Keratin
Keratiner är en familj av fibrösa proteiner. Keratin utgör hår hos djur, horn, naglar, klövar, skal, näbbar och fjädrar. Namnet kommer från det grekiska ordet keras som betyder "horn".
Keratiner är hårda och olösliga. De utgör de hårda men icke-mineraliska strukturerna hos reptiler, fåglar, amfibier och däggdjur. En liknande biologisk seghet finns i kitin.
Mikroskopi av keratinfilament inuti celler.
Olika användningsområden för djur
Keratiner är den viktigaste beståndsdelen i strukturer som växer från huden:
- α-keratiner i däggdjurens hår (inklusive ull), horn, naglar, klor och hovar.
- de hårdare β-keratinerna i reptilernas fjäll och klor, deras skal (chelonia, t.ex. sköldpadda, sköldpadda, sköldpaddor) och i fåglarnas fjädrar, näbbar och klor. Dessa keratiner bildas huvudsakligen i betablad. Betablad finns dock även i α-keratiner.
Leddjur som kräftdjur har ofta delar av sitt exoskelett som består av keratin, ibland i kombination med kitin.
Keratiner finns också i mag-tarmkanalen hos många djur, inklusive rundmaskar (som också har ett yttre lager av keratin).
Även om det nu är svårt att vara säker på att dinosauriernas fjäll, klor, vissa skyddande rustningar och näbbar nästan säkert skulle ha bestått av en typ av keratin.
Silk
De silkefibroiner som produceras av insekter och spindlar klassificeras ofta som keratiner, även om det är oklart om de är fylogenetiskt besläktade med keratiner från ryggradsdjur.
Siden som finns i insektspuppor, spindelnät och äggskal har också vridna β-veckade ark som ingår i fibrer som är lindade till större supermolekylära aggregat.
