Joseph Chamberlain – brittisk politiker och affärsman (1836–1914)
Joseph Chamberlain (1836–1914) — inflytelserik brittisk affärsman och politiker som drev utbildnings- och stadsreformer; parlamentsledamot 1876–1914 och kolonialminister 1895–1903.
Joseph Chamberlain (8 juli 1836-2 juli 1914) var en betydande affärsman och politiker. Han arbetade för att förbättra utbildningen och städerna. Han var parlamentsledamot från 1876 till 1914 och kolonialminister (kontroll av de brittiska kolonierna) från 1895 till 1903. Hans son Austen vann Nobels fredspris och en annan son Neville var premiärminister 1937-1940.
Tidigt liv och affärskarriär
Chamberlain föddes i Birmingham och utbildade sig i den viktorianska industristaden som påverkade hans politiska intressen. Som affärsman blev han framgångsrik inom handel och verkstadsindustri och skapade sig en ekonomisk bas som senare gjorde det möjligt för honom att engagera sig fullt ut i politiken. Hans bakgrund i näringslivet präglade hans tro på effektiv förvaltning och teknisk utbildning.
Kommunal reform och Birmingham
Under 1870- och 1880-talen var Chamberlain en drivande kraft i Birmingham, först som lokalpolitiker och sedan som en ledande municipalreformator. Han förespråkade aktiv kommunal politik och använde stadens resurser för praktiska förbättringar. Bland hans insatser fanns:
- utbyggnad av vatten- och avloppssystem för bättre folkhälsa,
- kommunal kontroll över gas och annan infrastruktur,
- skapande av parker, bibliotek och andra allmänna institutioner,
- främjande av teknisk och yrkesinriktad utbildning för att möta industrins behov.
Dessa åtgärder har ofta kallats exempel på "municipal socialism" i samtida och senare beskrivningar, eftersom de innebar ökad statlig eller kommunal insyn och ägande i viktiga samhällsfunktioner.
Riksdagspolitik och splittring i Liberalerna
Som parlamentsledamot var Chamberlain först en del av den radikala vingen inom liberala partiet, med fokus på sociala reformer och breddad utbildning. Hans karriär tog en avgörande vändning i samband med frågan om irländskt självstyre (Home Rule). När Liberala partiets ledare William Gladstone 1886 förespråkade Home Rule för Irland, tog Chamberlain klart avstånd och bröt med Gladstone. Han var en av ledarna för de så kallade Liberal Unionisterna som samarbetade med konservativa krafter för att stoppa Home Rule. Detta byte av allians hade stor betydelse för brittisk inrikespolitik under resten av 1800-talet och början av 1900-talet.
Kolonialminister och imperial politik
Som kolonialminister 1895–1903 i en regering dominerad av konser‑vativa och unionister var Chamberlain en stark förespråkare för ett aktivt och organiserat Brittiska imperiet. Han arbetade för att modernisera förvaltningen av kolonierna, stärka handelssamarbeten inom imperiet och förespråkade idéer om närmare samverkan mellan moderlandet och kolonierna. Han var även en markant röst i frågor som rörde södra Afrika och hade en framträdande roll i offentliga debatter under och efter boerkriget (1899–1902). Hans politik gjorde honom både populär bland imperialistiska kretsar och hårt kritiserad av antikoloniala och pacifistiska grupper.
Senare år, tullfrågor och arv
Efter sin tid som kolonialminister ägnade Chamberlain sig åt frågan om handelspolitik. Han blev en central figur i den debatt som kom att kallas för "tariff reform" — idén att införa handelsrestriktioner och preferentiella tullar inom imperiet för att skydda brittisk industri och stärka ekonomiska band till kolonierna. Kampanjen blev både inflytelserik och polariserande och bidrog till splittringar inom de politiska blocken i Storbritannien. Han drog sig gradvis tillbaka från dagligt politiskt arbete på grund av hälsoproblem men förblev en inflytelserik opinionsbildare till sin död 1914.
Betydelse och kritik
Joseph Chamberlain räknas som en av de viktigaste brittiska politikerna i slutet av 1800‑talet och början av 1900‑talet. Hans insatser för kommunal reform och teknisk utbildning fick långvariga effekter, särskilt i Birmingham, där hans idéer om offentlig verksamhet och planering lade grunden för många moderna kommunala tjänster. Samtidigt mötte hans imperialistiska politik och stöd för militära åtgärder stark kritik, och hans senare engagemang i tullpolitik fortsatte att skapa politiska motsättningar.
Familj
Chamberlains politiska och offentliga inflytande återspeglades också i hans familj. Två av hans söner fick framträdande roller i brittisk politik: Austen Chamberlain som senare belönades med Nobels fredspris, och Neville Chamberlain som blev premiärminister 1937–1940. Familjens insatser gjorde Chamberlaindynastin till en av de mest kända i samtida brittisk politisk historia.
Joseph Chamberlain 1909
Tidigt liv
Chamberlain föddes i Camberwell i London. Hans far hade ett framgångsrikt skoföretag. Joseph var en duktig elev och vann priser i skolan i franska och matematik. Han lämnade skolan när han var 16 år gammal och blev lärling i sin fars företag. När han var 18 år flyttade han till Birmingham för att arbeta i sin farbrors skruvföretag. Han arbetade för företaget tills han var 38 år, och företaget blev mycket framgångsrikt.
Tidigt politiskt liv
Chamberlain var unitarier, en kristen som anser att Kristus var ett exempel på hur man ska leva livet, men att han inte var gudomlig (inte en del av Gud). Unitarianer försöker arbeta för att hjälpa samhället. Det fanns många problem i Birmingham efter den industriella revolutionen och många män fick inte rösta. År 1868 hjälpte Chamberlain en liberal man att bli parlamentsledamot för Birmingham. År 1869 startade han en grupp som arbetade för gratis grundskoleutbildning för alla barn.
I november 1869 blev han medlem av Birminghams stadsfullmäktige. Där arbetade han för billigare markpriser för arbetare på landsbygden och blev mycket populär. År 1873 blev han borgmästare i Birmingham. Han köpte gasbolag och vattenbolag för staden, så att folk kunde få rent och säkert vatten. Han anlade parker, vägar, skolor, museer och byggde nya hus för fattiga människor.
I juni 1876 blev han parlamentsledamot för Birmingham. I parlamentet arbetade han för att förena radikala parlamentsledamöter (parlamentsledamöter som ville ha förändring) mot Whigpartiet som var vid makten. Hans arbete hjälpte William Ewart Gladstone att bli premiärminister 1880. Chamberlain talade ofta om utbildning i parlamentet.
Regeringsliv
År 1880 blev Chamberlain ordförande för Board of Trade, en statlig minister som arbetade för att förbättra handeln. Han stiftade lagar för att hjälpa andra städer att köpa privata företag, som han hade gjort i Birmingham. Han arbetade för att göra hyrorna billigare på Irland, som var en brittisk koloni. På den tiden var det många som ansåg att Irland borde ha ett eget parlament, men många andra, däribland Chamberlain, var starkt oeniga. Chamberlain arbetade för att hjälpa fackföreningar, men varnade för socialismen och menade att den skulle leda till klasskrig.
År 1885 blev den konservative Lord Salisbury premiärminister och Chamberlain var inte längre med i regeringen. Den konservativa regeringen genomförde många förändringar som gladde Chamberlain, bland annat gratis utbildning för alla barn. Eftersom Chamberlain och många andra liberaler var oense med det liberala partiet om Irland bildade Chamberlain ett nytt parti, Liberal Unionists. De liberala unionisterna delade makten med de konservativa mot det liberala partiet från och med 1886, men Chamberlain ingick inte i regeringen.
Kolonialsekreterare
I juni 1895 blev Chamberlain kolonialminister i regeringen och kontrollerade vad som hände i de brittiska kolonierna. Eftersom många europeiska länder, särskilt Tyskland och Frankrike, blev allt starkare ville Chamberlain att alla länder i det brittiska imperiet skulle samarbeta. Han ville också att Storbritannien skulle ta mer land i Afrika. Han byggde en järnväg längs en del av floden Niger för att hjälpa det brittiska Royal Niger Company att växa. Detta land, tillsammans med området Sokoto, blev 1901 det moderna Nigeria.
Chamberlain ville också att Storbritannien skulle kontrollera Sydafrika. Han bad om fler brittiska soldater i Sydafrika. Han bad många brittiska kolonier om hjälp och hjälpte i gengäld Australien att få en egen konstitution. Boerna (nederländska bönder) ville inte att Storbritannien skulle kontrollera deras mark, och 1899 attackerade de britterna. Detta var början på det andra boerkriget. Till en början hade Storbritannien problem med att bekämpa boerna, men år 1900 blev britterna starkare.
Hösten 1900 hölls allmänna val i Storbritannien. Chamberlain bad folket att rösta på (välja) samma regering (med premiärminister Salisbury) för att hjälpa till att vinna kriget. Eftersom Chamberlain var mycket populär var det många som röstade på regeringen och de behöll kontrollen. Chamberlain hjälpte Winston Churchill att bli parlamentsledamot.
I maj 1902 vann Storbritannien det andra boerkriget. Chamberlain besökte Sydafrika för att försöka bidra till att skapa bättre förbindelser mellan de två länderna. Tillbaka i Storbritannien talade han också med sionistiska judar (judar som ville ha ett eget land) och talade om att ge dem mark i Kenya. Denna plan förverkligades aldrig. Chamberlain försökte skapa en allians med Tyskland, men när detta inte fungerade skapade han en allians mellan Frankrike och Storbritannien. Detta kallades Entente cordiale och avslutade hundratals år av strider mellan de två länderna.
Senare liv
Chamberlain ansåg att länderna i det brittiska imperiet borde göra affärer med varandra för att bli starka. För att göra detta behövde Storbritannien beskatta import (varor från andra länder). Detta kallades för tullreform. Regeringen höll inte med, så Chamberlain avgick från (lämnade) regeringen. Han samarbetade med andra parlamentsledamöter för att begära en tullreform.
1906, strax efter sin 70-årsdag, fick Chamberlain en stroke som gjorde honom mycket sjuk. Han kunde inte arbeta hårt, så hans son Austen Chamberlain (som också var parlamentsledamot) hjälpte honom med sitt arbete. Han dog av en hjärtattack den 2 juli 1914.
Minnesmärken
Birmingham förändrades mycket tack vare Chamberlains arbete. Det finns många platser i Birmingham som har Chamberlains namn. Birmingham University, som han hjälpte till att starta, har ett klocktorn med hans namn. Chamberlain Square i Birminghams centrum har också ett minnesmärke för honom.
Chamberlain Square med Chamberlain Memorial, centrala Birmingham
Chamberlain Memorial Clock Tower, Birmingham University
Frågor och svar
F: Vem var Joseph Chamberlain?
Svar: Joseph Chamberlain var en viktig affärsman och politiker som arbetade för att förbättra utbildning och städer.
F: Vad var Joseph Chamberlains yrke?
S: Joseph Chamberlain var politiker och affärsman.
F: Vilka var några av de områden som Joseph Chamberlain arbetade för att förbättra?
S: Joseph Chamberlain arbetade för att förbättra utbildning och städer.
Fråga: Hur länge var Joseph Chamberlain ledamot av parlamentet?
S: Joseph Chamberlain var parlamentsledamot från 1876 till 1914.
F: Vilken position hade Joseph Chamberlain som politiker?
S: Joseph Chamberlain var kolonialminister och kontrollerade de brittiska kolonierna från 1895 till 1903.
F: Vad har Joseph Chamberlains söner åstadkommit?
S: Joseph Chamberlains son Austen vann Nobels fredspris och hans andra son Neville var premiärminister mellan 1937 och 1940.
F: När föddes och dog Joseph Chamberlain?
S: Joseph Chamberlain föddes den 8 juli 1836 och dog den 2 juli 1914.
Sök