Lorier och lorikeeter (tribe Loriini) är små till medelstora papegojor som lever i träd. De har specialiserade, borstformade tungspetsar som gör dem särskilt väl anpassade för att äta nektar och pollen från blommor samt mjuka frukter, framför allt bär. Genom denna kost är många lorier viktiga pollinatörer i sina ekosystem.

Utseende och anpassningar

Loriini är ofta mycket färgglada, med livfulla kombinationer av rött, blått, grönt, gult och svart. De är vanligtvis smidiga i kroppen, med relativt långa stjärtar och kraftiga näbbar. Som andra papegojor har de zygodactyla fötter (två tår fram och två bak) som underlättar klättring i träd. Den mest karakteristiska anpassningen är den borstiga tungspetsen som fungerar som ett "sug- och penselverktyg" för att samla nektar och pollen.

Föda och ekologisk roll

  • Huvudföda: nektar och pollen från blommande växter.
  • Kompletterande föda: mjuka frukter, bär, ibland blommor och små insekter.
  • Pollinatörer: vid besök i blommor överför lorier pollen mellan blommor och bidrar till växternas fortplantning.

Utbredning och habitat

Lorier och lorikeeter är allmänt spridda i hela Australasien, inklusive sydöstra Asien, Polynesien, Papua Nya Guinea, Timor Leste och Australien. De finns i många olika miljöer från kustområden och regnskog till öppnare skogslandskap, men de är generellt knutna till områden där blommande växter och fruktträd finns.

Systematik och släktskap

Lorierna utgör en monofyletisk grupp inom papegojfamiljen Psittacidae. Studier baserade på sekvensanalys och morfologi visar att gruppen är tydligt avgränsad men sitter nära flera andra linjer inom familjen. Flera molekylära studier indikerar att lorier och lorikeeter är nära besläktade med budgerigar och fikonpapegojor, vilket bidrar till förståelsen av papegojornas evolutionära historia.

Beteende och fortplantning

Lorier är ofta sociala och ses i par eller i flockar som kan vara ganska stora, särskilt när födoförekomster är rikliga. De kan vara mycket högljudda och rörliga i sin jakt på blomningsträd. Häckning sker vanligen i trädhålor där honan lägger ett litet antal ägg—vanligtvis 1–3, ofta 2—som ruvas av föräldrarna. Ungarna matas genom uppstötning av nektarblandningar och fint tuggade frukter.

Hot och bevarande

Många arter är fortfarande vanliga och anpassningsbara, men flera arter och bestånd påverkas negativt av:

  • Habitatförlust genom skogsavverkning och omvandling av mark.
  • Invasiva arter och konkurrens från introducerade fåglar.
  • Fångst för burfågelhandel på lokal och internationell nivå.

Conservation-insatser omfattar habitatsskydd, reglering av fångst och ibland avelsprogram för utrotningshotade arter.

Användning av vetenskap och kultur

Färgprakten och den aktiva personligheten gör många lorier populära i fågelhobbyn, men deras specialiserade kost och sociala behov gör dem svåra att hålla i fångenskap om inte rätt skötsel ges (tillgång till nektar, pollen och psykologisk stimulans). I sitt naturliga sammanhang är de viktiga komponenter i pollineringsnätverk och bidrar till biologisk mångfald.

Sammanfattningsvis är lorier och lorikeeter en välavgränsad, monofyletisk grupp av nektarätande papegojor med viktiga ekologiska roller, stor färgvariation och ett utbrett men fragmenterat utbredningsområde i Australasien och angränsande öområden.