Antiglobalisering (alter-globalisering) — rörelsen för global rättvisa
Antiglobalisering — läs om alter-globaliseringens historia, global rättvisa, motstånd mot företagsmakt, miljö, arbetsrätt och alternativa vägar för en rättvisare globalisering.
Antiglobalisering används för personer och grupper som motsätter sig vissa aspekter av globaliseringen i dess nuvarande form.
"Antiglobalisering" anses av många vara en social rörelse, medan andra anser att det rör sig om flera separata sociala rörelser. I båda fallen är deltagarna enade i sitt motstånd mot storföretagens politiska makt, som utövas i handelsavtal och på andra håll, och som enligt dem förstör miljön, de mänskliga rättigheterna, arbetstagarnas arbetsrättigheter, den nationella suveräniteten, tredje världen med mera.
De flesta som kallas "antiglobaliseringsrörelse" föredrar istället att beskriva sig själva som Global Justice Movement, Movement of Movements (en populär term i Italien), rörelsen "alter-globalisering" (populär i Frankrike) och ett antal andra termer. Termen alter-globalisering betonar att många deltagare inte är emot globalisering i sig utan förespråkar en annan typ av globalt samarbete – en globalisering som prioriterar social rättvisa, miljö och demokrati framför företagsintressen.
De grupper och individer som kom att bli kända som "antiglobaliseringsrörelsen" utvecklades i slutet av 1900-talet för att bekämpa globaliseringen av företagens ekonomiska verksamhet och den frihandel med utvecklingsländer som kunde bli resultatet av denna verksamhet.
Mål och centrala frågor
Rörelsen är heterogen men delar flera gemensamma prioriterade frågor:
- Demokratiskt ansvar: Minska företags och teknokratiska institutioners inflytande över politiska beslut som påverkar stora grupper.
- Arbets- och mänskliga rättigheter: Skydda arbetstagare mot lönedumpning, farliga arbetsförhållanden och undermåliga kollektivavtal.
- Miljö och klimat: Motverka miljöförstöring kopplad till ohållbar produktion och fria marknadskrafter och driva på för rättvisa klimatanpassningar.
- Rättvis handel och utveckling: Främja alternativa handelsformer (t.ex. rättvisemärkning, lokal ekonomi) och stödja skuldavskrivning samt hållbar utveckling i låginkomstländer.
- Nationell suveränitet och självbestämmande: Värna möjligheten för stater och samhällen att bestämma över sina egna politiska och ekonomiska vägval.
- Indigenous och minoritetsrättigheter: Skydd för ursprungsbefolkningar och lokala samhällen mot exploatering av naturresurser.
Organisation och taktik
Antiglobaliseringsrörelsen är inte en hierarkisk organisation utan består av ett nätverk av gräsrotsgrupper, fackföreningar, miljöorganisationer, civilsamhällesorganisationer, akademiker och aktivister. Den kallas ofta en movement of movements eftersom flera rörelser samverkar kring gemensamma aktioner och forum.
Vanliga metoder och taktiker inkluderar:
- Massprotester och demonstrationer vid internationella toppmöten (WTO, Världsbanken/IMF, G8/G20).
- Direkt aktion och civil olydnad, från fredliga blockader till aktioner som ibland lett till konfrontationer med polis.
- Motmöten och alternativa forum, t.ex. Världens sociala forum (World Social Forum) som startade 2001 i Porto Alegre som en plattform för idéutbyte och koordinering.
- Opinionsbildning: kampanjer, rapporter, utbildning och användning av media och internet för att sprida information.
- Konsensusbaserade mötesformer och horisontella strukturer i många nätverk, även om formell organisering varierar kraftigt mellan grupper.
Historiska milstolpar
- 1999: Protesterna i Seattle mot WTO:s ministerkonferens blev en vändpunkt; stora demonstrationer och blockader fick mycket uppmärksamhet internationellt.
- 2001: Grundandet av Världens sociala forum i Porto Alegre som svar på Davos och World Economic Forum; forumet blev en regelbunden mötesplats för alter-globalistiska grupper.
- 2001 och 2002: Stora protester vid G8-toppmöten och IMF/Världsbanken-möten med både fredliga och mer konfrontativa inslag.
- 2001: Genoa (G8) där protesterna kulminerade i våldsamma sammandrabbningar och kritisk granskning av polisens insatser.
Påverkan och resultat
Rörelsen har haft flera påtagliga effekter, även om många mål kvarstår:
- Ökat medvetande globalt om företags roll i politik och ekonomi samt om frågor som arbetsrätt och miljöpåverkan.
- Bidragit till framväxten av alternativa initiativ som rättvis handel, etisk konsumtion och kryssningar för krav på företagsansvar (CSR) och leverantörskontroller.
- Påverkat politiska diskussioner om skuldavskrivningar, biståndsvillkor och krav på transparens i internationella förhandlingar.
- Skapat plattformar för nätverkande och samarbete mellan nord-syd-organisationer genom forum och samverkansprojekt.
Kritik och interna debatter
Rörelsen har också mött kritik, både utifrån och inifrån:
- Spridning och otydlighet: Den breda sammansättningen gör det svårt att formulera en enhetlig politik, vilket vissa kritiker menar minskar rörelsens genomslag i formella beslut.
- Taktik och våld: Debatter om användning av konfrontativa metoder och förekomsten av våldsamma inslag har lett till diskussioner om legitimitet och effekt.
- Förenkling: Ibland beskrivs rörelsen som rent anti-marknad eller emot all form av globalt samarbete, vilket förenklar och felrepresenterar alter-globalisternas krav på alternativa former av globalt samarbete.
- Repression och säkerhet: Polisens hårda insatser mot demonstrationer har både försvårat aktivism och skapat diskussioner om rättssäkerhet och mötesfrihet.
Framtid och relevans idag
Frågor som rörelsen lyft fortsätter att vara aktuella: global ojämlikhet, företagsinflytande, klimatkris, migranträttigheter och digital övervakning. Samtidigt har rörelsens metoder och nätverk anpassats till nya tekniska möjligheter för organisering via sociala medier och globala kampanjer. Begreppet alter-globalisering lever vidare som en kritisk röst som argumenterar för en annan, mer rättvis form av globalt samarbete.
Sammanfattningsvis är det viktigt att se antiglobaliseringsrörelsen som en mångfacetterad, internationell samling av aktörer som arbetar för att påverka hur globaliseringens maktutövare agerar – med fokus på social rättvisa, mänskliga rättigheter och miljöhänsyn snarare än på enbart ekonomisk tillväxt.

Anti-WEF-graffiti i Lausanne. Skriften lyder: La croissance est une folie ("Tillväxt är vansinne").
Annan sida
- Antikapitalism
Frågor och svar
F: Vad är antiglobalisering?
S: Antiglobalisering är ett begrepp som används av individer och grupper som motsätter sig vissa aspekter av globaliseringen i dess nuvarande form.
F: Är antiglobalisering att betrakta som en social rörelse?
S: Ja, av många människor betraktas antiglobalisering som en social rörelse.
F: Vad förenar deltagarna i antiglobaliseringsrörelsen sig mot?
S: Deltagarna i antiglobaliseringsrörelsen förenas i sitt motstånd mot storföretagens politiska makt, som de anser förstör miljön, de mänskliga rättigheterna, arbetstagarnas arbetsrättigheter, den nationella suveräniteten, tredje världen med mera.
F: Hur föredrar personer som kallas för antiglobaliseringsrörelse att beskriva sig själva?
S: Människor som kallas antiglobalisering föredrar att beskriva sig själva som Global Justice Movement, Movement of Movements, rörelsen "alter-globalisering" och ett antal andra termer.
F: När utvecklades de grupper och individer som skulle bli kända som antiglobaliseringsrörelsen?
S: De grupper och individer som skulle komma att bli kända som antiglobaliseringsrörelsen utvecklades i slutet av 1900-talet.
F: Varför utvecklades den antiglobaliseringsrörelsen?
S: Antiglobaliseringsrörelsen utvecklades för att bekämpa globaliseringen av företagens ekonomiska verksamhet och den frihandel med utvecklingsländer som kunde bli följden av denna verksamhet.
F: Är antiglobaliseringsrörelsen en enhetlig rörelse eller flera separata rörelser?
S: Det diskuteras om antiglobaliseringsrörelsen är en enhetlig rörelse eller flera separata sociala rörelser.
Sök