Antipåve — definition, historia och schismer i den katolska kyrkan
Upptäck antipåvarnas definition, fängslande historia och hur schismer formade den katolska kyrkan — en guide till konflikter, makt och tro.
Antipåve (eng. "antipope") är en term som används inom den romersk-katolska kyrkan för att beteckna en person som påstår sig vara påve men som inte erkänns som sådan av kyrkans formella institutioner. En antipåve tas inte med i förteckningen över påvar i Vatikanens officiella årsbok, Annuario Pontificio.
En antipåve är ofta en person som avsiktligt eller i strid med kyrans rättsordning gör anspråk på påvestolen — det kan vara en bedragare eller en politiskt eller teologiskt motiverad rival som vägrar erkänna den legitima och allmänt accepterade påven.
Historia och exempel
Fenomenet är nästan lika gammalt som kyrkans historia. Redan på 200‑talet uppstod rivaliserande påveanspråk, och genom medeltiden och framåt förekom flera perioder med tydliga antipaver. Särskilt välkänd är den så kallade Västeuropeiska schismen (Western Schism) på 1300‑ och 1400‑talen, då konkurrerande påvar rådde samtidigt och Europa delades mellan olika lojala fraktioner.
Exempel på historiskt kända antipaver är bland andra Novatian (tredje århundradet) samt flera medeltida och tidigmoderna figurer. Under och efter Västeuropeiska schismen fanns bland annat Clement VII (Avignon), Benedict XIII, Alexander V och John XXIII (antipave), och den som ofta betecknas som den siste antipaven är Felix V (Amadeus VIII av Savojen), som abdikerade 1449. Många av dessa konflikter slutade genom kyrkliga råd, förlikning eller att en av parterna gav upp sitt anspråk.
Orsaker till antipaviska rörelser
- Politiskt inflytande: stormakter eller lokala furstar har historiskt sett försökt sätta upp eller stödja en rival till påven för att vinna kontroll över kyrkliga och sekulära frågor.
- Kontroverser kring konklav och valprocedurer: ifrågasatta eller delade konklav har lett till konkurrerande val.
- Teologiska och institutionella motsättningar: splittring kring lära eller kyrkans styrning kan ge upphov till rivaliserande ledare.
Konsekvenser och schism
Förekomsten av en antipåve leder ofta till en schism — en varaktig splittring i kyrkan där grupper följer olika överhuvuden. Schismer påverkar inte bara kyrkans interna enhet utan kan även försvåra pastoral verksamhet, diplomatiska relationer och den allmänna legitimiteten för kyrkliga beslut under den period konflikten varar.
Kyrkans reaktion och rättslig ställning
Ur kanonisk synpunkt betraktas antipaven inte som den lagliga innehavaren av petrusbiskopens ämbete. Åtgärder från kyrkans sida har varierat: fördömanden, ekskommunikation, politiska förhandlingar eller koncilier som fastställer vem som är den legitima påven. I vissa fall har personer som varit antipaver senare försonats med den romersk‑katolska kyrkan efter att ha avsagt sig sina anspråk.
Modern tid
Efter 1400‑talet blev öppna antipavelöften ovanligare, eftersom centraliseringen av kyrkans institutioner och den europeiska politiska utvecklingen minskade möjligheten till långvariga, konkurrerande påvestolar. Begreppet lever dock kvar som historisk och kanonisk term för att beskriva illegitima påveanspråk.
Sammanfattning: En antipåve är en individ som gör anspråk på påvestolen utan erkännande från den romersk‑katolska kyrkans institutioner. Sådana anspråk har historiskt ofta orsakat schismer och politiska konflikter, och lösningarna har varierat från kyrkliga koncilier till personliga försoningar.
Förteckning över antipober
- Hippolytus 2:a århundradet
- Novatian (251)
- Felix II (355-365)
- Anastasius (855)
- Påve Leo VIII (956-963)
- Bonifatius VII (974)
- Johannes XVI (900-talet)
- Gregorius VI (1012)
- Benedikt X (1058)
- Honorius II (1061-72)
- Clemens III (1080-1100)
- Gregorius VIII (1118)
- Anacletus II (1130-38)
- Viktor IV (1159-64)
- Pascal III (1164-68)
- Clemens VII (1378-1394)
- Felix V (1439-1449)
Frågor och svar
F: Vad är en antipåve enligt den romersk-katolska kyrkan?
S: En antipåve är någon som falskeligen gör anspråk på att vara påve eller som motsätter sig den legitima och erkända påven.
F: Var finns den lista över påvar som upprätthålls av den romersk-katolska kyrkan?
S: Listan över påvar finns i Vatikanens årliga katalog, Annuario Pontificio.
F: Är en antipåve inkluderad i listan över påvar i Annuario Pontificio?
S: Nej, en antipåve ingår inte i listan över påvar.
F: Hur påverkar förekomsten av en antipåve den romersk-katolska kyrkan?
S: Förekomsten av en antipåve skapar en schism i den romersk-katolska kyrkan.
F: Vad orsakar konflikter i den romersk-katolska kyrkan i samband med antipåvar?
S: Konflikten orsakas av dem som motsätter sig påvens auktoritet.
F: Kan en antipåve vara legitim eller erkänd av den romersk-katolska kyrkan?
S: Nej, en antipåve är någon som falskeligen gör anspråk på att vara påve eller som motsätter sig den legitima och erkända påven.
F: Har termen antipåve en specifik betydelse inom den romersk-katolska kyrkan?
S: Ja, termen antipåve avser dem som felaktigt gör anspråk på att vara påve eller felaktigt motsätter sig den legitima påven i samband med den romersk-katolska kyrkans lista över påvar.
Sök