Jive – historia, steg och tävlingsdans från 1940-talets USA
Upptäck Jives historia, karakteristiska steg och tävlingsdans från 1940-talets USA — livlig swing med chassé, rytm och tekniska tips för dansare och tävlande.
Jive är en dans, en av de fem internationella latinska danserna. Den har sitt ursprung i USA från afroamerikaner i början av 1940-talet. Det är en livlig och ohämmad variant av de tidigare formerna av swingdans, som till exempel Jitterbug.
Jive dansas i 4/4-takt och i tävlingar i en hastighet av 44 takter per minut. Den skiljer sig från Rock 'n Roll (dans) genom att den har en synkroniserad chassé. Stegen räknas 1, 2, 3 och 4, med 3 och 4 som chassé.
Historia och utveckling
Jive utvecklades ur afroamerikanska swing- och jitterbuggstilar under 1940-talet. När amerikanska soldater tog med sig musiken och dansstilarna till Europa efter andra världskriget populariserades formen ytterligare. I Europa anpassades jiven till tävlingsdans och standardiserades av dansförbund, vilket gav upphov till den internationella ballroom-jiven som vi känner i dag.
Musik och takt
Musiken som passar jive är oftast snabb och rytmisk — tidiga former använde swing och tidig rhythm and blues, medan modern jive även dansas till rock, pop och andra rytmiska stilar med tydlig backbeat. Uppgiften om "44 takter per minut" i tävlingssammanhang avser ofta takter (bar) och motsvarar ungefär 176 slag per minut (eftersom varje takt har fyra slag). Den höga takten kräver snabb fotteknik och god kondition.
Grundläggande teknik och steg
Jive kännetecknas av en hopprig, studsande rörelse — ofta kallad bounce — som åstadkoms genom knä- och vadarbete. Några viktiga tekniska punkter:
- Räkning: Vanlig räkning är "1-2, 3&4" där 3&4 är chassésteget (snabba steg i sidled).
- Rock step: Ett vanligt inledande moment är rock step på 1–2 följt av chassé på 3&4.
- Hållning: Ram och kontakt är relativt avslappnade jämfört med standarddanser, men partnerns förbindelse och riktning måste vara klar och stabil.
- Höftrörelse: Jive har mindre accent på isolerad höftaktion än andra latin-danser som rumba; energin kommer mer från benens studs och snabba fötter.
Tävlingsdans
I internationella latindanser tävlas jive som en av fem danser. Domare bedömer teknik, timing, musikalitet, partnerarbete, variation i steg och scenisk framtoning. Koreografier i tävling visar ofta tekniska moment som chasséer, kicks, flicks och snabba riktändringar. I tävlingsregler finns tydliga begränsningar för vilka typer av lyft och tricks som är tillåtna — i många standardtävlingar är större lyft inte tillåtna.
Utrustning och klädsel
Rätt skor gör stor skillnad: jivedansare använder mjuka, flexibla dansskor med släta sulor som underlättar snabba riktbyten och chasséer. På tävlingar är kostymer ofta glittriga och konstruerade för att framhäva rörelse och energi, medan träning sker i bekväma kläder som inte hindrar studs och snabba steg.
Varianter och influenser
Det finns flera varianter och närbesläktade stilar: rock jive, jitterbug, lindy hop-influerade former och modern jive (en förenklad social variant). Ballroom-jiven är en standardiserad version anpassad för tävling, medan social jive och andra swingstilar ofta har friare improvisation och annorlunda musikalisk tolkning.
Lära sig jive
För nybörjare rekommenderas att börja med grundstegen: rock step, chassé och enkla rotationskombinationer. Träna timing med musik, jobba med studs och avslappnat överkroppsföljande och bygg gradvis upp snabbhet. Dansskolor erbjuder kurser i både social jive och tävlingsinriktad teknik.
Sammanfattningsvis är jive en snabb, energisk dans med rötter i afroamerikansk swing; den har anpassats till både socialt dansande och tävlingsdans och fortsätter att utvecklas i takt med ny musik och kreativa uttryck.
Historia
Amerikanska soldater tog med sig Lindy Hop/Jitterbug till Europa runt 1942, där dansen snabbt blev populär bland unga människor. I USA blev termen "Swing" det vanligaste ordet för att beskriva dansen. I Storbritannien ledde variationer i tekniken till stilar som Boogie-Woogie och Swing Boogie, och "Jive" blev gradvis den allmänna termen.
Efter kriget blev boogie den dominerande formen för populärmusik. Den var dock aldrig långt ifrån kritik som en främmande, vulgär dans. Den berömda dansgurun Alex Moore sade att han "aldrig hade sett något fulare". Engelska instruktörer utvecklade den eleganta och livliga balsalongdansen Jive, som dansas till något långsammare musik. År 1968 antogs den som den femte latinska dansen i internationella tävlingar. Den moderna formen av ballroom jive på 1990-talet-nuvarande är en mycket glad och boppy dans, där det ofta förekommer lyftande knän och böjning eller gungning av höfterna.
Grundläggande steg
Grundsteget (Jive Basic) är ett sextaktsmönster med åtta viktbyten.
Ledare: Vanligtvis är det hanen.
- Grepp 1 2 - Klippsteg: vänster fot bakåt, höger fot ersätter
- Räkningar 3 & 4 - Chassé till vänster
- Räkningar 5 & 6 - Chassé till höger
Följarens steg speglas.
Frågor och svar
F: Vad är jive?
S: Jive är en dans, en av de fem internationella latinska sällskapsdanserna, som uppstod i USA bland afroamerikaner i början av 1940-talet.
F: Hur skiljer sig Jive från tidigare former av Swing-dans?
S: Jive är en livlig och ohämmad variant av de tidigare formerna av swingdans, t.ex. jitterbug.
Q: Vad är tempot för Jive i tävling?
S: I tävling dansas Jive i 4/4-takt och med en hastighet av 44 takter per minut.
Q: Vad är skillnaden mellan Jive och Rock 'n Roll?
S: Jive skiljer sig från Rock 'n Roll eftersom den har en synkoperad chassé.
F: Hur räknas stegen i Jive?
S: Stegen i Jive räknas 1, 2, 3 & 4, med 3 & 4 som chassé.
F: Vad gör Jive till en livlig dans?
S: Jive är en livlig dans på grund av dess snabba tempo och ohämmade rörelser.
F: Vem skapade ursprungligen Jive?
S: Jive skapades av afroamerikaner i USA i början av 1940-talet.
Sök