Index Librorum Prohibitorum: Katolska kyrkans lista över förbjudna böcker
Index Librorum Prohibitorum — historien om katolska kyrkans lista över förbjudna böcker, censur, förbud och dess påverkan på vetenskap och kultur.
Index Librorum Prohibitorum (engelska: List of Prohibited Books) var en officiell förteckning över böcker som katolska kyrkan förbjöd eller rekommenderade sina medlemmar att undvika. Verk togs med på listan om kyrkans myndigheter ansåg att de var kätterska, antiklerikala (kritiska mot kyrkan), eller lasciva (obscenta). Index utgjorde en del av den kyrkliga censuren och syftade enligt kyrkans anslag till att skydda de troendes tro och moral.
Bakgrund och syfte
Tidiga tryckta versioner av förteckningar över otillåtna böcker publicerades i flera katolska centra: i Nederländerna (1529), Venedig (1543) och Paris (1551). Under 1500‑talet, i samband med religionskrig i Frankrike och Tyskland, växte rädslan hos både myndigheter och kyrkliga ledare för att boktryckarkonsten skulle sprida kätteri och upplösa den religiösa ordningen. En katalog över förbjudna verk blev ett verktyg för att begränsa spridningen av sådant material, ofta i samverkan mellan kyrkliga och civila myndigheter.
Organisation och historia
Den första romerska officiella utgåvan, ofta kallad Pauline Index, utfärdades av påven Paul IV år 1559. Från 1571 och framåt var den så kallade Heliga Indexkongregationen (Senare Congregation of the Index) ansvarig för att granska verk och uppdatera förteckningen. Index uppdaterades i många upplagor; den 20:e och sista officiella upplagan utkom 1948. Formellt avskaffades indexet den 14 juni 1966 av påven Paulus VI, som beslöt att den särskilda förteckningen inte längre skulle publiceras.
Listan innehöll inte bara namn på enskilda böcker och författare utan ofta också kyrkliga normer om läsning, försäljning och censur. I många länder krävdes godkännande (imprimatur eller nihil obstat) innan en bok fick tryckas eller cirkuleras. Lokala biskopar och civila förordningar kunde också påverka hur hårt bestämmelserna tillämpades.
Exempel på verk och följder
Bland de verk som togs in fanns både vetenskapliga, filosofiska och religiösa skrifter. Exempelvis fanns Johannes Keplers Epitome astronomiae Copernicanae med på indexet under en lång period (i de italienska katalogerna anges 1621–1835 i olika källor). Vissa verk av filosofer och tänkare, bland dem verk av Immanuel Kant i vissa utgåvor, hamnade också på listan. Även översättningar av Bibeln som inte fått kyrkans godkännande eller kompletterande kommentarer kunde förbjudas.
Inkvisitionen (Romerska inkvisitionen) var den kyrkliga myndighet som i praktiken ofta såg till att indexets förbud efterlevdes, och i samarbete med sekulära domstolar kunde överträdelser leda till åtal eller straff. Ett välkänt fall är GiordanoBruno, som avrättades 1600 för kätteri; flera av hans skrifter kom därefter att försvaras som förbjudna. Det är viktigt att notera att anklagelserna mot enskilda individer ofta handlade om en kombination av teologiska, filosofiska och politiska frågor, snarare än enbart vetenskapliga idéer som heliocentrism.
Förändringar och avskaffande
Kyrkans inställning till vissa idéer förändrades gradvis. Under 1800‑talet började restriktionerna mot skrifter som hävdade jordens rörelse mildras; redan 1822 gjordes förändringar i den officiella hållningen gentemot heliocentrisk litteratur. Många verk som tidigare varit förbjudna blev med tiden åter tillåtna eller mindre noggrant bevakade. Efter andra världskriget och i ljuset av förändrade samhällsförhållanden förlorade indexet gradvis sin praktiska betydelse, vilket ledde fram till dess formella upphävande 1966.
Tillämpning idag och kritik
Även om den formella listan försvunnit, har katolska kyrkans läroämbete (numera i första hand Congregation for the Doctrine of the Faith) fortsatt ansvar för att ge vägledning i frågor om lära och moral. Kritiker har pekat på att indexet inskränkte yttrandefrihet och kunskapsutbyte, medan försvarare hävdade att det var ett medel att bevara gemenskapens andliga välfärd. I praktiken varierade effekterna mycket mellan olika länder och epoker, beroende på hur hårt kyrkan och staten samarbetade vid tillämpningen.
Källor och vidare läsning
En omfattande förteckning över de författare och skrifter som inkluderades i olika upplagor finns i J. Martínez de Bujanda, Index Librorum Prohibitorum, 1600–1966. Enstaka sammanställningar och digitala listor över böcker som funnits på indexet går också att hitta på World Wide Web.
Titelbladet till Index Librorum Prohibitorum (Venedig 1564)
Frågor och svar
F: Vad är Index Librorum Prohibitorum?
S: Index Librorum Prohibitorum (engelska: List of Prohibited Books) var en förteckning över böcker som förbjöds av den katolska kyrkan eftersom de ansågs vara kätterska, antiklerikala eller liderliga.
F: När och var publicerades den första gången?
S: Den första versionen av indexet publicerades i katolska Nederländerna (1529), Venedig (1543) och Paris (1551).
F: Vem ansvarade för att uppdatera förteckningen?
Svar: Från 1571 till 1917 var det den heliga kongregationen för indexet som ansvarade för att uppdatera förteckningen.
F: Vad var dess syfte?
Svar: Syftet med förteckningen var att skydda de troendes tro och moral genom att hindra dem från att läsa kätterska och omoraliska böcker.
F: Hur tillämpade myndigheterna den?
S: Genomförandet av förteckningen skedde genom inkvisitionen, som bland annat innebar att de som bröt mot den brändes på bål.
F: Finns det några exempel på verk som fanns med på listan?
S: Exempel på detta är verk av astronomer som Johannes Keplers Epitome astronomiae Copernicanae, som fanns på indexet från 1621 till 1835, och av filosofer som Immanuel Kants Kritik av det rena förnuftet. Även utgåvor och översättningar av Bibeln som inte godkänts av kyrkan kunde förbjudas.
Fråga: När avskaffade påven Paul VI detta index?
Svar: Påven Paul VI avskaffade detta index den 14 juni 1966.
Sök