Lira da braccio – renässansens italienska stränginstrument
Upptäck lira da braccio — det italienska renässans-stränginstrumentet som ackompanjerade hovets poeter, prydde målningar och föregick violinen i musikhistorien.
Lira da braccio var ett europeiskt stränginstrument som spelades med en båge och var särskilt förknippat med renässansen. I Italien använde ofta poetmusiker vid hovet under 1400- och 1500-talen instrumentet för att ackompanjera de dikter de framförde. Formen och spelstilen påminde mycket om den medeltida fiolen, men lira da braccio hade egna konstruktionsdrag och användningsområden som förändrades fram till slutet av 1500-talet. På målningar syns den ofta i händerna på mytiska gestalter som Orfeus och Apollon, och den förekommer både solo och i mindre ensembler.
Byggnad och stämning
Instrumentet hade en övergripande form som liknade en violin, men med en bredare hals (greppbräda) och en plattare brygga, vilket underlättade ackordspel och drönarfunktion. Typiskt hade lira da braccio sju strängar: en uppsättning melodi- eller bordunsträngar och separata drönarsträngar som gav ett kontinuerligt, resonant ackompanjemang. Man brukar beskriva stämningen så att fem strängar fungerade som melodiska strängar i förhållande till fiolens register (med en extra lägre sträng under fiolens lägsta), medan två strängar användes som drönare eller resonanssträngar. Exakt stämning och antal strängar kunde variera mellan instrument och tid.
Spelstil och användning
Da braccio betyder "på armen", vilket återspeglar hur instrumentet hölls — vanligen vilande mot armen snarare än mot låret. Spelmannen spelade ofta melodin på de övre strängarna och fyllde ut harmonin eller kontinuerliga bastoner på de undre strängarna, vilket gav ett komp som passade till recitation och vokalism. Instrumentet användes för att ackompanjera både lyrik och berättande, och spelstilen var ofta improvisatorisk, anpassad efter textens rytm och stämning.
Iconografi och kulturhistorisk roll
Lira da braccio har stark symbolisk betydelse i renässansens konst och litteratur. Den framställs ofta i scener med Orfeus och Apollon — figurer som kopplades till poesi, musik och konstnärlig inspiration — vilket förstärkte instrumentets status som redskap för kultiverat och bildat framförande. Vid hovet fick instrumentet en central roll i privata och ceremoniella sammanhang, där poeter och musiker kombinerade diktläsning med musikalisk improvisation.
Nedgång och arv
Under 1500-talet förändrades musiksmaken i Italien. Den polyfona vokalmusiken och madrigalen fick stort genomslag och violinen, med sin klara ton och tekniska möjligheter, vann snabbt terräng. Dessa faktorer bidrog till att lira da braccio gradvis användes mindre i praktiska musikaliska sammanhang. Instrumentet behöll dock en symbolisk funktion i teater och konst, särskilt där man ville åberopa Apollon eller Orfeus. I mitten av 1600-talet hade lira da braccio i praktiken fallit ur bruk som levande instrument i de flesta kretsar.
Bevarade instrument och moderna rekonstruktioner
Några originalinstrument eller fragment finns bevarade i museer och samlingar, och under 1900- och 2000-talet har intresset för tidig musik lett till att instrumentmakare och tidigmusikgrupper rekonstruerat lira da braccio för historiskt framförande. Dessa rekonstruktioner bygger på ikonografiska källor, målningar, instrumentfragment och samtida beskrivningar och används i dag för att levandegöra renässansens musikpraktiker.
Sammanfattning: Lira da braccio var ett centralt renässansinstrument i Italien, särskilt knutet till poetmusiker vid hovet. Det utmärktes av en fiolliknande form med flera strängar och drönare, ett spel som kombinerade melodi och ackompanjemang, samt en stark plats i samtida konstnärlig och symbolisk framställning. När violinen och nya musikstilar vann mark minskade dess användning, men arvet lever kvar genom konst, litteratur och moderna rekonstruktioner.
Frågor och svar
F: Vilken typ av instrument var lira da braccio?
Svar: Lira da braccio var ett europeiskt stränginstrument som spelades med en stråke.
F: När användes lira da braccio?
Svar: Lira da braccio användes under renässansen, särskilt vid de italienska poeternas och musikernas hovar på 1400- och 1500-talen.
F: Hur var lira da braccio jämfört med andra instrument?
Svar: Lira da braccio var mycket lik den medeltida violinen och hade samma form som violinen, men med ett bredare klaviatur och en plattare brygga. Den hade vanligtvis sju bågsträngar, varav fem var stämda som en violin, med ett lågt D tillagt, och de andra två bågsträngarna var drönare.
F: Varför spelade folk det?
Svar: Den spelades ofta som ackompanjemang till dikter som lästes upp vid hovet eller som en del av musikgrupper. Det är troligt att spelarna ofta spelade melodier på de övre strängarna och ackord på de nedre strängarna.
F: När minskade dess popularitet?
Svar: Dess popularitet minskade på 1500-talet i och med att madrigaler och violiner började användas, även om den fortsatte att användas i Apollo-spel fram till mitten av 1500-talet, då den slutade spelas helt och hållet.
Fråga: Vem syns ofta på målningar som spelar detta instrument?
Svar: På målningar spelas den ofta av gudarna Orfeus och Apollon.
Sök