Jacobsons organ är en specialiserad del av luktsinnet som förekommer hos många ryggradsdjur och som främst reagerar på doftämnen som förmedlar information mellan individer. Organet kallas också för vomeronasalt organ eller förkortat VNO. Det beskrevs i tidiga anatomiska undersökningar av bland andra Frederik Ruysch och gavs en mer fullständig beskrivning av Ludwig Jacobson omkring 1813.
Funktion
Jacobsons organ registrerar framför allt molekyler som fungerar som feromoner — kemiska signaler som kan påverka beteenden och fysiologiska tillstånd hos individer av samma art. Hos många däggdjur och reptiler bidrar VNO till perception av fortplantningsrelaterade signaler, sociala signaler, territoriellt beteende och i vissa fall igenkänning mellan förälder och unge. Signalerna som upptäcks i VNO bearbetas i en särskild bana som vanligtvis leder till den så kallade accessoarolfaktoriska loben i hjärnan.
Anatomi och biologi
Vomeronasalorganet utgörs i många arter av ett eller två rörformiga epitelialt organ lokaliserade nära nässkiljeväggen, ofta anslutna till näshålan via små öppningar eller kanaler. Sensoriska celler i VNO uttrycker specifika receptorer — hos många däggdjur finns två stora familjer av sådana receptorer som betecknas V1R och V2R — och förmedlar signaler genom dedikerade nervbanor till hjärnan. Strukturens utseende och kopplingar varierar mellan taxa.
Utbredning och evolution
Jacobsons organ finns hos en rad ryggradsdjur: det är välutvecklat och funktionellt hos amfibier, reptiler, många gnagare och andra däggdjur. Bland primater är förekomsten mer varierande: hos många djurgrupper har vomeronasala receptor‑gener förblivit funktionella, medan de hos andra — särskilt hos vissa primater och hos människor — har blivit pseudogener eller reducerats. Denna variation speglar evolutionära skillnader i hur viktiga kemiska sociala signaler är för respektive art.
Hos människan
Förekomsten och betydelsen av ett funktionellt VNO hos människan är omdiskuterad. Embryonala studier visar att strukturer som liknar ett vomeronasalt organ kan bildas under fosterutvecklingen, men många anatomiska, genetiska och fysiologiska studier tyder på att VNO i vuxna människor är reducerat eller saknar tydlig sensorisk funktion. De flesta forskare anser i dag att bevisen för ett funktionellt mänskligt VNO är svaga och att människors uppfattning av doft och sociala doftsignaler i huvudsak sker via det huvudolfaktoriska systemet.
Metoder för studier
Forskning om Jacobsons organ kombinerar anatomi, molekylärbiologi, beteendestudier och neurofysiologi. Studier av receptor‑gener, nervbanor och beteendeförändringar efter lesioner eller stimulering av VNO används för att kartlägga dess funktion i olika arter.
Sammanfattning
Jacobsons organ är ett vomeronasalt sinnesorgan som spelar en viktig roll för kemisk kommunikation hos många djur, särskilt i samband med fortplantning och sociala interaktioner. Dess struktur och funktion varierar mellan arter, och dess betydelse hos människan är fortfarande föremål för vetenskaplig diskussion. För mer allmän information om relaterade grupper, se avsnitt om djur.