Anfall (kramp och epilepsi) – definition, orsaker och typer
Lär dig vad anfall, kramp och epilepsi är — symtom, orsaker, olika typer och när söka vård. Klar, lättförståelig guide för patienter och anhöriga.
Beslagtagning kan också avse att ta egendom i beslag, se Beslagtagning (lag) för denna innebörd.
En kramp eller ett anfall inträffar när kroppens muskler drar ihop sig och slappnar av snabbt och upprepade gånger, vilket resulterar i okontrollerade skakningar. Eftersom epileptiska anfall vanligtvis innefattar kramper används termen kramp ibland som en synonym till anfall. Alla epileptiska anfall leder dock inte till kramper och alla kramper orsakas inte av epileptiska anfall.
Ett anfall inträffar när nerverna i hjärnan reagerar konstigt. Nerverna skickar information, delvis genom elektriska signaler. Vanligtvis fungerar nerverna i hjärnan (som kallas neuroner) inte samtidigt. Under ett krampanfall börjar grupper av nerver att avfyras tillsammans, för snabbt. Detta gör att det blir för mycket oorganiserad elektrisk aktivitet i hjärnan.
De flesta tror att en person med ett anfall skakar och rycker sig. En del gör det, men det finns även andra typer av anfall.
Vad menas med anfall och kramp?
Begreppet anfall täcker alla tillstånd där hjärnans elektriska aktivitet blir onormalt synkroniserad och orsakar plötsliga förändringar i rörelse, känslor, beteende eller medvetande. En kramp är en fysisk manifestation som ofta syns vid vissa anfallstyper: musklerna drar ihop sig och slappnar av rytmiskt. Men det finns även anfall utan synliga kramper, till exempel kortvariga medvetandeförluster eller automatiska rörelser.
Orsaker
- Epilepsi: en långvarig sjukdom där en person har återkommande oprovocerade anfall.
- Provocerade anfall: uppkommer till följd av yttre orsaker som hög feber (särskilt hos barn), alkoholabstinens, ämnesförgiftning, svår infektion, lågt blodsocker eller elektrolytstörningar.
- Hjärnskador: efter stroke, hjärnskada vid trauma, tumörer eller medfödda missbildningar.
- Genetiska faktorer: vissa anfallssyndrom har ärftliga komponenter.
- OKLAR orsak: hos många personer går det inte att hitta någon bestämd förklaring.
Typer av anfall
Anfall klassificeras ofta som fokala eller generaliserade:
- Fokala anfall börjar i en begränsad del av hjärnan. De kan vara med eller utan påverkan på medvetandet.
- Fokala anfall utan medvetandepåverkan: personen är vaken och kan uppleva konstiga känslor, sinnesfenomen eller ryckningar i en kroppsdel.
- Fokala anfall med medvetandepåverkan: personen kan verka frånvarande, göra automatiska rörelser (t.ex. smacka med läpparna) eller senare inte minnas anfallet.
- Generaliserade anfall involverar hela hjärnan från början. Exempel:
- Tonisk-kloniska anfall (grand mal): brukar ge medvetslöshet, stela muskler (tonisk fas) följt av rytmiska kramper (klonisk fas).
- Absensanfall (petit mal): korta medvetandeförluster, ofta utan synliga kramper — personen stirrar tomt en kort stund.
- Myoklona anfall: snabba, korta ryckningar i en eller flera muskelgrupper.
- Atoniska anfall: plötslig förlust av muskeltonus, vilket kan leda till fall.
Symtom
- Plötsliga ofrivilliga rörelser eller kramper.
- Medvetandeförlust eller påverkad medvetandenivå.
- Stirrande blick, automatiska rörelser eller förvirring efter anfallet.
- Känselförändringar, syn- eller hörselupplevelser, lukt- eller smakförnimmelser före anfallet (aura).
- Trötthet, huvudvärk eller muskelsmärta efteråt.
Diagnos
Diagnosen bygger på noggrann sjukdomsberättelse (inklusive vittnesmål från någon som sett anfallet), klinisk undersökning och ibland kompletterande undersökningar:
- EEG (elektroencefalografi) registrerar hjärnans elektriska aktivitet och kan visa epileptiforma förändringar.
- Hjärnavbildning (t.ex. MR eller CT) för att upptäcka strukturella orsaker som tumörer eller ärrbildning.
- Blodprover för att utesluta infektion, elektrolytrubbningar eller intoxikation.
- Video-EEG-övervakning i specialfall för att fånga och analysera anfall.
Behandling
Målet är att förebygga anfall och minimera biverkningar. Behandlingsalternativ:
- Läkemedel (antiepileptika): första hands-behandling för många med epilepsi. Val av läkemedel beror på anfallstyp och individuell tolerans.
- Kirurgi: kan vara aktuell om anfallen kommer från ett välavgränsat område i hjärnan och inte kan kontrolleras med läkemedel.
- Ketogen diet: en strikt fettrik och kolhydratfattig diet som kan hjälpa vissa barn och vuxna med svårbehandlad epilepsi.
- Neuromodulation (t.ex. vagusnervstimulator, VNS): implantat som kan minska anfallsfrekvensen hos vissa patienter.
- Behandling av underliggande orsaker (t.ex. infektion, tumör, metaboliska störningar).
Första hjälpen vid anfall
- Försök att vara lugn. Tid är ofta kort — många anfall varar under 2–3 minuter.
- Lägg personen på sidan (sidoläge) för att underlätta andning och förhindra att sekret hamnar i luftvägarna.
- Skapa utrymme runt personen så att hen inte slår sig mot hårda föremål.
- Ta bort farliga föremål men håll inte fast personen eller stoppa något i munnen.
- Täck personens huvud med något mjukt om det behövs och notera när anfallet börjar och slutar.
- Ring 112 om anfallet varar längre än 5 minuter, om anfallen avlöser varandra utan att personen återfår medvetandet, eller om det är första gången det händer.
När söka vård
- Första gången någon får ett anfall.
- Om anfall varar längre än 5 minuter eller flera anfall kommer utan att personen blir klar emellan.
- Om personen är skadad, har diabetes, graviditet eller om anfallet skedde i vatten.
- Om det sker förändring i anfallsfrekvens eller -typ hos en person med känd epilepsi.
Förebyggande och prognos
Många med epilepsi kan bli anfallsfria med rätt behandling. Vissa kan så småningom trappa ner läkemedel under läkarövervakning. Andra har långvariga anfall trots behandling och behöver särskild uppföljning. Förebyggande åtgärder kan innefatta följsamhet till medicinering, undvikande av kända triggers (t.ex. sömnbrist, alkohol, blinkande ljus för vissa personer) och regelbundna medicinska kontroller.
Om du eller någon i din närhet upplever anfall är det viktigt att söka sjukvård för utredning och råd om säkerhet och behandling. Rätt diagnos och uppföljning ger ofta goda möjligheter att leva ett aktivt liv.
Någon som har bitit sig i tungspetsen under ett anfall.
Typer av anfall
Det finns många olika typer av anfall. De benämns efter hur stor del av hjärnan de påverkar och vad som händer med personen när han eller hon får ett sådant anfall.
Partiella anfall
Vid partiella anfall är endast en liten del av hjärnan involverad i anfallet. Dessa anfall kan mer specifikt kallas:
- En enkel partiell: Personen håller sig vaken hela tiden när anfallet inträffar. De kan rycka till (särskilt i en del av kroppen), känna sig yr eller lukta och smaka saker som inte finns där.
- Komplex delvis: Personen kan verka förvirrad, få en känsla av deja vu, skratta, känna sig rädd, se saker som inte finns där eller känna en dålig lukt. Personen kan också göra något om och om igen, som att knäppa och knäppa om en skjorta.
Generaliserade anfall
Vid generaliserade anfall är en större del av hjärnan involverad i anfallet. Ofta påverkas delar av båda hjärnhalvorna. Dessa anfall kan mer specifikt kallas:
- Tonisk-klonisk - personen svimmar och börjar få ofrivilliga ryckningar. De kan bita sig i tungan, skrika, dregla, urinera eller avfölja. Många personer med denna typ av anfall har en "konstig känsla" före anfallet. Denna känsla kallas aura. Tonisk-kloniska anfall kan pågå i upp till 20 minuter.
- Frånvaro - Personer med frånvaroanfall ser ofta ut som om de bara är "bortglömda". De faller inte till marken eller har ryckiga rörelser, men de verkar inte höra eller lägga märke till något runt omkring dem. Andra människor kanske inte märker att personen har ett anfall alls. Personen kanske bara stelnar på plats och fortsätter där den slutade när anfallet är över. Den person som får anfallet minns vanligtvis inte det efteråt. Denna typ av anfall varar endast upp till 10 sekunder.
- Myoklonisk - Ett myokloniskt ryck är en plötslig ryckrörelse, vanligtvis på båda sidor av kroppen. Denna typ av anfall är vanligast hos barn under 5 år. Myokloniska anfall kan ses hos vuxna, som tenderar att få myokloniska ryck när de håller på att somna eller redan sover. Barn kan få dessa myokloniska ryck när de är vakna.
Status epilepticus: En medicinsk nödsituation
Status epilepticus är en medicinsk nödsituation. En person är "i status" när:
- De har ett anfall som varar i mer än fem minuter, ELLER
- De får fler än ett anfall utan att återhämta sig mellan dessa.
Status epilepticus är en medicinsk nödsituation eftersom hjärnan inte får tillräckligt med syre under ett långvarigt anfall. Detta kan leda till hjärnskador eller dödsfall.
Vad orsakar anfall?
Vissa typer av anfall tyder på en sjukdom som kallas epilepsi, där nerverna inte fungerar som de ska. De överför fel meddelanden till hjärnan så att personen rör sig okontrollerat eller ser, hör, luktar, känner eller smakar saker som inte finns där. Medicin kan tas för att förhindra att detta händer.
Förutom epilepsi kan många andra saker orsaka anfall.
Sjukdomar
Sjukdomar som kan orsaka kramper är bland annat:
- Infektioner i hjärnan, som meningit (infektion i hjärnans slemhinna) eller hjärninflammation.
- Feber
- Detta orsakar vanligtvis bara anfall hos barn mellan 3 månader och 6 år. Anfall som orsakas av feber kallas feberanfall. Barnen växer vanligtvis bort från dem. En vuxen kan dock få ett anfall på grund av mycket hög feber.
- Hjärntumör
- Mycket högt blodtryck
- Stroke
- Mycket låga blodsockernivåer (hypoglykemi)
Droger och alkohol
Droger och alkohol kan orsaka anfall:
- Vissa typer av läkemedel eller droger, eller abstinens (att plötsligt inte längre ta ett läkemedel eller en drog).
- Detta inkluderar att plötsligt sluta ta läkemedel mot kramper (läkemedel som ska förhindra kramper).
- Dricker för mycket alkohol
- Överdosering av stimulerande droger som metamfetamin eller kokain
- Alkoholavvänjning (när en person som normalt dricker mycket plötsligt slutar dricka).
- I värsta fall kan detta orsaka en medicinsk nödsituation som kallas delirium tremens, vilket kan orsaka status epilepticus.
Andra orsaker
Andra saker som kan orsaka anfall är:
- Skador på huvudet eller hjärnan
- Allt som gör att hjärnan inte får tillräckligt med syre, t.ex. drunkning, strypning, en mycket svår astmaattack, hjärtstillestånd eller rökinhalation (inandning av för mycket rök från en brand).
- Värmeslag (en medicinsk nödsituation som inträffar när kroppen och hjärnan blir mycket varma).
Eventuell första hjälpen
De flesta anfall varar bara en kort tid. Det bästa man kan göra är att förhindra att personen med anfallet skadas. Under ett anfall fungerar inte reflexerna och personerna med anfallet har ingen kontroll över sina muskler.
Relaterade sidor
- Epilepsi, ett tillstånd som ofta orsakar anfall.
- Status epilepticus
- Benigna neonatala anfall (en orsak till anfall hos spädbarn)
- Aura - en konstig känsla som uppstår strax före ett anfall.
Frågor och svar
F: Vad är ett anfall?
S: Ett anfall är en okontrollerad skakning av kroppens muskler som orsakas av snabba och upprepade sammandragningar och avslappningar. Det sker när nerver i hjärnan skickar ut för mycket oorganiserad elektrisk aktivitet.
F: Är kramper alltid relaterade till epileptiska anfall?
S: Nej, inte alla epileptiska anfall leder till kramper och inte alla kramper orsakas av epileptiska anfall.
F: Hur skickar nerverna normalt information?
S: Nerver skickar normalt information genom elektriska signaler.
F: Vad orsakar ett anfall?
S: Ett krampanfall orsakas när grupper av nerver börjar skjuta ihop för snabbt, vilket leder till för mycket oorganiserad elektrisk aktivitet i hjärnan.
F: Finns det olika typer av anfall?
S: Ja, vissa människor skakar och rycker sig under ett anfall medan andra kan uppleva olika typer av anfall.
F: Finns det någon annan betydelse för ordet anfall?
S: Ja, det kan också avse en handling som innebär att man tar tag i egendom - för denna betydelse se Seizure (law).
Sök