Stonewall Jacksons fälttåg i Shenandoahdalen (1862)

Efter en rad segrar i västvärlden inledde Union Army of the Potomac en stor offensiv på Virginiahalvön. Deras mål var att inta Richmond, de konfedererade staternas huvudstad. Unionen förväntade sig en liknande seger som snabbt skulle kunna avsluta kriget. I Virginia kontrollerade unionsarmén nu den västra delen av delstaten. De upprättade arméer i Fredericksburg och i den nedre Shenandoahdalen. Även om Shenandoahdalen var viktig för båda sidor var den betydligt viktigare för konfederationen. Dess geografi gav en naturlig korridor som konfedererade arméer kunde använda för att attackera norr. Den erbjöd också en säker tillflykt när samma arméer behövde röra sig söderut igen. Shenandoahdalen var viktigast eftersom dess grödor gav mat åt de konfedererade arméerna.

Första slaget vid Kernstown

Slaget utkämpades i Frederick County och Winchester i Virginia den 23 mars 1862. Det var det inledande slaget i Jacksons Valley Campaign. Jacksons kavallerichef, överste Turner Ashby, hade haft en skärmytsling med unionstrupper den 22 mars 1862. Den 23 mars skickade Jackson sitt kavalleri under Ashby mot unionens position. Överste Nathan Kimball, unionens befälhavare, koncentrerade sina styrkor på Pritchard Hill och ställde även upp sitt artilleri där. Jackson ställde upp sitt artilleri väster om Pritchard Hill på Sandy Ridge. Under slaget besökte han sin artilleriställning. Han upptäckte att även om han trodde att han anföll en måttligt stor unionsarmé, så kämpade han i själva verket mot en hel division. När Jackson såg en styrka som var mycket större än hans vände han sig till sin rådgivare och sa "Vi är i farten".

Jackson ändrade sin attackplan. Han placerade sitt infanteri runt sina kanoner på Sandy Ridge. Kimball, som inte insåg att hans styrkor var fler än Jacksons, anföll Sandy Ridge för att tysta de konfedererade kanonerna. Vid ungefär fyratiden stötte Kimballs infanteri på Jacksons Stonewallbrigad vid basen av Sandy Ridge med hårda strider. Jackson lyckades bara hålla sin position trots att han hela tiden skickade in fler trupper. Striden förvandlades snart till ett dödläge där ingen av sidorna kunde driva tillbaka den andra. Kimball började skicka in unionsförstärkningar och vid sextiden började konfederationerna få slut på ammunition. Vid denna tidpunkt började de dra sig tillbaka. Snart övergick tillbakadragandet till en löpande strid som slutade först efter mörkrets inbrott.

Även om slaget var ett taktiskt nederlag för konfederationen, innebar det en strategisk seger för sydstaterna. Det hindrade unionen från att skicka styrkor från Shenandoahdalen för att förstärka McClellan på halvön.

Slaget vid McDowell

Efter slaget vid Kernstown retirerade Jackson söderut till Swift Run Gap. Hans armé förenades med Edward Johnsons armé i nordväst. De fick också sällskap av en division under Richard S. Ewell. Jackson hade nu omkring 17 000 konfedererade soldater.

Johnsons nordvästliga armé var ungefär lika stor som en brigad. När han anslöt sig till Jackson följdes hans armé av en unionsbrigad under ledning av general Robert H. Milroy. Milroy förväntade sig stöd av en annan unionsbrigad under general Robert C. Schenck. Milroy flyttade västerut nära byn McDowell som väntade på Milroy. Jackson, som nu befann sig i Staunton, Virginia, avancerade sina styrkor västerut mot Milroy och Schencks unionsbrigader. Den 8 maj attackerade Milroy de konfedererade på Sitlington's Hill. I fyra timmar kämpade de två arméerna och kastade till slut Milroys armé tillbaka vid mörkrets inbrott. Medan de konfedererade led större förluster retirerade Milroy och Schenck in i västra Virginia under natten. Detta lämnade Jackson fri att driva mot den andra unionsarmén i dalen. Han skulle hålla unionens styrkor sysselsatta i dalen i ytterligare en månad.

Slaget vid Front Royal

Nästa slag utkämpades den 23 maj 1862 vid Front Royal i Virginia. Jacksons styrkor attackerade en 1 000 man stark unionsgarnison under befäl av överste Kenly. De konfedererade överraskade piketstyrkorna och övermannade dem snabbt. De drev tillbaka unionsstyrkan genom Front Royals gator till Camp Hill (nu Overlook Park i den sydöstra delen av Winchester). Kenlys styrka försökte sätta eld på flodbroarna när de retirerade men bränderna släcktes snabbt. På Camp Hill gjorde unionsstyrkorna ett motstånd innan de föll tillbaka till Guard Hill. De blev snabbt omsprungna av den konfedererade styrkan och drog sig tillbaka mot Cedarville. Det konfedererade kavalleriet under major Flournoy gjorde två anfall mot de retirerande unionsstyrkorna. Omkring 900 unionssoldater kapitulerade.

Första slaget vid Winchester

Jacksons seger vid Front Royal fick unionsgeneralen Nathaniel Banks att flytta sina styrkor från Strasburg och dra sig tillbaka till Winchester. Med Jackson nu på sin högra flank riskerade Banks att bli avskuren från sin bas i Winchester. President Lincoln ansåg att Jacksons armé i Shenandoahdalen hotade säkerheten i Washington D.C. Han beordrade general Irvin McDowells kår att hålla sin position vid Fredericksburg i Virginia och inte ansluta sig till McClellans unionsförstärkning mot Richmond.

När Banks anlände till Winchester började han organisera sitt försvar. Jacksons armé närmade sig från söder medan Ewells armé närmade sig från sydost. Den 25 maj gjorde Jacksons styrkor sitt första anfall, men kastades tillbaka. Ewells division anföll Camp Hill. Samtidigt överflyglade Jacksons Louisiana Brigade unionens position på Bower's Hill (sydvästra delen av Winchester) och överrumplade den sedan. Med sina flanker brutna inledde unionstrupperna en oorganiserad reträtt genom staden Winchester. Även medborgare i Winchester sköt på unionssoldaterna. Banks drog sig tillbaka över Potomacfloden tillbaka in i Maryland. Som ett resultat av slaget förlorade Banks omkring 2 000 man och nästan alla sina förnödenheter. De totala konfedererade förlusterna uppgick till endast cirka 400. Detta var den avgörande segern för Jacksons Valley Campaign.

Slaget vid Cross Keys

Lincoln var nu orolig för att om Banks inte kunde hålla Jackson, skulle hans konfedererade armé kunna anfalla Washington D.C. Den 24 maj hade han gett generalerna John C. Frémont och Irvin McDowell order om att skicka trupper för att stödja Banks. Detta var innan Banks besegrades vid Winchester. Frémont beordrades att flytta sina styrkor mot Harrisonburg, Virginia, i sydost. McDowell beordrades att skicka 20 000 av sina 40 000 trupper för att stödja Banks vid Winchester.

Den 8 juni mötte Frémonts 11 500 man starka unionsarmé Ewells konfedererade division vid Cross Keys i Virginia. Ewell hade fått order att blockera Frémonts rörelser mot Port Republic, Virginia. Slaget inleddes med en två timmar lång duell mellan unionens och konfederationens artillerier. En unions flankmanöver från vänster kastades tillbaka av konfedererad volleyeld. Den överraskande volleyen orsakade 258 unionsförluster på knappt tio minuter. Frémont insåg inte att han hade att göra med en mindre konfedererad styrka. Under skydd av sina artilleribatterier föll Frémont tillbaka till Keezletown Road. Följande dag, medan två konfedererade brigader höll Frémont där han befann sig, rörde sig resten av Ewells konfedererade mot Port Republic.

Slaget vid Port Republic

Den 9 juni 1862 utkämpades det sista av de sex slagen i Jacksons Valley Campaign vid Port Republic i Virginia. Jackson hade anlänt till området efter mörkrets inbrott den 7 juni. Nästa dag fick han veta att Frémonts unionsstyrkor hade hindrats från att ansluta sig till general James Shields styrkor vid Cross Keys. Tidigt på morgonen den 9 juni använde Jacksons styrkor en provisorisk bro för att ta sig över South River i Virginia. Unionsgeneralen Erastus B. Tyler placerade artilleribatterier på en ås som täckte fronten av unionens position. När Jackson anlände beordrade han ett anfall över vetefältet utan att ta sig tid att organisera sina styrkor. Han hade inte heller gjort någon rekognosering för att ta reda på vilka unionsstyrkor som fanns där och hur de var placerade. Stonewallbrigaden ledde det konfedererade anfallet. När de rörde sig framåt kom de under kraftig attack från Tylers artilleribatterier. Jackson skickade Richard Taylors Louisiana-brigad på en flankattack mot unionens artilleri. Men unionens artillerister såg flankattacken utvecklas och höll fast de konfedererade med artilleribeskjutning. Jackson visste att han var tvungen att bryta igenom unionslinjen innan Frémont kunde ansluta sig till Shields. Medan Jackson försökte hitta ett sätt att lösa problemet anlände Ewells män från Cross Keys. Ewell såg genast problemet och han attackerade unionens vänstra flank. Detta gav Stonewallbrigaden tid att omgruppera sig. Konfedererade artilleribatterier öppnade upp mot unionsfronten. Detta fick unionslinjen att brytas och falla tillbaka på reträtt. Denna sista seger gav Jackson kontroll över den övre och mellersta Shenandoahdalen.

Jacksons Valley Campaign våren 1862 var en enorm framgång. På bara 48 dagar hade hans cirka 17 000 konfedererade marscherat 1 040 km upp och ner genom Shenandoahdalen. De angrep och besegrade tre olika unionsarméer med sammanlagt cirka 52 000 man. Jackson hindrade dem från att förstärka McClellans armé på Virginiahalvön. Fälttåget kostade unionen 5 735 förluster vid en förlust av cirka 2 441 konfedererade förluster. De erövrade så många förnödenheter från Banks armé att konfedererade soldater började kalla unionsgeneralen för "Commissary Banks".