Lus
Löss är vinglösa insekter som lever i håret. De är alla yttre parasiter hos alla fågelarter och de flesta däggdjur. De finns inte hos monotremes och några få eutheriska ordningar, nämligen fladdermöss (Chiroptera), valar, delfiner och tumlare (Cetacea) och pangoliner (Pholidota). Det finns mer än 3 000 olika arter, varav tre klassificeras som människolus.
Beskrivning
Lössen tillbringar hela sitt liv på värden. De är anpassade för att hålla nära kontakt med värden. Dessa anpassningar återspeglas i deras storlek (0,5-8 mm), kraftiga ben och klor som är anpassade för att hålla fast vid hår, päls och fjädrar. De är också vinglösa och tillplattade.
Löss livnär sig på hudrester (epidermal), fjäderdelar, talgsekret och blod. En lus har en färg som varierar från blek beige till mörkgrått, men om den äter blod kan den bli betydligt mörkare.
En lus ägg kallas vanligtvis för en nit. Lössen fäster sina ägg i värdets hår med specialiserad saliv, vilket ger ett band som är mycket svårt att separera utan specialprodukter. Levande lusägg tenderar att vara blekt vita. Döda lusägg är mer gula. Löss är mycket irriterande och är svåra att avlägsna, men inte omöjliga. Processen kallas nitpicking och görs ofta med en nära tändernas metallkam. För människor finns det anti-insektschampo att tillgå.
Klassificering
Ordningen har traditionellt delats in i två underordningar: sugande löss (Anoplura) och tuggande löss (Mallophaga). Fyra underordningar är nu erkända:
- Anoplura: sugande löss, inklusive huvud- och publiklus.
- Rhyncophthirina: parasiter hos elefanter och vårtsvin.
- Ischnocera: fågellus
- Amblycera: tuggande löss, en primitiv ordning av löss.
- Amblycera: hopplöss har mycket starka bakben och kan hoppa en meter långt.
Det har föreslagits att ordningen ingår i Psocoptera-underordningen Troctomorpha. Detta innebär att löss kan ha utvecklats från frilevande arter i den gruppen.
Löss och människor
Människor är unika eftersom de är värdar för tre olika arter av löss: huvudlöss, kroppslusar (som huvudsakligen lever i kläder) och könslusar. DNA-skillnaderna mellan huvudlöss och kroppslus ger stöd för att människan började bära kläder omkring 70 000 f.Kr.
Nya DNA-bevis tyder på att pubislöss spreds till människans förfäder för cirka 3,3 miljoner år sedan från gorillans förfäder genom att dela samma säng eller andra gemensamma utrymmen med dem, och att de är närmare besläktade med löss som är endemiska hos gorillor än med andra lössarter som angriper människor.
Galleri
· 
Den tuggande lössen Damalinia limbata finns på angoragetter. Hanlusen (till höger) är vanligtvis mindre än honan (till vänster), vars bakre kant på buken är mer rundad än hos hanlöss.
· 
Schematisk bild av en lus, av Robert Hooke, 1667.
· 
Trichodectes canis, den bitande hundlusen.
