Korstågen – historia, orsaker och konsekvenser (1096–1291)
Korstågen 1096–1291: En klar och engagerande genomgång av orsaker, viktiga händelser och långsiktiga konsekvenser för religion, politik och kultur.
Korstågen var en serie religionskrig mellan kristna och muslimer. De åtta stora korstågsexpeditionerna ägde rum mellan 1096 och 1291, främst i Mellanöstern.
Korstågen började som en kamp om kontrollen över det heliga landet. Detta är det land som nu kallas Israel. Det heliga landet är mycket viktigt för de tre stora monoteistiska religionerna: Islam, judendom och kristendom. Muslimerna tror att profeten Muhammed besökte det heliga landet och steg upp till himlen från Jerusalem. Kristna tror att Jesus föddes, korsfästes och återuppstod i det heliga landet. Klippdomen, Västra muren, Tempelberget och Olivberget ligger alla där. Det finns också många andra viktiga religiösa platser.
Under Umars kalifat på 700-talet hade muslimska styrkor tagit kontroll över Jerusalem, Nasaret, Betlehem och andra viktiga religiösa platser. Under korstågen försökte kristna arméer återta kontrollen över det heliga landet.
Det fanns många olika korståg. De största och viktigaste ägde rum mellan 1000-talet och 1200-talet. Under den här tiden genomfördes nio stora korståg. De är numrerade från 1 till 9.
Det fanns också många mindre korståg. Dessa fortsatte under 1500-talet, fram till renässansen och reformationen. Vissa korståg ägde till och med rum inom Europa (t.ex. i Tyskland, Österrike och Skandinavien och Albigenserkorset i Frankrike).
Ordet "korståg" är besläktat med ordet "kors" och betyder ett kristet heligt krig. Muslimer använder ibland det arabiska ordet "jihad" för att beskriva korstågen.
Bakgrund och orsaker
Korstågens utbrott berodde på flera sammanfallande faktorer:
- Religiös motiv – pilgrimsfärder till heliga platser hade stor betydelse, och påven och kyrkans ledning uppmanade till befrielse av Jerusalem. Erbjudanden om avlat och syndaförlåtelse gjorde kriget lockande för många.
- Politiska och militära skäl – västeuropeiska furstar och riddare såg korstågen som ett sätt att vinna heder, mark eller makt. Inre oroligheter i Europa gjorde att många unga adelsmän sökte österut.
- Ekonomiska intressen – handel med Orienten och kontroll över handelsvägar var viktiga motiv för vissa stater och handelsstäder.
- Kulturella och sociala faktorer – feodalsamhällets struktur gjorde att militärt äventyr och jordbruksöverskott kunde kanaliseras utåt. Det fanns också en stark tro på att krig mot "otroende" var ett gudfruktigt uppdrag.
De viktigaste korstågen (kort översikt)
- Första korståget (1096–1099) – utlystes efter påvligt upprop (Clermont 1095). Ledare och många mindre styrkor nådde fram och erövrade Jerusalem 1099, vilket ledde till bildandet av korsfararstater som Grevskapet Edessa, Grevskapet Tripolis, Grekiska riket av Antiochia och Kungadömet Jerusalem.
- Andra och tredje korstågen (1100–1192) – följde efter muslimska motangrepp. Framstående ledare under den tredje inkluderar rikard Lejonhjärta, Fredrik Barbarossa och kungarna av olika europeiska länder. Saladin återerövrade Jerusalem 1187, vilket utlöste framryckningar från väst.
- Fjärde korståget (1202–1204) – avvek från ursprungligt mål och slutade med plundring av Konstantinopel 1204, vilket försvagade det bysantinska riket och förändrade maktbalansen i Östern.
- Senare korståg – flera expeditioner under 1200-talet försökte återta förlorade områden men misslyckades i stort. Slaget om Acre 1291 markerar ofta slutpunkten för de större korsfararstaterna i Levanten.
Organisation och aktörer
Korstågen bestod av olika aktörer: kungar, furstar, riddare, ordensfolk och ofta stora skaror av vanliga människor. Det fanns också religiösa militärordnar, bland dem Knights Templar, Hospitaliterna och senare Teutonic Order, som spelade central roll i försvar och administration av korsfararstaterna. Folkrörelser som "folkets korståg" (People's Crusade) visade att många fattigare deltagare också drogs till idéerna bakom korstågen.
Konsekvenser och arv
Korstågen fick omfattande och mångfacetterade följder:
- Politiska förändringar – framväxt och fall av korsfararstater, försvagat Bysans efter 1204 och stärkta centralmakter i väst som kunde konsolidera makt. De ökade kontakterna mellan Europa och Mellanöstern påverkade maktbalansen i regionen.
- Handel och ekonomi – handelsstäder som Venedig och Genua gynnades. Handelsvägar och utbyte av varor och teknik ökade, vilket bidrog till senare ekonomisk utveckling i Europa.
- Kulturellt och intellektuellt utbyte – kontakter med den muslimska världen bidrog till överföring av antik och arabisk kunskap inom medicin, filosofi, vetenskap och teknik, vilket påverkade den europeiska renässansens utveckling.
- Religiösa relationer – relationerna mellan kristna, muslimer och judar försämrades ofta. Korstågen ledde till våld mot judiska samhällen i Europa och ökade fientlighet och misstankar över lång tid.
- Militär och teknisk påverkan – nya befästningsmetoder, taktiker och användning av olika vapen och belägrningstekniker spreds mellan kulturer.
Andra korstågsrörelser
Korstågsbegreppet användes även för militära kampanjer bortom Levanten:
- Reconquista på den Iberiska halvön – lång kamp mellan kristna och muslimska makter i Spanien och Portugal.
- Nordiska korståg – militära kampanjer mot hedniska folk i Baltikum och områden i Norden.
- Inrikes korståg – t.ex. mot kättare eller politiska motståndare i Europa, där begreppet "korståg" gav religiös legitimitet åt militära åtgärder.
Slutet på korsfarartiden och efterspel
Den militära närvaron av västerländska korsfararstater i Levanten upphörde gradvis. När staden Acre föll 1291 anses ofta den klassiska korsfarartiden vara slut. Flera militärordnar fortsatte dock verka i Medelhavsområdet och i andra regioner under längre tid. Politisk och kulturell påverkan levde kvar i Europa och Mellanöstern under århundraden.
Minnet och modern tolkning
Korstågen ses idag ur många perspektiv: som religiösa krig, som politiska och ekonomiska expansioner, och som möten mellan kulturer. Begreppet "korståg" används ibland idag i överförd betydelse för olika politiska eller moraliska kampanjer, men detta kan vara problematiskt eftersom ordet bär med sig starka historiska och religiösa konnotationer.
Sammanfattning
Korstågen (1096–1291) var komplexa händelser med religiösa, politiska, ekonomiska och kulturella drivkrafter. De formade relationerna mellan Europa och Mellanöstern, påverkade handel och kunskapsutbyte, och lämnade ett arv som fortfarande påverkar historisk förståelse och moderna uppfattningar om religion och konflikt.
Första korstågen
År 1095 bad det bysantinska rikets härskare Alexius I om hjälp för att försvara sitt rike mot de seldjukiska turkarna. Påven Urban II bad alla kristna att delta i kriget mot turkarna. Påven berättade för de kristna att om de deltog i kriget skulle Gud betala tillbaka för deras synder. Han sa att alla som dog på ett korståg skulle komma direkt till himlen.
De kristna soldater som deltog i korstågen kallades "korsfarare". De marscherade till Jerusalem och attackerade flera städer på vägen. År 1099 vann de slaget om Jerusalem.
Som ett resultat av de första korstågen skapades fyra korsfararstater. Dessa var grevskapet Edessa, furstendömet Antiokia, grevskapet Tripoli och kungariket Jerusalem.
Andra korståget
Efter cirka 50 års fred uppmanade Bernard av Clairvaux till ett nytt korståg efter att turkarna hade attackerat staden Edessa. Franska och tyska arméer marscherade till det heliga landet 1147, men besegrades. På vägen dit hjälpte korsfararna dock portugiserna att erövra Lissabon från Al-Andalus som en del av Reconquista.
Tredje korståget
År 1187, efter att Saladin återtagit Jerusalem, uppmanade påven Gregorius VIII till ett nytt korståg. Tre av Europas kungar ledde det tredje korståget: Filip II av Frankrike, Richard I av England och Fredrik I, den heliga romerska kejsaren.
Det tredje korståget var delvis framgångsrikt. Korsfararna återtog kontrollen över Arsuf och Jaffa, två viktiga städer i det heliga landet. De hade dock inte tillräckligt med soldater för att försöka återta Jerusalem. Istället slöt de en vapenvila med Saladin som lät de kristna resa säkert genom Jerusalem. Korsfararna återupprättade sedan kungariket Jerusalem i Acre.
År 1190 drunknade Fredrik i Cilicien. År 1192 lämnade Richard det heliga landet. På vägen hem förliste hans skepp, vilket ledde honom till Österrike. Där togs han tillfångatagen och fick en lösensumma av sin fiende, hertig Leopold.
Fjärde korståget
Påven Innocentius III inledde det fjärde korståget år 1202. Hans plan var att angripa det Heliga landet genom Egypten. För att göra detta behövde han en flotta av fartyg. Venetianarna gick med på att bygga fartyg och utbilda sjömän för korståget. Venetianerna ändrade sedan målet för korståget och begav sig till den kristna staden Konstantinopel, där de försökte placera en bysantinsk exilant på tronen. Efter en rad missförstånd och våldsutbrott plundrades staden 1204.
Albigensiska korståget
Det albigensiska korståget inleddes 1209 för att utrota katarerna i södra Europa.
Barnens korståg
Barnens korståg är ett korståg från 1212. Ett utbrott av gammal folklig entusiasm ledde till en samling barn i Frankrike och Tyskland. En pojke, från antingen Frankrike eller Tyskland, sade att Jesus hade besökt honom och sagt åt honom att fredligt omvända muslimer till kristendomen. Efter denna vision bildade många barn band och marscherade till Italien. Där sattes de på fartyg som antingen kapsejsade i en storm eller gick till Marocko. De flesta av barnen svalt ihjäl eller såldes som slavar.
Nyare forskning
I den första satsen leder Nicholas, en herde från Tyskland, en grupp över Alperna och in i Italien tidigt på våren 1212. Omkring 7 000 anlände till Genua i slutet av augusti. Deras planer bar dock inte frukt när vattnen inte delade sig som utlovat och gruppen splittrades. En del reste hemåt, andra kan ha åkt till Rom, medan ytterligare andra kan ha färdats längs Rhône till Marseille där de troligen såldes som slavar. Få återvände hem och ingen nådde det heliga landet.
Den andra rörelsen leddes av en "herdepojke" vid namn Stephen de Cloyes i närheten av byn Châteaudun. I juni samma år sade pojken att han hade ett brev från Jesus till Frankrikes kung. Han kunde samla en folkmassa på över 30 000 personer och begav sig till Saint-Denis. Där sågs han utföra mirakel. På order av Filip II, på inrådan av universitetet i Paris, skickades folkmassan hem, och de flesta av dem gick. Ingen av de samtida källorna nämner att folkmassan planerade att åka till Jerusalem.
Senare krönikörer har vidareutvecklat dessa händelser. Ny forskning tyder på att de som deltog inte var barn, åtminstone inte de allra yngsta. I början av 1200-talet började grupper av vandrande fattiga att dyka upp i hela Europa. Det rörde sig om människor som fördrevs på grund av de ekonomiska förändringarna vid den tiden, som tvingade många fattiga bönder i norra Frankrike och Tyskland att sälja sin mark. Dessa grupper kallades pueri (latin för "pojkar") på ett nedlåtande sätt, på samma sätt som människor från landsbygden i USA kallas "country boys".
År 1212 började en ung fransk puer vid namn Stephen och en tysk puer vid namn Nicholas att hävda att de båda hade haft liknande syner av Jesus. Detta resulterade i att dessa grupper av kringvandrande fattiga förenades i en religiös proteströrelse som förvandlade detta påtvingade vandrande till en religiös resa. Pueri marscherade och följde korset. De associerade sig själva med Jesu bibliska resa. Detta var dock inte ett förspel till ett heligt krig.
På den tiden fördes krönikor främst av den katolska kyrkan. De skrevs på latin.
Trettio år senare läste krönikörer redogörelserna för dessa processioner och översatte pueri med "barn" utan att förstå vad det betydde. Barnens korståg föddes alltså. Den berättelse som blev resultatet illustrerar hur inrotad begreppet korståg var hos människorna på den tiden - krönikörerna antog att pueri måste ha varit korsfarare. I sin oskuld återvände de till de grunder för korståg som kännetecknade Peter eremiten, och mötte samma slags tragiska öde.
Enligt Matthew Paris blev en av ledarna för barnkorståget "Le Maître de Hongrie", ledaren för herdekorståget 1251.
Barnens korståg, av Gustave Doré
Femte korståget
Under 1213 tvingade påven Gregorius IX Fredrik II att leda det femte korståget. Kyrkan försökte sig på ett nytt korståg för att återta det heliga landet. En korstågsstyrka från Ungern, Österrike och Bayern intog Damietta, en stad i Egypten, år 1219. Korsfararna var tvungna att ge upp på grund av att de förlorade slaget om Kairo.
Sjätte korståget
År 1228 seglade kejsar Fredrik II från Brindisi till Syrien. Han gjorde detta efter att påven hade bannlyst honom. Genom att prata med turkarna hade han framgång, och Jerusalem, Nasaret och Betlehem gavs till korsfararna i tio år utan strid. Detta var det första större korståget som inte startades av påvedömet, en trend som skulle fortsätta under resten av århundradet. Detta korståg varade bara i ett år, från 1228 till 1229.
Sjunde korståget
Tempelriddarna bråkade med Egypten år 1243. År 1244 anföll Egypten Jerusalem. Ludvig IX av Frankrike inledde ett korståg mot Egypten från 1248 till 1254. Det var ett misslyckande och Ludvig tillbringade en stor del av korståget med att bo i staden Acre. Mitt under detta korståg genomfördes det första herdekorståget 1251.
Åttonde korståget
Det åttonde korståget organiserades av Ludvig IX av Frankrike år 1270 för att hjälpa korsfararstaterna i Syrien. Korståget nådde dock så långt som till Tunis, där Ludvig dog en månad senare.
Nionde korståget
Innan han blev kung startade Edvard I av England ett korståg år 1271. Han drog sig tillbaka året därpå efter en vapenvila.
Slutet på korstågen
Med tiden gick folket på korståg för andra syften. Korstågen slutade två århundraden efter att de hade påbörjats, med blandade resultat. Korstågen tog slut i och med mamlukernas fall av Acre år 1291. (länken har ännu inte startat).
Frågor och svar
F: Vad var korstågen?
S: Korstågen var en serie religionskrig mellan kristna och muslimer som ägde rum mellan 1096 och 1291, främst i Mellanöstern.
F: Vad var syftet med korstågen?
S: Det huvudsakliga målet med korstågen var att få kontroll över det heliga landet, som nu är känt som Israel. Detta land är viktigt för tre stora monoteistiska religioner - islam, judendom och kristendom.
F: Hur många stora korståg ägde rum under denna tidsperiod?
S: Det var nio stora korståg som ägde rum mellan 1000-talet och 1200-talet.
F: Fanns det några mindre korståg?
Svar: Ja, det fanns också många mindre korståg som fortsatte under 1500-talet fram till renässansen och reformationen. Vissa ägde till och med rum inom Europa (till exempel i Tyskland, Österrike, Skandinavien och Frankrike).
F: Vad betyder "korståg"?
S: Ordet "korståg" är besläktat med ordet "kors" och betyder ett kristet heligt krig. Muslimer använder ibland det arabiska ordet "jihad" för att beskriva dessa krig.
F: När tog muslimska styrkor kontroll över Jerusalem?
Svar: Muslimska styrkor tog kontroll över Jerusalem under Umars kalifat på 700-talet.
F: Vilka är några viktiga religiösa platser som ligger i det heliga landet?
Svar: Några viktiga religiösa platser i det heliga landet är Klippdomen, Västra muren, Tempelberget, Olivberget och många andra.
Sök