Ordet schism (uttal: 'sɪzəm eller /'skɪzəm/), från grekiskan σχίσμα, skhísma (från σχίζω, skhízō, "riva, splittra"), betyder en delning eller splittring, vanligtvis inom en religiös församling, ett trossamfund eller en annan organisation eller rörelse. Begreppet används både i en strikt kyrkorättslig mening och i en bredare, vardaglig bemärkelse för att beskriva långvariga interna konflikter som leder till att grupper skiljs åt.
Etymologi och terminologi
Ordet har sitt ursprung i grekiskan och betonar handlingen att "splittra" eller "riva isär". En schismatiker är en person som bidrar till eller deltar i en splittring, och adjektivet schismatisk beskriver något som hör ihop med en schism, till exempel en schismatisk rörelse eller schismatiska idéer.
Betydelse i religiöst sammanhang
- Inom kyrkorätt och religionshistoria betecknar en schism oftast en formell brytning i kyrklig gemenskap – när grupper eller ledare inte längre erkänner varandras ämbeten eller sakrament.
- En schism skiljer sig från kätteri (heresi) genom att kätteri handlar om felaktiga doktriner, medan schism primärt handlar om brott mot enhet och ordningen i kyrkan. I praktiken kan dock kätteri och schism förekomma tillsammans.
- Konsekvenser kan vara exkommunikation, upprättande av parallella institutioner, förlust av fastighetsrättigheter eller långvariga rättsliga tvister om tillgångar och namn.
Orsaker och konsekvenser
Schismer kan uppstå av flera skäl, ofta i kombination:
- Teologiska eller doktrinära skillnader: oenighet i centrala trosfrågor.
- Politiska och maktförhållanden: kamp om ledarskap eller inflytande inom organisationen.
- Kulturella och språkliga faktorer: regionala skillnader som försvårar kommunikation och enhet.
- Praktiska och administrativa frågor: frågor om liturgi, disciplin eller förvaltning.
Följderna kan vara positiva eller negativa beroende på perspektiv: i vissa fall leder en schism till att nya, livskraftiga samfund bildas; i andra fall splittras resurser, försvagas inflytande och skadas relationer under lång tid.
Exempel
- Stor schismen (1054) – delningen mellan den västliga (romersk-katolska) och den östliga (ortodoxa) kyrkan, ofta kallad East–West Schism.
- Avignon-påvedömet och västkyrkans schism (1378–1417) – en period med motpåvar och konkurrerande påvstyren som försvagade kyrkans auktoritet i Västeuropa.
- Protestantiska reformationen – ibland beskriven som en schism inom västlig kristendom, även om den också innebar en omfattande doktrinär och institutional förändring.
- I andra religioner finns ibland stora splittringar som beskrivs som schismer, till exempel den tidiga splittringen mellan sunni och shia inom islam, även om olika historiska och teologiska faktorer skiljer dessa fall åt.
Schism i icke-religiösa organisationer
Begreppet används också om politiska partier, föreningar, fackföreningar och andra institutioner. Där kan schismer handla om ideologiska riktningar, ledarkonflikter eller strategi. Effekterna är ofta juridiska (tillgångar, namn), praktiska (vilka lokaler eller medlemsregister som tillhör vem) och sociala (förlorade nätverk och lojaliteter).
Försoning och återförening
Återförening efter en schism kräver ofta förhandlingar, kompromisser och ibland officiella handlingar som erkännande eller rehabilitering. Inom kristen ekumenik är samtal mellan kyrkor och avtal vanliga metoder för att överbrygga gamla splittringar; i andra sammanhang kan juridiska uppgörelser eller nya stadgar användas för att reglera separationen eller möjliggöra återförening.
Sammanfattningsvis betecknar schism en betydande och ofta långvarig splittring i en organisation eller rörelse, med både teologiska, politiska och praktiska dimensioner. Begreppet används både tekniskt inom kyrkorätten och mer bildligt i vardagligt språk för att beskriva allvarliga interna konflikter.
