Hugh Montague Trenchard, 1st Viscount Trenchard GCB OM GCVO DSO (3 februari 1873–10 februari 1956) var en framstående brittisk arméofficer och en av de viktigaste personerna i utvecklingen av militärflyget i Storbritannien. Han var chef för Royal Flying Corps (RFC) från augusti 1915 till januari 1918, under en period då luftkriget snabbt förändrades och fick allt större betydelse under första världskriget. RFC följdes av Royal Air Force (RAF), som grundades i mars 1918.

Trenchard lärde sig flyga 1912 och blev därmed en av de tidiga militärer som fick praktisk erfarenhet av flygning, trots att hans första försök inte var odelat lyckade. Som befälhavare för RFC arbetade han för att stärka flygkårens självständighet, förbättra utbildningen av piloter och utveckla en tydligare strategi för hur flygstridskrafter skulle användas. Hans idéer kom senare att prägla RAF:s organisation och identitet. När han 1919 blev chef för flygstaben spelade han en central roll i att omorganisera luftfartsministeriet och lägga grunden för en självständig och permanent luftstyrka.

Trenchard kom ofta att beskrivas som ”RAF:s fader” eftersom han inte bara bidrog till att skapa tjänsten utan också till att forma dess långsiktiga struktur, utbildning och självbild. Han var starkt övertygad om att luftmakten hade ett eget strategiskt värde, oberoende av armén och flottan, och han försvarade idén om att flygvapnet behövde vara en självständig försvarsgren med egna ledningsstrukturer och resurser. Samtidigt var hans verksamhet föremål för debatt, särskilt när det gällde användningen av bombflyg och militära doktriner under mellankrigstiden.

Efter sin militära karriär utsågs Trenchard till polischef för Metropolitan Police 1931–1935. Som polischef ledde han en av världens största polismyndigheter och arbetade bland annat med disciplin, organisation och modernisering av verksamheten. Polischefen är den högst uppsatta polistjänstemannen i Storbritannien, trots att hans befogenheter i allmänhet är begränsade till Greater London. Trenchards inflytande märktes därför både inom försvaret och inom den civila ordningsmakten, vilket gör honom till en av 1900-talets mest betydelsefulla brittiska ledare inom säkerhet och offentlig förvaltning.