Samordnar: 52°20′N 1°11′E / 52.333°N 1.183°E / 52.333; 1.183

Hoxne-skatten är det största fyndet av senromerskt silver och guld i Storbritannien och den största samlingen av guld- och silvermynt från fjärde och femte århundradet som hittats någonstans i Romarriket.

Upptäckt

Skatten hittades med en metalldetektor i byn Hoxne i Suffolk, England, den 16 november 1992. Den gjordes av en metalldetektorist och rapporterades till markägaren och till arkeologerna innan marken rördes i större omfattning. Utgrävningen genomfördes kontrollerat av arkeologer från lokala myndigheter och museer för att säkra kontexten och de små, lättförstörbara lämningarna runt föremålen.

Innehåll och datering

Skatten består av 14 865 romerska guld-, silver- och bronsmynt från det sena fjärde och tidiga femte århundradet, samt cirka 200 föremål av silverbestick och guldsmycken. Eftersom mynten har kända myntningsdatum kan fyndets datering fastställas relativt säkert; de senaste mynten anger att skatten begravdes efter 407 e.Kr., ungefär när Storbritannien slutade vara en romersk provins.

Skatten innehåller flera sällsynta och typiska föremål för senromersk överklasskonsumtion, bland annat en kroppskedja i guld och pepperkvarnar/pepparkrukor i silverförgyllt guld. Andra föremål omfattar bestick, skedar, skålar och smycken — allt material som ger värdefull information om hantverk, modesmak och materiell kultur i senromerska Britannien.

Begravning och ursprung

Skatten begravdes i form av en ekbox eller en liten kista fylld med föremål i ädelmetall, med en del i mindre trälådor och andra i väskor eller insvepta i tyg. Rester av kistan och av beslag som gångjärn och lås hittades vid utgrävningen. Materialets art och förpackningen tyder på att föremålen var ägodelar snarare än skattade skatter avsedda för cirkulation.

Ägarna och skälen till varför skatten begravdes är inte kända. Möjligen rörde det sig om en mycket förmögen familjs tillgångar som gömdes vid en kris, flykt eller social omvälvning under slutet av den romerska perioden i Britannien. Avsaknaden av stora serveringskärl i silver och av vissa vanliga smyckestyper tyder på att fyndet bara utgör en del av ägarens sammanlagda förmögenhet.

Utgrävning, konservering och forskning

Skatten grävdes ut av arkeologer och föremålen var i stort sett ostörda och intakta. Arbetet utfördes varsamt för att bevara positioner och tillhörande organiskt material (t.ex. tygrester och träfragment) som ger viktig kontext. Föremålen genomgick omfattande konservering och dokumentation på museum, och många objekt har studerats för att förstå tillverkningstekniker, bruksspår och datering.

Betydelse och efterverkningar

  • Hoxne-skatten har gett unika inblickar i senromerska smyckes- och silverbestickstraditioner i västra Europa och sättet förmögna familjer förvarade sina tillgångar.
  • Fyndet har förbättrat relationen mellan detektorförare och arkeologer eftersom det visade hur viktigt det är att rapportera och arbeta tillsammans för att bevara kontextuell information.
  • Hoxne hade också en juridisk och politisk påverkan: fyndet bidrog till debatten och reformer i lagstiftningen kring skattfynd i England, vilket så småningom ledde till förändringar i tillämpningen och införandet av modernare regler för rapportering och värdering.
  • Materialet har blivit föremål för många vetenskapliga studier och publikationer och har hjälpt till att förbättra förståelsen av senromersk ekonomi, kontantbehållning och regionala kontakter under övergången till postromersk tid.

Utställning och värdering

Föremålen finns nu på British Museum i London, där de viktigaste föremålen och ett urval av resten visas permanent. År 1993 värderade Treasure Valuation Committee skatten till 1,75 miljoner pund (idag 3,5 miljoner pund). Värderingen och processen kring ersättning till upptäckaren och markägaren följde dåvarande regler och har blivit en del av lärdomen i hur skattfynd hanteras juridiskt och musealt.

Genom utställningar, kataloger och forskningsartiklar fortsätter Hoxne-skatten att bidra till allmänhetens och forskarnas förståelse av senantiken i Britannien och i det romerska västet.

s173