Anknytningsteori

Anknytning till spädbarn är ett speciellt band som utvecklas under spädbarnstiden. Det är den första relationen ett spädbarn har, vanligtvis med sin mamma eller sina föräldrar.

Utvecklingspsykologen Mary Ainsworths forskning på människobarn på 1960- och 1970-talen visade att barn kan ha olika anknytningsmönster. Detta beror främst på hur de upplevde sin tidiga omvårdnadsmiljö. Tidiga anknytningsmönster formar i sin tur - men bestämmer inte - individens förväntningar i senare relationer.

Under det första utvecklingsstadiet ammar mamman barnet och mamman och barnet/barnen stannar fysiskt nära varandra om inte mamman behöver gå ut för att söka mat (etc.). När mamman är borta förblir spädbarnet eller spädbarnen gömda och tysta, ibland i ett bo eller en håla.

Spädbarnstiden är en viktig tid för utveckling - fysisk tillväxt och inlärning, utveckling av sociala färdigheter för att kunna interagera med andra och lära sig livskunskap, t.ex. vad de ska äta och hur de ska reagera när rovdjur är i närheten.

Barndomen är också en tid då hjärnan utvecklas. Hos däggdjur är det bara vissa beteenden som är fast inskrivna i hjärnan som ett fast handlingsmönster. Många beteenden är genetiskt bestämda endast som potentiella beteendesystem som måste aktiveras och utvecklas. Till dessa hör bland annat följande:

utvecklingen av perceptionen
fastställa normer för kroppen
Programmering av tidiga erfarenheter till beteendemönster.
förmågan att identifiera andra inom den egna gruppen som individer som känner och reagerar på samma sätt som en själv - spegelneuronerna är inblandade i detta.

I takt med att neocortexet ökar i storlek har primater, och särskilt människor, alltmer komplexa sociala beteenden. Omvårdnad är en integrerad del av detta och fyller fyra funktioner:

Den ger mat.
Den hjälper mamman och barnet att hålla ihop - i närheten av varandra - för att skydda barnet;
Det gör det möjligt för barnet att observera och interagera med sin mamma och lära sig genom den erfarenheten.
modersmjölken innehåller antikroppar. Detta ger ett tillfälligt skydd mot vissa infektioner tills barnets eget immunförsvar har mognat.

Om ungen är en del av en kull leker den med sina kullsyskon, men om den är ensam börjar den efter den första tiden som spädbarn leka med andra ungar i närheten, tillräckligt nära för att mamman snabbt ska kunna reagera på eventuella svårigheter.

Omvårdnad kräver närhet, närhet underlättar social interaktion och social interaktion är en förutsättning för överlevnad. Anknytning förekommer i varierande grad bland icke-mänskliga däggdjur, men är kraftigt ökad särskilt hos människor. I jägar-samlar- och byns jordbrukssamhällen bar modern vanligtvis barnet eller lämnade det kortvarigt till en allomoder - någon som barnet kommer att ha en livslång relation med, t.ex. en mormor, moster eller ett äldre syskon. Det är först i och med civilisationens och rikedomens framväxt, och särskilt under de senaste 60 åren, som detta mönster för barnuppfostran, som är inbäddat i vår däggdjursbiologi, har ändrats avsevärt.

Slutsatser: Spädbarns anknytning är ett mångsidigt beteendesystem som är viktigt för sociala djur. Under spädbarnstiden etableras beteendemönster som ligger till grund för andra långsiktiga relationer. Det primära syftet med anknytning, som ursprungligen var att skydda spädbarnet, blev snart att stödja hjärnans utveckling. Andra funktioner är att skapa homeostas i fysiologiska system, social och känslomässig utveckling och inlärning. Anknytning till spädbarn förekommer i någon grad hos alla däggdjur och är mycket utbredd hos människor. Anknytning är ett beteendesystem som finns vid födseln men som måste aktiveras och utvecklas.

Under de första månaderna av livet känner sig spädbarn knutna till alla som står dem nära.

Översikt

Oftast är det barnets mamma och pappa som tar hand om barnet. Om mamman eller pappan kommer när barnet gråter och behandlar barnet med ömhet, lär sig barnet att föräldrarna tar hand om det. Om mamman eller pappan ler mot barnet, pratar med barnet, sjunger för barnet och håller om barnet även när det inte gråter, lär sig barnet att föräldrarna älskar det. När ett barn har lärt sig att det är älskat och att det kommer att bli omhändertaget om det gråter, växer det vanligtvis upp till en person som förväntar sig att andra människor ska vara snälla. När ett barn känner sig älskad och omhändertagen och tror att andra människor kommer att vara snälla, sägs barnet vara tryggt knutet.

Teorier

Två personer var viktiga för att tänka på och skriva om anknytningsteorin: John Bowlby och Mary Ainsworth.

Bowlby skrev att den omsorg och kärlek som ett barn får av sina föräldrar gör att det bildar en viktig idé. Han kallade denna idé för den inre arbetsmodellen. Den inre arbetsmodellen är hur babyn eller barnet tänker om sig själv, sina föräldrar och andra människor. När föräldrarna har tagit hand om barnet på ett kärleksfullt sätt växer det upp med en positiv inre arbetsmodell. Barnet kommer att tänka att det är älskvärt eftersom det har blivit älskat. Det kommer att tänka att föräldrarna är bra, eftersom de var omtänksamma. Och barnet kommer inte att vara rädd för att försöka bli vän med nya människor, eftersom det förväntar sig att människor ska vara snälla. Barn som har en positiv inre arbetsmodell är också benägna att vara snälla mot andra människor. Bowlby trodde att en positiv inre arbetsmodell skulle hjälpa människor att få vänner.

Bowlby skrev att anknytningsprocessen hos människor liknar den närhet som finns mellan mor och barn i schimpanser, gorillor och orangutanger. Hos människor trodde Bowlby att anknytningen utvecklades gradvis, i fyra steg.

Mary Ainsworth såg hur mammor behandlade sina barn i olika städer och länder. Hon såg att många sätt som mödrar och spädbarn agerade på var desamma, även om familjernas liv var mycket olika. Ainsworth gjorde ett sätt att testa hur anknytningsrelationen mellan en mamma och hennes lilla barn såg ut. Hon kallade det för "den märkliga situationen".

Frågor och svar

F: Vad är anknytning hos spädbarn?

S: Anknytning till spädbarn är ett särskilt band som först utvecklas under spädbarnstiden. Det är den första relationen ett spädbarn har, vanligtvis med sin mamma eller sina föräldrar.

F: Vad fann Mary Ainsworth i sin forskning om människobarn?

S: Mary Ainsworths forskning visade att barn kan ha olika anknytningsmönster, främst beroende på hur de upplevde sin tidiga omvårdnadsmiljö.

F: Hur ammar mamman barnet under det första utvecklingsstadiet?

S: Under det första utvecklingsstadiet ammar mamman barnet och stannar fysiskt nära det om hon inte behöver gå ut för att söka mat (etc.). När hon är borta förblir spädbarnet/spädbarnen gömda och tysta, ibland i ett bo eller en håla.

F: Vilka funktioner har amning för spädbarn?

S: Amningen fyller fyra funktioner för spädbarn: den ger dem mat, hjälper dem att hålla dem samman med sin mamma för att skydda dem, ger dem möjlighet att observera och interagera med sin mamma och lära sig genom den erfarenheten, och bär på antikroppar som ger tillfälligt skydd mot vissa infektioner tills deras eget immunförsvar mognar.

F: Hur kan primater ha mer komplexa sociala beteenden än andra däggdjur?

S: Primater har gradvis mer komplexa sociala beteenden än andra däggdjur på grund av att deras neocortex blir allt större. Detta omfattar utveckling av perception som fastställer normer för kroppen, programmering av tidiga erfarenheter till beteendemönster och förmåga att identifiera andra inom den egna gruppen som individer som känner sig likadana som de själva.

F: Hur har vår däggdjursbiologi förändrats av civilisation och rikedom?

S: Med civilisationen och rikedomen kom förändringar i uppfostringsmetoderna som var inbäddade i vår däggdjursbiologi, t.ex. att mödrar vanligtvis inte bär barn eller lämnar dem kortvarigt hos en allmoge som en mormor eller moster.

F: Vilka är några av syftena med anknytning till spädbarn?

S: Det primära syftet med anknytning till spädbarn är att stödja hjärnans utveckling samtidigt som man upprättar homeostas i fysiologiska system, social och emotionell utveckling, inlärning av färdigheter, t.ex. vad man ska äta när rovdjur är i närheten, och underlättande av social interaktion, vilket är viktigt för överlevnad.