren.
F: Vilken typ av miljö föredrar hästskokrabban?
S: Hästskokrabban föredrar en bentisk eller bottenlevande miljö i kustområden och flodmynningar.
F: Hur många arter av hästskokrabba finns det?
S: Det finns fyra arter av hästskokrabba.
F: Varför är hästskokrabban viktig?
S: Hästskokrabbor har betydelse inom vetenskap och medicin, eftersom deras blå blod innehåller unika blodceller som används för att testa för bakteriella endotoxiner i vacciner och annan medicinsk utrustning. De spelar också en avgörande roll i ekosystemet som födokälla för flyttande strandfåglar.
Sök