Lassafeber

Lassa-feber eller Lassa hemorragisk feber (LHF) är en feber som orsakas av Lassaviruset. Den är vanlig i Västafrika. En av 80 personer som drabbas av lassafeber kommer att dö. Vissa fall är allvarliga och kräver att man kommer till sjukhus. Dessa fall har en dödlighet på 1 av 5. Lassafebern upptäcktes 1969 efter att två sjuksköterskor dog av sjukdomen. Den har fått sitt namn efter den stad i delstaten Borno i Nigeria där den först diagnostiserades.

Hur människor får Lassa-feber

Lassa-feber överförs från gnagare till människor. Den orsakas av direkt kontakt med gnagarnas avföring. Den kan också överföras av människor till andra människor via deras blod. Lassafeber är vanlig i Väst- och Centralafrika (runt ekvatorn).

Lassafeber kan inte överföras genom andning. Den är inte särskilt smittsam mellan människor. Den är dock mycket mer smittsam bland svårt sjuka patienter. Lassa-feber överförs av människor genom hudförändringar, slemhinnor som utsätts för viruset eller genom en patients blod. Detta innebär att vårdpersonal (t.ex. läkare och sjuksköterskor) måste vara särskilt försiktiga när de behandlar patienter, annars riskerar de att själva få viruset.

Mastomys natalensis, den naturliga reservoaren för Lassa-febervirus.

Symtom på lassafeber

I 80 % av fallen har sjukdomen inga symtom och gör inte människor sjuka. I de övriga 20 % av fallen visar den symptom och blir mycket allvarligare. Ungefär 5 000 personer dör av sjukdomen varje år.

Hos infekterade patienter har sjukdomen en inkubationstid på 5 dagar till 3 veckor. Under denna tid förblir viruset vilande och orsakar ingen skada. Efter denna tid börjar olika symtom uppträda, bland annat:

Kräkningar (med blod)
Diarré (med blod)
Illamående
Ont i magen
Förstoppning
Sväljningssvårigheter
Hosta
Kramper

Diagnos och behandling

I laboratorier finns det många sätt att testa om en patient har Lassa-feber. I många av de drabbade regionerna finns det dock ingen utrustning för att utföra testerna. Detta innebär att människor ibland inte testas korrekt och identifieras som lassafeberpatienter.

Om en patient får diagnosen lassafeber hålls patienten borta från andra människor för att förhindra att viruset sprids. Om det upptäcks tidigt är det möjligt att behandla Lassa-feber med läkemedlet Ribavirin. Trots att läkemedlet är relativt billigt anses det fortfarande vara dyrt för många människor i drabbade områden. Patienterna kan också behöva blodtransfusioner och rehydrering.

Gravida kvinnor som befinner sig i tredje trimestern kan behöva få sitt barn fött för att ha en chans att överleva.

Tack vare Ribavirin dör färre människor i Lassa-feber.

Förebyggande åtgärder

Det är inte praktiskt möjligt att kontrollera antalet gnagare i de drabbade staterna. Därför är det bästa sättet att förebygga sjukdomen att hålla gnagare borta från hus och offentliga områden för att förhindra att människor kommer i kontakt med infekterad avföring. Infekterade patienter bör också isoleras för att förhindra att viruset sprids (från människor till andra människor). I rika länder kan sjukdomar som lassafeber lätt övervakas av folkhälsoorganisationer för att förhindra utbrott. Fattiga länder har ofta inte råd med dessa tjänster.

Det finns ett vaccin som har visat sig lovande i primater. Det har ännu inte visat sig vara effektivt hos människor.