José de Sousa Saramago, (uttalat|ʒuˈzɛ sɐɾɐˈmagu; född 16 november 1922, död 18 juni 2010) var en portugisisk författare, dramatiker och journalist.

Saramago tilldelades Nobelpriset i litteratur 1998. Han bodde på Lanzarote på Kanarieöarna i Spanien.



 

Tidigt liv och karriär

José Saramago föddes i byn Azinhaga i centrala Portugal. Han avbröt sina formella studier tidigt och arbetade under ungdomsåren i flera olika yrken, bland annat som kontorist och tryckare, innan han etablerade sig som journalist och översättare. Hans första roman publicerades 1947, och därefter följde ett långt författarskap som sträckte sig över flera decennier.

Författarskap och stil

Saramago blev känd för sitt säregna språkbruk: långa, vagt uppdelade meningar, sparsamt med skiljetecken och dialog som ofta löper utan traditionella citationstecken. Hans prosa kombinerar realistiska miljöbeskrivningar med inslag av allegori och magisk realism. Teman som återkommer i hans verk är makt, kollektivt ansvar, moral och människans förhållande till historien och religionen. Han använde ofta satir och ironi för att ställa frågor om samhälleliga frågor och mänskligt beteende.

Viktiga verk

Under sin karriär skrev Saramago många romaner, pjäser och essäer. Bland de mest kända verken finns (originaltitlar i parentes):

  • Terra do Pecado (hans debutroman från 1947)
  • Memorial do Convento (1982) – en historisk roman som också blivit en milstolpe i hans författarskap
  • O Ano da Morte de Ricardo Reis (1984) – en roman som leker med historiska figurer och existentiella frågor
  • Ensaio sobre a cegueira (1995) – ofta känd som "Blindheten", en allegorisk roman om ett plötsligt samhälleligt sammanbrott då människor drabbas av massblindhet; den filmatiserades 2008
  • Todos os Nomes (1997) – en roman om identitet, byråkrati och ensamhet
  • O Evangelho Segundo Jesus Cristo (1991) – en omtolkning av evangelieberättelsen som väckte stark debatt

Politiskt engagemang och kontroverser

Saramago var offentligt politiskt engagerad och kritisk mot maktstrukturer. Han var nära förknippad med vänsterorienterade idéer och deltog i debatter om social rättvisa och yttrandefrihet. Vissa av hans verk, särskilt O Evangelho Segundo Jesus Cristo, väckte starka reaktioner från religiösa kretsar och ledde till debatt i det portugisiska samhället. Hans klarsynta och ofta provocerande stil gjorde honom till en omstridd men samtidigt inflytelserik röst i den samtida litteraturen.

Senare år och arv

Under sina sista decennier bodde Saramago på Lanzarote, där han fortsatte skriva och delta i kulturella och politiska samtal. 1998 belönades han med Nobelpriset i litteratur för sitt författarskap; Nobelkommittén hyllade hans förmåga att genom parabler och en originell stil öppna nya perspektiv på verkligheten. Han avled 18 juni 2010 på Lanzarote.

Saramagos författarskap har haft stor internationell genomslagskraft och översatts till många språk. Han lämnar efter sig ett omfattande verk som fortsatt studeras och läses för sina litterära kvaliteter och sin skarpa samhällsanalys.

Personligt: Under sitt liv var Saramago gift och hade nära samarbeten med kollegor och översättare; hans senare år präglades av ett nära samarbete med den spanska journalisten och översättaren Pilar del Río, som också bidrog till att sprida hans verk i den spansktalande världen.