Lecomptonförfattningen (1857) var ett av fyra förslag till författningar för delstaten Kansas. Den skrevs av slaveriförespråkare och innehöll bestämmelser som syftade till att tillåta och skydda slaveri i delstaten. Dokumentet uteslöt också fria svarta från flera civila rättigheter i dess rättighetsförklaring. Förslaget förkastades den 4 januari 1858 av en majoritet av väljarna i Kansas Territory. Avvisandet av Lecompton‑konstitutionen och att Kansas senare trädde in i unionen som en fri stat bidrog till att avslöja de ovanliga och bedrägliga röstningsmetoder som använts tidigare — bland annat av gränsaktiva bushwhackers och andra proslaveri‑grupper som försökt tvinga fram en konstitution i Kansas som tillät slaveri.

Bakgrund och konventionen i Lecompton

Lecompton‑förslaget var en reaktion på den antislaveri‑inriktade Topeka‑författningen från 1855. Därefter följde fler konkurrerande dokument: Leavenworth‑ och Wyandotte‑konstitutionerna skrevs efter Lecompton‑utkastet, och det var slutligen Wyandotte‑konstitutionen som kom att bli Kansas statsförfattning. Lecompton‑dokumentet utarbetades i september 1857 av den territoriella lagstiftande församling som till största delen bestod av slavägare; församlingen höll möten i den valda huvudstaden Lecompton för att ta fram ett konkurrentdokument till Topeka‑konstitutionen. De faktiska bosättarna i Kansas var i huvudsak emot slaveriet, och många valde därför att bojkotta de proslaveri‑styrda omröstningar som ägde rum.

Innehåll och röstningsupplägg

Lecompton‑författningen innehöll tydliga bestämmelser för att skydda slavägarnas intressen: den tillät slaveri i delstaten och innebar rättsligt skydd för befintlig slavhållning. Den innehöll också klausuler som uteslöt fria svarta från att få fulla medborgerliga rättigheter. Den omstridda röstningsproceduren kring konstitutionen bidrog till stark kritik: formuleringen av omröstningsalternativen och genomförandet av valen gjorde det möjligt för proslaveri‑krafter att få igenom dokumentet trots att många frihetsvänligt sinnade bosättare motsatte sig det eller bojkottade omröstningen. I praktiken förekom även illegal röstning och påverkan från personer som kom över gränsen från Missouri för att rösta i Kansas.

Politiska följder

Territorialguvernören Robert J. Walker, som var utsedd av Washington och i viss mån sympatiserade med söderns intressen, ogillade de uppenbara orättvisorna i Lecompton‑proceduren. Han motsatte sig hur omröstningarna gått till och avgick som guvernör i protest för att slippa tillämpa en konstitution han fann odemokratisk. President James Buchanan stödde Lecompton‑konstitutionen när den skickades till kongressen, och fick där stöd från sydstatsdemokrater. Många nordliga demokrater—ledda av Stephen A. Douglas—vände sig dock mot förslaget och röstade tillsammans med republikanerna mot det. Konflikten kring Lecompton bidrog till en djup splittring i det demokratiska partiet och stärkte de politiska motsättningarna mellan nord och syd.

Den tydliga oppositionen i Kansas och i kongressen innebar att Lecompton‑förslaget inte kunde genomdrivas som delstatskonstitution. Efter flera ytterligare konstitutionella försök antogs slutligen Wyandotte‑konstitutionen och Kansas upptogs i unionen som en fri stat 1861. Sammanfattningsvis är Lecompton‑konstitutionen ett betydande exempel på hur frågor om slaveri, valfusk och politisk konflikt sammanflätades under perioden som brukar kallas "Bleeding Kansas" och hur dessa händelser bidrog till de ökande spänningarna som föregick amerikanska inbördeskriget.