Kanji

Kanji vs. kana

Det finns två andra system som används för att skriva på japanska. Dessa system kallas hiragana och katakana (tillsammans kallas de "kana"). De visar hur ett ord uttalas eftersom varje tecken står för en stavelse (a, ka, sa, ta osv. ). Varje kanji kan också skrivas i kana, vilket de faktiskt gör i barnböcker eller böcker för utlänningar som lär sig japanska.

Japanska kan ha många homofoner för ett och samma uttal, t.ex. kan kami betyda "gud", "hår", "papper" eller "övre ström". Eftersom varje ord består av samma stavelser skrivs de med samma kana (かみ i hiragana och カミ i katakana), men eftersom de alla har mycket olika betydelser är kanji-tecknen för varje ord helt olika. Kanji för "gud" är 神, kanji för "hår" är 髪, kanji för "papper" är 紙 och kanji för "övre ström" är 上. Varje kanji-tecken kan dock ha flera olika uttal, beroende på vilken betydelse (vilken "läsning") som avses.

Kanji skrevs ursprungligen för att se ut som det betyder, så den japanska symbolen för mun är 口 (som sägs som kuchi) och ser ut som en mun. Ett annat ord, 山 (som sägs som yama) betyder berg. Japanerna har för många ord. Många kan visas med bara en kanji, men ibland kombineras två kanji-tecken för att skapa nya ord, till exempel 山口 (yamaguchi), "bergsmun", som betyder en grotta. (Det är också ett efternamn och namnet på en prefektur).

Kanji kombineras ofta med hiragana för att visa ordets grammatiska betydelse. På engelska skulle detta göras med ändelser (t.ex. "act" (verbet), "action" (substantivet) osv.).

Kun-yomi vs. on-yomi

De flesta kanji-tecken kan uttalas på minst två olika sätt beroende på om ordet är ett japanskt ord (detta kallas "kun"-läsning eller "kun-yomi") eller om det kommer från kinesiska (detta kallas "on"-läsning eller "on-yomi"). Kanji som står för sig själva har vanligtvis kun-yomi, medan kanji sammansatta ord vanligtvis har on-yomi. Till exempel är 山 på egen hand "yama" (det japanska ordet för "berg"). När det kombineras med ett annat ord eller namn uttalas det "san" t.ex. "Fuji-san" (Fuji-berget).

Det finns dock många undantag från dessa mönster. Till exempel använder vissa japanska ord med två eller flera kanji (vanligtvis egennamn) sina kanjis kun-yomi, som 山口, som uttalas "yama-guchi", trots att on-yomi för kanji skulle vara "san" och "kō" i den ordningen. Ibland har kanji endast on-yomi och inte kun-yomi. Kanji 毒, som betyder "gift", har till exempel bara on-yomi "doku". Ibland blandar sammansatta ord on-yomi och kun-yomi tillsammans. Till exempel uttalas ordet 金色, som betyder "gyllene", "kin-iro", där den första kanji använder sin on-yomi och den andra kanji använder sin kun-yomi. Ibland använder kanji i vissa sammansatta ord kanske inte ens sina kanjiavläsningar alls, utan används bara för att visa ordets betydelse. Ordet 煙草 uttalas till exempel "tabako", vilket betyder "tobak" på engelska. Detta ord lånades in från portugisiska, och även om ordets uttal inte stämmer överens med någon av kanjierna, är kanjiernas betydelse "rök" och "gräs" i den ordningen, vilket antyder ordets innebörd. Det finns till och med vissa ord vars kanji kan användas för att bara visa ordets uttal och inte dess betydelse. Dessa kallas ateji. Ordet 亜米利加, som betyder "Amerika", uttalas till exempel "Amerika", men ingen av kanjibeteckningarna har någon uppenbar koppling till Amerika. Vanligtvis skrivs dock ord av den sistnämnda typen numera endast med katakana, även om ord som "sushi" ibland fortfarande skrivs med ateji, som 寿司, eftersom kinesiska turister lättare känner igen ateji, eftersom ordet skrivs på samma sätt på kinesiska.

Antal kanji

Kanji-tecknen klassificeras utifrån hur många penseldrag de består av. De enklaste kanji har ett streck och de mest komplexa kan ha upp till 30 streck.

Det finns många olika Kanji, det exakta antalet är inte känt, men det rör sig om cirka 50 000^[] . Det är dock inte alla 50 000 som lärs ut i skolorna. Japans regering har upprättat en förteckning över 1 945 grundläggande kanji (Jōyō Kanji) som de som lär sig språket bör kunna. Det är de som oftast används i tidningar och tidskrifter, tillsammans med gatuskyltar och butiksskyltar. Kanji tar många år att lära sig. I slutet av sin skoltid bör en elev kunna ungefär 1 850 kanji. En universitetsutbildad skulle behöva kunna ungefär 3 000. Om någon inte kan kanji för ett ord kan han eller hon skriva det med kana och det kommer att förstås, men det är oftast inte det rätta sättet att skriva det.