Joseph Chamberlain – brittisk politiker och affärsman (1836–1914)

Chamberlain föddes i Camberwell i London. Hans far hade ett framgångsrikt skoföretag. Joseph var en duktig elev och vann priser i skolan i franska och matematik. Han lämnade skolan när han var 16 år gammal och blev lärling i sin fars företag. När han var 18 år flyttade han till Birmingham för att arbeta i sin farbrors skruvföretag. Han arbetade för företaget tills han var 38 år, och företaget blev mycket framgångsrikt.

Chamberlain var unitarier, en kristen som anser att Kristus var ett exempel på hur man ska leva livet, men att han inte var gudomlig (inte en del av Gud). Unitarianer försöker arbeta för att hjälpa samhället. Det fanns många problem i Birmingham efter den industriella revolutionen och många män fick inte rösta. År 1868 hjälpte Chamberlain en liberal man att bli parlamentsledamot för Birmingham. År 1869 startade han en grupp som arbetade för gratis grundskoleutbildning för alla barn.

I november 1869 blev han medlem av Birminghams stadsfullmäktige. Där arbetade han för billigare markpriser för arbetare på landsbygden och blev mycket populär. År 1873 blev han borgmästare i Birmingham. Han köpte gasbolag och vattenbolag för staden, så att folk kunde få rent och säkert vatten. Han anlade parker, vägar, skolor, museer och byggde nya hus för fattiga människor.

I juni 1876 blev han parlamentsledamot för Birmingham. I parlamentet arbetade han för att förena radikala parlamentsledamöter (parlamentsledamöter som ville ha förändring) mot Whigpartiet som var vid makten. Hans arbete hjälpte William Ewart Gladstone att bli premiärminister 1880. Chamberlain talade ofta om utbildning i parlamentet.

År 1880 blev Chamberlain ordförande för Board of Trade, en statlig minister som arbetade för att förbättra handeln. Han stiftade lagar för att hjälpa andra städer att köpa privata företag, som han hade gjort i Birmingham. Han arbetade för att göra hyrorna billigare på Irland, som var en brittisk koloni. På den tiden var det många som ansåg att Irland borde ha ett eget parlament, men många andra, däribland Chamberlain, var starkt oeniga. Chamberlain arbetade för att hjälpa fackföreningar, men varnade för socialismen och menade att den skulle leda till klasskrig.

År 1885 blev den konservative Lord Salisbury premiärminister och Chamberlain var inte längre med i regeringen. Den konservativa regeringen genomförde många förändringar som gladde Chamberlain, bland annat gratis utbildning för alla barn. Eftersom Chamberlain och många andra liberaler var oense med det liberala partiet om Irland bildade Chamberlain ett nytt parti, Liberal Unionists. De liberala unionisterna delade makten med de konservativa mot det liberala partiet från och med 1886, men Chamberlain ingick inte i regeringen.

I juni 1895 blev Chamberlain kolonialminister i regeringen och kontrollerade vad som hände i de brittiska kolonierna. Eftersom många europeiska länder, särskilt Tyskland och Frankrike, blev allt starkare ville Chamberlain att alla länder i det brittiska imperiet skulle samarbeta. Han ville också att Storbritannien skulle ta mer land i Afrika. Han byggde en järnväg längs en del av floden Niger för att hjälpa det brittiska Royal Niger Company att växa. Detta land, tillsammans med området Sokoto, blev 1901 det moderna Nigeria.

Chamberlain ville också att Storbritannien skulle kontrollera Sydafrika. Han bad om fler brittiska soldater i Sydafrika. Han bad många brittiska kolonier om hjälp och hjälpte i gengäld Australien att få en egen konstitution. Boerna (nederländska bönder) ville inte att Storbritannien skulle kontrollera deras mark, och 1899 attackerade de britterna. Detta var början på det andra boerkriget. Till en början hade Storbritannien problem med att bekämpa boerna, men år 1900 blev britterna starkare.

Hösten 1900 hölls allmänna val i Storbritannien. Chamberlain bad folket att rösta på (välja) samma regering (med premiärminister Salisbury) för att hjälpa till att vinna kriget. Eftersom Chamberlain var mycket populär var det många som röstade på regeringen och de behöll kontrollen. Chamberlain hjälpte Winston Churchill att bli parlamentsledamot.

I maj 1902 vann Storbritannien det andra boerkriget. Chamberlain besökte Sydafrika för att försöka bidra till att skapa bättre förbindelser mellan de två länderna. Tillbaka i Storbritannien talade han också med sionistiska judar (judar som ville ha ett eget land) och talade om att ge dem mark i Kenya. Denna plan förverkligades aldrig. Chamberlain försökte skapa en allians med Tyskland, men när detta inte fungerade skapade han en allians mellan Frankrike och Storbritannien. Detta kallades Entente cordiale och avslutade hundratals år av strider mellan de två länderna.

Chamberlain ansåg att länderna i det brittiska imperiet borde göra affärer med varandra för att bli starka. För att göra detta behövde Storbritannien beskatta import (varor från andra länder). Detta kallades för tullreform. Regeringen höll inte med, så Chamberlain avgick från (lämnade) regeringen. Han samarbetade med andra parlamentsledamöter för att begära en tullreform.

1906, strax efter sin 70-årsdag, fick Chamberlain en stroke som gjorde honom mycket sjuk. Han kunde inte arbeta hårt, så hans son Austen Chamberlain (som också var parlamentsledamot) hjälpte honom med sitt arbete. Han dog av en hjärtattack den 2 juli 1914.

Birmingham förändrades mycket tack vare Chamberlains arbete. Det finns många platser i Birmingham som har Chamberlains namn. Birmingham University, som han hjälpte till att starta, har ett klocktorn med hans namn. Chamberlain Square i Birminghams centrum har också ett minnesmärke för honom.