Korstågen – historia, orsaker och konsekvenser (1096–1291)

År 1095 bad det bysantinska rikets härskare Alexius I om hjälp för att försvara sitt rike mot de seldjukiska turkarna. Påven Urban II bad alla kristna att delta i kriget mot turkarna. Påven berättade för de kristna att om de deltog i kriget skulle Gud betala tillbaka för deras synder. Han sa att alla som dog på ett korståg skulle komma direkt till himlen.

De kristna soldater som deltog i korstågen kallades "korsfarare". De marscherade till Jerusalem och attackerade flera städer på vägen. År 1099 vann de slaget om Jerusalem.

Som ett resultat av de första korstågen skapades fyra korsfararstater. Dessa var grevskapet Edessa, furstendömet Antiokia, grevskapet Tripoli och kungariket Jerusalem.

Efter cirka 50 års fred uppmanade Bernard av Clairvaux till ett nytt korståg efter att turkarna hade attackerat staden Edessa. Franska och tyska arméer marscherade till det heliga landet 1147, men besegrades. På vägen dit hjälpte korsfararna dock portugiserna att erövra Lissabon från Al-Andalus som en del av Reconquista.

År 1187, efter att Saladin återtagit Jerusalem, uppmanade påven Gregorius VIII till ett nytt korståg. Tre av Europas kungar ledde det tredje korståget: Filip II av Frankrike, Richard I av England och Fredrik I, den heliga romerska kejsaren.

Det tredje korståget var delvis framgångsrikt. Korsfararna återtog kontrollen över Arsuf och Jaffa, två viktiga städer i det heliga landet. De hade dock inte tillräckligt med soldater för att försöka återta Jerusalem. Istället slöt de en vapenvila med Saladin som lät de kristna resa säkert genom Jerusalem. Korsfararna återupprättade sedan kungariket Jerusalem i Acre.

År 1190 drunknade Fredrik i Cilicien. År 1192 lämnade Richard det heliga landet. På vägen hem förliste hans skepp, vilket ledde honom till Österrike. Där togs han tillfångatagen och fick en lösensumma av sin fiende, hertig Leopold.

Påven Innocentius III inledde det fjärde korståget år 1202. Hans plan var att angripa det Heliga landet genom Egypten. För att göra detta behövde han en flotta av fartyg. Venetianarna gick med på att bygga fartyg och utbilda sjömän för korståget. Venetianerna ändrade sedan målet för korståget och begav sig till den kristna staden Konstantinopel, där de försökte placera en bysantinsk exilant på tronen. Efter en rad missförstånd och våldsutbrott plundrades staden 1204.

Albigensiska korståget

Det albigensiska korståget inleddes 1209 för att utrota katarerna i södra Europa.

Barnens korståg

Barnens korståg är ett korståg från 1212. Ett utbrott av gammal folklig entusiasm ledde till en samling barn i Frankrike och Tyskland. En pojke, från antingen Frankrike eller Tyskland, sade att Jesus hade besökt honom och sagt åt honom att fredligt omvända muslimer till kristendomen. Efter denna vision bildade många barn band och marscherade till Italien. Där sattes de på fartyg som antingen kapsejsade i en storm eller gick till Marocko. De flesta av barnen svalt ihjäl eller såldes som slavar.

Nyare forskning

I den första satsen leder Nicholas, en herde från Tyskland, en grupp över Alperna och in i Italien tidigt på våren 1212. Omkring 7 000 anlände till Genua i slutet av augusti. Deras planer bar dock inte frukt när vattnen inte delade sig som utlovat och gruppen splittrades. En del reste hemåt, andra kan ha åkt till Rom, medan ytterligare andra kan ha färdats längs Rhône till Marseille där de troligen såldes som slavar. Få återvände hem och ingen nådde det heliga landet.

Den andra rörelsen leddes av en "herdepojke" vid namn Stephen de Cloyes i närheten av byn Châteaudun. I juni samma år sade pojken att han hade ett brev från Jesus till Frankrikes kung. Han kunde samla en folkmassa på över 30 000 personer och begav sig till Saint-Denis. Där sågs han utföra mirakel. På order av Filip II, på inrådan av universitetet i Paris, skickades folkmassan hem, och de flesta av dem gick. Ingen av de samtida källorna nämner att folkmassan planerade att åka till Jerusalem.

Senare krönikörer har vidareutvecklat dessa händelser. Ny forskning tyder på att de som deltog inte var barn, åtminstone inte de allra yngsta. I början av 1200-talet började grupper av vandrande fattiga att dyka upp i hela Europa. Det rörde sig om människor som fördrevs på grund av de ekonomiska förändringarna vid den tiden, som tvingade många fattiga bönder i norra Frankrike och Tyskland att sälja sin mark. Dessa grupper kallades pueri (latin för "pojkar") på ett nedlåtande sätt, på samma sätt som människor från landsbygden i USA kallas "country boys".

År 1212 började en ung fransk puer vid namn Stephen och en tysk puer vid namn Nicholas att hävda att de båda hade haft liknande syner av Jesus. Detta resulterade i att dessa grupper av kringvandrande fattiga förenades i en religiös proteströrelse som förvandlade detta påtvingade vandrande till en religiös resa. Pueri marscherade och följde korset. De associerade sig själva med Jesu bibliska resa. Detta var dock inte ett förspel till ett heligt krig.

På den tiden fördes krönikor främst av den katolska kyrkan. De skrevs på latin.

Trettio år senare läste krönikörer redogörelserna för dessa processioner och översatte pueri med "barn" utan att förstå vad det betydde. Barnens korståg föddes alltså. Den berättelse som blev resultatet illustrerar hur inrotad begreppet korståg var hos människorna på den tiden - krönikörerna antog att pueri måste ha varit korsfarare. I sin oskuld återvände de till de grunder för korståg som kännetecknade Peter eremiten, och mötte samma slags tragiska öde.

Enligt Matthew Paris blev en av ledarna för barnkorståget "Le Maître de Hongrie", ledaren för herdekorståget 1251.

Under 1213 tvingade påven Gregorius IX Fredrik II att leda det femte korståget. Kyrkan försökte sig på ett nytt korståg för att återta det heliga landet. En korstågsstyrka från Ungern, Österrike och Bayern intog Damietta, en stad i Egypten, år 1219. Korsfararna var tvungna att ge upp på grund av att de förlorade slaget om Kairo.

År 1228 seglade kejsar Fredrik II från Brindisi till Syrien. Han gjorde detta efter att påven hade bannlyst honom. Genom att prata med turkarna hade han framgång, och Jerusalem, Nasaret och Betlehem gavs till korsfararna i tio år utan strid. Detta var det första större korståget som inte startades av påvedömet, en trend som skulle fortsätta under resten av århundradet. Detta korståg varade bara i ett år, från 1228 till 1229.

Tempelriddarna bråkade med Egypten år 1243. År 1244 anföll Egypten Jerusalem. Ludvig IX av Frankrike inledde ett korståg mot Egypten från 1248 till 1254. Det var ett misslyckande och Ludvig tillbringade en stor del av korståget med att bo i staden Acre. Mitt under detta korståg genomfördes det första herdekorståget 1251.

Det åttonde korståget organiserades av Ludvig IX av Frankrike år 1270 för att hjälpa korsfararstaterna i Syrien. Korståget nådde dock så långt som till Tunis, där Ludvig dog en månad senare.

Innan han blev kung startade Edvard I av England ett korståg år 1271. Han drog sig tillbaka året därpå efter en vapenvila.

Med tiden gick folket på korståg för andra syften. Korstågen slutade två århundraden efter att de hade påbörjats, med blandade resultat. Korstågen tog slut i och med mamlukernas fall av Acre år 1291. (länken har ännu inte startat).