Ateism – definition och skillnader från teism och agnosticism

Anaxagoras var den första kända ateisten. Han var en jonisk grek, född i Clazomenae i nuvarande Mindre Asien. Han reste till andra grekiska städer och hans idéer var välkända i Aten. Sokrates nämnde att hans verk kunde köpas i Aten för en drachma. Så småningom åtalades och dömdes han för ogudaktighet och förvisades från Aten.

Anaxagoras' övertygelser var intressanta. Han ansåg att solen inte var en gud och att den inte var animerad (levande). Solen var "en glödande massa som var många gånger större än Peloponnesos". Månen var en fast kropp med geografiska egenskaper och gjord av samma substans som jorden. Världen var en glob (sfärisk).

Ateister ger ofta skäl till varför de inte tror på någon gud eller gudar. Tre av dessa skäl är ondskans problem, argumentet om inkonsekventa uppenbarelser och argumentet om icke-troende. Det är inte alla ateister som anser att dessa skäl utgör fullständiga bevis för att gudar inte kan existera, men det är de skäl som anges för att stödja förkastandet av tron på att gudar existerar.

Vissa ateister tror inte på någon gud eftersom de anser att det inte finns några bevis för någon gud eller gudar och gudinnor, så att tro på någon form av teism innebär att tro på obevisade antaganden. Dessa ateister anser att en enklare förklaring till allting är den metodologiska naturalismen som innebär att endast naturliga saker existerar. Ockhams rakkniv visar att enkla förklaringar utan många obevisade gissningar har större sannolikhet att vara sanna.

Ordet "ateism" kommer från det grekiska språket. Det kan delas upp i a- (ἄ), ett grekiskt prefix som betyder "utan", och theos (θεός), som betyder "gud", och kombineras till "utan gudar" eller "gudlös". I det antika Grekland betydde det också "ogudaktig".

Från omkring 500-talet f.Kr. kom ordet att användas för att beskriva människor som "bröt förbindelserna med gudarna" eller "förnekade gudarna". Dessförinnan hade betydelsen legat närmare "ogudaktig". Det finns också det abstrakta substantivet ἀθεότης (atheotēs), "ateism".

Cicero översatte det grekiska ordet till latinets atheos. Ordet användes ofta i debatten mellan tidiga kristna och hellenister. Varje sida använde det för att stämpla den andra, på ett dåligt sätt.

Karen Armstrong skriver att "Under 1500- och 1600-talen var ordet 'ateist' fortfarande uteslutande reserverat för polemik ... Termen 'ateist' var en förolämpning. Ingen skulle ha drömt om att kalla sig ateist." Ateism användes för första gången för att beskriva en öppet positiv tro i slutet av 1700-talets Europa, vilket innebar misstro till den monoteistiska abrahamitiska guden. På 1900-talet utvidgades begreppet till att avse misstro mot alla gudar. Det är dock fortfarande vanligt i det västerländska samhället att beskriva ateism som helt enkelt "icke-tro på Gud".

På många ställen är (eller var) det ett brott att offentliggöra tanken på ateism. Exempel på detta är att hävda att Bibeln eller Koranen inte kan vara sanna, eller att tala eller skriva att det inte finns någon gud.

Muslimskt avfall, dvs. att bli ateist eller tro på en annan gud än Allah, kan vara en farlig handling på platser med många konservativa muslimer. Många religiösa domstolar har bestraffat och vissa bestraffar fortfarande denna handling med dödsstraff. Många länder har fortfarande lagar mot ateism. Även om de flesta muslimska lärda anser att det är en synd, är inte alla överens om att det ska vara straffbart. I Koranen, "Surat Al Kafirun", står det till exempel tydligt att alla har frihet att välja sin religion och tro. Lagarna mot ateism i den muslimska världen är inte universella utan bygger på varje samhälles tolkning av den heliga boken.

Ateism blir allt vanligare, främst i Sydamerika, Nordamerika, Oceanien och Europa (i procent av de människor som tidigare hade en religion och som började vara ateister).

I många länder, främst i västvärlden, finns det lagar som skyddar ateisternas rätt att uttrycka sin ateistiska övertygelse (yttrandefrihet). Detta innebär att ateister har samma rättigheter enligt lagen som alla andra. Religionsfriheten i internationell lag och internationella fördrag inbegriper friheten att inte ha någon religion.

I dag beskriver sig cirka 2,3 procent av världens befolkning som ateister. Omkring 11,9 % av befolkningen beskrivs som icke-teister. Mellan 64 % och 65 % av japanerna beskriver sig själva som ateister, agnostiker eller icke-troende, och upp till 48 % i Ryssland. Andelen sådana personer i Europeiska unionens medlemsstater varierar mellan 6 % (Italien) och 85 % (Sverige). I Förenta staterna konstaterar Pew och Gallup - två av de mest välrenommerade opinionsundersökningsföretagen i USA - att cirka 10 % av amerikanerna säger att de inte tror på Gud, och denna siffra har sakta stigit under årtiondena. Den verkliga siffran är troligen högre än så, på grund av stigmatiseringen av ateism.

Människor är oense om vad ateism innebär. De är oense om när man ska kalla vissa människor ateister eller inte.

Underförstådd och uttalad ateism

Ateism beskrivs allmänt som att man inte tror på Gud.

George H. Smith skapade uttrycken "implicit ateism" och "explicit ateism" för att beskriva skillnaden mellan olika typer av ateism. Implicit ateism är när man inte tror på Gud eftersom man inte känner till begreppet Gud. Explicit ateism är när man inte tror på Gud efter att ha lärt sig om idén.

År 1772 sade baron d'Holbach att "alla barn föds som ateister, de har ingen aning om Gud".

År 1979 sade George H. Smith att: "Den man som inte känner till teismen är ateist eftersom han inte tror på någon gud. Denna kategori skulle också inkludera barnet [som kan] förstå de aktuella frågorna, men som fortfarande är omedveten om dessa frågor. Det faktum att detta barn inte tror på Gud gör att det är en ateist".

Dessa två citat beskriver implicit ateism.

Ernest Nagel motsätter sig Smiths definition av ateism som en "avsaknad av teism" och menar att endast uttalad ateism är sann ateism. Detta innebär att Nagel anser att för att vara ateist måste en person känna till Gud och sedan förkasta idén om Gud.

"Svag" och "stark" ateism

Filosofer som Antony Flew har tittat på stark (ibland kallad positiv) ateism mot svag (ibland kallad negativ) ateism. Enligt denna idé är den som inte tror på en gud eller gudar antingen en svag eller en stark ateist.

Stark ateism är en säker tro på att ingen gud existerar. Ett äldre sätt att uttrycka stark ateism är att säga "positiv ateism". Svag ateism är alla andra former av att inte tro på en gud eller gudar. Ett äldre sätt att uttrycka svag ateism är att säga "negativ ateism". Dessa termer har använts mer i filosofiska skrifter och i katolska trosuppfattningar. sedan åtminstone 1813. Enligt denna definition av ateism är de flesta agnostiker svaga ateister.

Michael Martin säger att agnosticism inkluderar svag ateism. Vissa agnostiker, däribland Anthony Kenny, håller inte med. De anser att agnostiker inte är samma sak som ateister. De anser att ateism inte skiljer sig från att tro på en gud, eftersom båda kräver tro. Detta bortser från att agnostiker också har sin egen tro eller "anspråk på kunskap".

Agnostiker säger att man inte kan veta om det finns en gud eller gudar. Enligt dem kräver en stark ateism ett hopp i tron.

Ateister brukar svara att det inte finns någon skillnad mellan en idé om religion utan bevis och en idé om andra saker Bristen på bevis för att gud inte existerar betyder inte att det inte finns någon gud, men det betyder inte heller att det finns en gud. Den skotske filosofen J.J.C. Smart säger att "ibland kan en person som egentligen är ateist beskriva sig själv, till och med passionerat, som agnostiker på grund av en orimlig generaliserad filosofisk skepticism som skulle hindra oss från att säga att vi vet någonting alls, utom kanske sanningarna i matematik och formell logik". Vissa populära ateistiska författare som Richard Dawkins vill därför visa skillnaden mellan teister, agnostiker och ateister genom den sannolikhet som tilldelas påståendet "Gud existerar".

I vardagen definierar många människor naturfenomen utan att det behövs någon gud eller några gudar. De förnekar inte existensen av en eller flera gudar, de säger bara att denna existens inte är nödvändig. Gudar ger inte livet något syfte och påverkar det inte heller, enligt detta synsätt. Många vetenskapsmän praktiserar vad de kallar metodologisk naturalism. De anammar tyst den filosofiska naturalismen och använder den vetenskapliga metoden. Deras tro på en gud påverkar inte deras resultat.

Praktisk ateism kan ta sig olika uttryck:

• Avsaknad av religiös motivation - tro på gudar motiverar inte moralisk handling, religiös handling eller någon annan form av handling;
• Aktivt uteslutande av problemet med gudar och religion från intellektuell strävan och praktisk handling;
• Likgiltighet - avsaknaden av intresse för gudars och religioners problem; eller
• Omedvetenhet om begreppet gudom.

Teoretisk ateism försöker hitta argument mot Guds existens och motbevisa teismens argument, t.ex. argumentet för design eller Pascals satsning. Dessa teoretiska skäl har många former, de flesta är ontologiska eller epistemologiska. Vissa bygger på psykologi eller sociologi.

Välkända filosofers ståndpunkter

Immanuel Kant

Enligt Immanuel Kant kan det inte finnas några bevis för att det finns en högsta varelse som kan bevisas med hjälp av förnuftet. I sitt verk "Kritik av det rena förnuftet" försöker han visa att alla försök att antingen bevisa Guds existens eller motbevisa den slutar i logiska motsägelser. Kant menar att det är omöjligt att veta om det finns några högre varelser. Detta gör honom till agnostiker.

Ludwig Feuerbach

Ludwig Feuerbach publicerade 1841 kristendomens väsen. I sitt arbete postulerar han följande:

1. Religion är inte bara ett historiskt eller transcendentalt faktum, utan framför allt en prestation av det mänskliga medvetandet, dess sinne eller fantasi.
2. Alla religioner skiljer sig bara åt i sin form, men de har en sak gemensamt: de är projektioner av otillfredsställda behov i den mänskliga naturen. Gud och allt religiöst innehåll är inget annat än psykologiska projektioner. De materiella orsakerna till dessa projektioner har sina rötter i människans natur.

Följande fraser sammanfattar Feuerbachs skrift:

• Människan skapade Gud till sin avbild
• Homo homini Deus est ("Människan är en gud för människan")

• Sekulär humanism
• Agnosticism
• Statlig ateism
• Lagen om de tre stegen
• Gud är död